Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2010

Marx menade att ursprunget till alla varors bytesvärde (priset) är den nedlagda arbetet i varan. Det finns mycket kritik mot denna hans arbetsvärdelära men jag kan inte se att man kan springa förbi den som en faktor för prisbildning. För att något ska vara en vara, ska den ha både ett bruksvärde (någon måste se en nytta med varan) och ett bytesvärde (den mängd bytesartiklar någon vill ge för att förvärva bruksvärdet i varan). Det nedlagda arbetet för att åstadkomma varan är därmed en viktig faktor för bytesvärdet.  Den som ser bruksvärdet i en vara gör naturligtvis en kalkyl över hur enkelt eller snabbt han/hon själv kan åstadkomma samma vara och reflekterar över sitt lager av bytesartiklar. Men jag menar att kalkylen för bytesvärdet även påverkas av geografisk belägenhet, nämligen transportarbetet som ingår i varan, det är lätt att se att den borde ingå i bytesvärdets ansamlade mängd arbete, men jag har sett att det är lätt att bortse från faktorn. Nästa faktor som inte medräknas är tekniknivå vilket ofta är en grund för att priset avviker från nedlagda arbetstider. Därför finns det en fluktuation för priser kring en vara som inte bara är utbuds och efterfrågefluktuation, den tämligen ensidiga modell som annars används för prisbildningsteori.

För att hålla mig till en enkel modell så tar jag tillsvidare ingen hänsyn till kostnader för att finnas på marknaden.
Vart leder resonemanget till då? Då kan man se en förklaring till varför enