”Vi” det är vi som hade studiecirkel i marxism på sjuttiotalet. Det gav kunskaper som har hållit sig till dags dato. Marx beskrivning av kapitalismen är den säkraste som någon gjort. Det jag läst om ekonomi har i och för sig fördjupat och utvidgat analyserna, men grunden består. Sist jag läste något tillnärmelsevis lika träffsäkert var boken ”Företaget, marknaden & lagarna” av Ronald Coase, det han skriver om transaktionskostnaderna för att finnas på marknaden, tillförde väldigt mycket tycker jag.
Men det var en annan förutsägelse vi gjorde som medverkat till att marxistisk teori fortfarande känns dagsfärsk för mig.
Vi sa till varandra att nästa steg för kapitalismen blir att ge sig in på den offentliga sektorns tjänster, för med den produktivitetsutveckling vi såg då, skulle det inte dröja särskilt länge innan det tillverkades prylar så att det räckte för allas behov. Och vi vet ju att prylmarknaden är överfull idag, så vad ska kapitalägarna göra av allt sitt kapital som tjänats på att göra prylar? Det finns ju några kvar som tycker att det är för lite produktivt och kanske riskfyllt att låta pengarna kajka fram och tillbaka i datastyrda program som köper och säljer finansiella värden inom några sekunder. Då blir den offentliga sfären kvar. Sjukhus, post, järnvägar, skolor och mycket annat som finns till för allas gemensamma bästa. Innan kapitalet blev suget på att tjäna pengar på dessa verksamheter, var det faktiskt ganska vanligt att även väldigt borgerliga länder hade ganska mycket av dessa tjänster i gemensam ägo. Fortfarande har till exempel Finland offentligt drivna skolor.
Men det borgerliga programmet har en annan plan för den offentliga verksamheten, här finns det kronor som går runt utan vinstutdelning, det var man tvungen att sätta stopp för. Så rullade det in propagandavågor om företagande, man får i ordning ett EU som lagstadgar om att kapitalet ska rulla fritt och idag sitter vi här med internationellt riskkapital som ger skolor. Varför fick vi inte stopp på det vi som såg detta hända, kan man fråga sig. Det är här vänsterns underläge i opinionsbildningen verkligen visar sig, närman inte har pressen som kan sätta agendan för vad som är intressant att diskutera, när man inte har ekonomiska muskler för att driva propaganda i större utsträckning än motståndaren så förlorar man naturligtvis frågorna med.
Nedan en länk till en ETC-artikelen om företagen i välfärden:
http://www.etc.se/31879/den-nya-vaelfaerdsindustrin/
PS: Jag avfärdar inte allt företagande i offentlig sektor, det finns förtjänster med att ha konkurrensutsatta delar eller låta företag ombesörja delar i välfärdssektorn. Men jag tycker Ulla Andersson på ett förtjänstfull sätt pekar ut nackdelar när för mycket samlas i privata påsen:
http://gd.se/ledare/debatt/1.2425022-privata-vardbolag-immuna-mot-finanskrisen
Seppo Laine (V) 
Kommentera