Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2011

Det är mycket man kan sälja som sanning när man äger pressen. I de flesta länder ägs medierna av de rika. I våra små fejsbubblor kan vi läsa om andra sanningar än de som dagligen levereras till majoriteten av befolkningarna. Igår kunde 37 personer på stadsbiblioteket i Gävle ta del av Ankarloo:s läsning av statens finanser. Elegant och pedagogiskt redovisade han hur statliga utredningar lagts upp för att sälja in ett krismedvetande hos befolkningen, för en kris som knappt existerar. Hur man överlät svenska folkets pensionspengar till marknadssnyltarna. Det är bara så att, så länge vi människor byter arbete med varandra så kan vi bygga vad sjutton som helst. I den offentliga verksamheten har vi visat att vi kan byta arbete med varandra utan snyltande kapitalägare. Borgarklassens attacker på de offentliga systemen började tidigt och är i full fart idag. Allt fler individer i offentliga verksamheter inom omvårdnad, skola och sjukvård förvandlas till resultatenheter hos företag som leder av vinster till skatteparadis. När det inte finns privata kapitalägare så finns det inga vinster, utan varje verksamhet kan använda sina resurser till sista kronan för de behov man har att sköta om. Konflikten mellan arbete och kapital kommer jag att beskriva närmare i ett blogginlägg snart, men redan nu kan du studera länken nedan som talar om att det är dags för världens arbetare att sluta sig samman och ryta till mot kapitalägarna.

http://www.etc.se/blogg/l%C3%B6neandelen-har-sjunkit-%C3%B6ver-hela-v%C3%A4rlden

http://www.mah.se/hs_daniel_ankarloo

Annonser

Read Full Post »

En av grundfaktorerna för kapitalismens våldsamma dynamik var de många olika sätt man fann för att fördela risker. På segelskeppens tid var det svårt att ta risken för ett helt fartyg själv, därför bildades bolag för att fördela risken mellan flera olika investerare. Så uppstod Lloyds, en av de största försäkringsbolagen i branschen för sjöfarten. Aktiebolaget är ett sätt för att dela på risken i ett äventyrligt affärsengagemang. Man samlar ihop pengar från olika investerare som kan satsa det de kan avstå eller mera om de är beredda att chansa med sitt kapital. I grunden är det här ett ekonomiskt verktyg som lagt grunden för att många företag har kunnat uppstå. Sedan är det en annan femma att samhället såg ut på det viset att de som hade pengar för att göra investeringar i nya företag oftast var de redan rika, adeln, storbönder, städernas handelskapitalister, lönearbetarnas arbete räckte bara till det nödvändigaste för dagen. Under tidens gång har även lönearbetarna blivit indirekta aktieägare genom de stora pensionsavsättningar som gjorts genom tiderna. Tack vare politisk och facklig kamp har vi vunnit rätten till pension även för de vanliga arbetarna.
Men besluten över investeringarna och förfogandet av aktiekapital ligger långt borta från inflytande för de arbetande. Pensionskapitalen förvaltas genom styrelseproffs och finanskunniga, i Sverige har vi ett visst inflytande genom att regeringen tillsätter styrelserna för pensionsfonderna.
Men avgjort är inflytandet väldigt långt borta för de arbetande. Under sjuttioitalet började LO tala om löntagarfonder som ett sätt att återfå inflytande för lönearbetande över företagen, men också för att bilda mer kapital för de arbetande. Det gick inget vidare för den idén.
Det finns inget fördelningsinstrument i aktier, den som satsar mycket får igen mycket den som satsar lite får igen lite. Därför medverkar aktieägandet till den rikedomsfördelning vi ser idag på börsen, några få procent rika äger över hälften av börsvärdet.
De som arbetat ihop värdena har i Sverige och Norden oftast fått betalt för sitt arbete enligt kollektivavtalsvillkor, tyvärr är det ett unikum i världen, de flesta lönearbetare er inte röken av kollektivavtal eller ens rätten att organisera sig fackligt.
Aktien i sig har väl två värden, dels själva värdet på den andel av företaget den representerar, fortfarande finns det andelsbolag där man köper andelar istället för aktier men det är samma princip att man samlar ihop kapital från många olika för att bilda sitt företag. Folkrörelserna finansierade sina företag på det sättet.
För aktien kan man tala om ett substansvärde, aktievärdet i relation till kapital företaget har. Är värdet på detta 1 så finns det tillgångar i företaget som exakt motsvarar aktievärdet, är värdet under 1 så talar aktiehandlarna om att att aktien säljs med en rabatt. Dagens aktier har ofta ett värde över 1, eftersom handlen med dem baseras på det andra värdet av aktien, som jag kallar för ”framtida förhoppningar”. Det är värde som baseras på förväntningarna på ett högre värde senare, på hur framgångsrik företaget är idag, hur mycket företaget brukar kunna ge som utdelning. Det anses vara god ton i kapitalismen att dela ut en del vinsten i företaget som ersättning till aktieägarna. Jag har sett siffror på några ören per aktie till flera kronor. Det säger sig självt att innan det blir en inkomstkälla att tala om, så måste man äga tusentals aktier.
Det var den goda biten i aktiekapitalismen, man lägger ihop kapital i en hög och så kan ett företag växa och bli en succé. Om den på den vägen bidrar positivt till samhället i övrigt beror på samhällsklassernas styrkeförhållanden i det samhälle där företaget finns. I utvecklingsländer finns det gott om exempel på företag som varit en negativ belastning på naturresurserna och bara gett ett gott liv till en liten kriminell borgarklass.
Den dåliga sidan av aktiekapitalism förutom exploateringen av arbetskraft och naturresurser, där det inte finns ett socialt samhälle, är handeln med framtida förhoppningar. Idag har vi en situation där handeln med framtida förhoppningar har exploderat och imploderat i finansskrällar. Den utvecklade kapitalismen har utvecklat finansiella instrument som ger vinster från skyfflande av pengar mellan olika instanser, mellan värden som förändras i tider som räknas i mikrosekunder i datorhandlen. Inget av de finansiella instrumenten har en kontakt med verkligt arbete, trots att när skiten hamnar i det blå skåpet, så måste de alldeles vanliga lönearbetande jobba ihop förlusterna i systemet.
Det är dags för de lönearbetande att fundera över hur vi vill att vårt arbete ska förvaltas.

http://www.e24.se/business/robotar-knockar-gamla-maklargillet_3042698.e24
http://www.ap4.se/web/templates/Page.aspx?id=268
http://www.ap1.se/sv/Om-AP1/
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6ntagarfonder

Read Full Post »

Dagens första länk är till en kolumn där Thomas Bodström skriver om borgarnas kanintrick. Först gömmer man en kanin i hatten och sedan när man drar upp den så är den bra mycket mindre än den man stoppade i hatten. Ingen borgerlig tidning har hittills kommit på att berätta om kaninen som först stoppades in i hatten innan en ny klen stackare drogs upp. I vår kommungrupp hade vi roligt åt detta hat-trick (fick till ett kul replikskifte kring komvuxpengarna när hälften av det man dragit in dök upp som satsning), men det är lite svårare att ha kvar humorn när borgarnas ledamöter i fullmäktige står och trumpetar om regeringens malätna och utmärglade trollerikaniner.

Börsen
Mycket rubriker handlar om räntor och börser men sällan får man något riktigt vetande. Nu läste jag att tydligen började man planera avvecklingen av de gamla AP-fonderna 1994 och köpen på börsen ska ha startat kring 2000. Alltså borde det finnas en kurva för börsen att studera med start från minst 1998 tills idag för att få syn på hur mycket luft de stora köpen har blåst på börsvärdena. Det är fullt möjligt också att de vinster som gjordes har hämtats ut redan. Jag har inte haft tid att titta så mycket, men har ju noterat att flera stora företag är värderade 2-3 gånger sitt börsvärde, några ser ut att en vinstnivå och tillväxt som kan motsvara de framtida förhoppningarna men det nog svårt att veta hur många som står sig.
Det märkliga var det jag läste om veckan efter de stora börsfallen att småsparare fortsätter att sälja aktier… Varför i hela fridens namn gör man det? Har man lånat till dem och lösa lånen innan det går åt pipan? Det begriper jag bara inte varför någon som satt en slant på aktier skulle sälja när de betalas som lägst. Om man inte har varit med när kurserna jagades upp av AP-fonderna och fortfarande har kursstegringar att hämta hem?
Noterade också att det hade varit kul att veta vilka aktier Affärsvärlden tänker tipsa om innan tidningen trycks, verkar fungera som kurshöjare det med…
Det är verkligen dags för Tobinskatter.

Kommentarer
Veckans snackis har också varit att tidningarna till slut tar sitt redaktionella ansvar och inte låter toktrollen härja fritt i kommentarsfälten. Nu kanske man kan läsa kommentarer med behållning från att ha undvikit dem för att inte de ohjälpligt panndöda 2 procenten av befolkningen ska förstöra dagen för en.

TV
Är juryn för hård? Lite underhållande är det ju med hårda sågningar. Men jag tycker det är fel att uttrycka sig så hårt till de unga människor som väl ändå behöver någon slags vägledning som är uppriktig på vägen. Jag menar plockar man inte en enda ton rätt så är chansen lika stor som för smör i solsken att överleva som mainstream sångartist. Men samtidigt så har vi sångartister som kanske inte sjunger skönt men personligt. Jag tycker i vart fall att det är roligt att uppleva alla talanger och se deras glädje när det funkar för dem. Formatet för TV 3 satsning i området är betydligt svagare, vem orkar se det träliga TV-programmet med sina ändlösa upprepningar efter reklamavbrotten? Det är lite uthärdligare på webben där man gå direkt på uppsjungningarna inför den anonyma juryn. Men utslagning och konkurrens är stilen, vem hittar på ett format med underhållande samarbete?

http://www.aftonbladet.se/ledare/gastkolumnen/article13574488.ab

http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article13575394.ab

Read Full Post »

Här nedan länkar jag till artiklar om hoten mot pressfriheten som kommer från den styrande makten. I Latinamerika, i EU vill regeringsorgan bevaka och undertrycka kritik mot det egna styret. I Sydafrika kommer parlamenten att ta ställning till ett lagförslag den 15 september som allvarligt inskränker pressens möjligheter att publicera kritik och människors möjligheter att slå larm om korruption och missförhållanden. Vi som lever i demokratin och med fri press vet redan att det inte är alldeles enkelt att få reda på missförhållanden från arbetsplatser fast folk inte riskerar att förföljas av regimen. Hur tyst skulle det inte bli om polisen samlade in folk som berättat vad de vet?
Det är otäckt med maktens fingrar som sträcker sig efter media. Det är det ena av hoten. Det andra är det hot som uppstår med den allt högre graden av mediakoncentration, vad händer med pressfriheten om alla stora medier samlas i händerna på en liten klick människor? Tyckte vi såg lite av det i valet 2010, när den samlade borgerliga pressen agerade som husses hund. Om alla återger en åsikt som den enda rätta vad händer då med pressfriheten? Den förvandlas så klart till en ren chimär.
Jag tror inte bloggosfären räcker för att vända någon större opinion, dels så är det bara små bubblor med flockar som i stort sett delar uppfattning. Det är det breda bombardemanget från de rikstäckande medierna som har inflytande över vad som blir mainstream åsikter i landet.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/pressfriheten-allvarligt-hotad-i-ancs-sydafrika_6435518.svd

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=3366149

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-kranka-pressfriheten-ska-kosta_6133829.svd

Read Full Post »

I större delen av EU har borgarklassens politiska företrädare tagit ett järnhårt nyliberalt grepp om samhället. Resultatet med ökade klyftor, utförsäljningar av ländernas tillgångar till de redan rika, friregler för finansiell spekulation och minskade reallöner har redan börjat krascha ekonomierna. Mer är att vänta.
Socialdemokratin har, i delar, en dröm om att folket ska tröttna på borgarklassens framfart och välja sig vänsterregeringar. Men tyvärr har det visat sig, även förr, att man inte kan lita på att folk vänder sig vänsterut när tryggheten försvinner, tvärtom vinner fascistpartier mark de också, med än mer förödelse av det sociala samhället i följetåg. Hur ska vänstern kunna återta initiativet i ruinerna av den europeiska gemenskapen?

Beroende på hur man ser på den frågan tar man nog ställning för eller emot utträde för Sverige. Ser man med optimism på att vänstern skulle kunna vinna i de europeiska parlamenten och få övertaget i EU så vill man nog vara kvar. Men tror man att högern kommer att fortsätta regera eftersom de har pengarna och media i sin hand så vill man ut fortast möjligt. Det är enklare att vinna en vänstermajoritet i ett land, är då tanken. Men samtidigt är frågan idag om det räcker, det hävdas ofta att den lagstiftning som redan skett på EU-nivå binder de ingående länderna till en nyliberal politik, då blir slutsatsen igen att vi måste ut fortast möjligt för att kunna upprätta ett demokratiskt gemensamt samhälle igen.

Jag känner mig osäker i frågan om ett svenskt EU-utträde, tycker det är svårt att få en uppfattning om i vad mån vi har möjlighet att styra själva över viktiga samhällsbeslut. Men jag tycker mig se att EU-lagregleringen gärna vill lägga sig på en onödigt hög detaljnivå. Samtidigt kan man se att det kan krävas för att lagstiftningen ska tränga igenom i länder med svag byråkrati.
Frågan är också om man ska arbeta vidare med den plattform för europeiskt samarbete som EU är idag, eller riva ned den och ersätta med något annat. Ett något annat, som vi är ganska långt ifrån att formulera idag. Även om de grunder vi hävdade i motståndet mot EU, fortfarande är bärkraftigt underlag för en ny konstruktion. Idealbilden av ett konsensus-samarbete som i nordiska rådet, som också ger fri rörlighet för människor och kapital. Även om det är kapitalismen idag som trycker på för,  inte bara regionala samarbeten  som globala, kommer nästa steg för produktionsförhållanden innebära antagligen ett globalt sammanhang. Alltså bör det finnas en form för samarbete inom Europa, gärna ett som kräver utvecklade samhällssteg av de länder som ska medverka i projektet. Man kan inte bortse från att det finns rena diktaturer kvar som styrelseform, inom det utvidgade europa.
Kan vänstern lyfta fram ekonomisk demokrati som en hävstång för att förnya tänkandet kring hur vårt arbetsbyte ska se ut i samhället? Kan det bli en fråga som väcker massornas entusiasm för ett nytt slags samarbete tvärsöver gränserna? Vi vet att vi måste hitta en enande fråga för hela Europa för att fylla framtidens seglen med glädje och känsla, vi ser ju vilka unkna lukter från historiens soptipp, andra vill föra fram.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article13567406.ab

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vansterpartiet-har-en-laxa-att-lara-av-krisen_6436170.svd

Read Full Post »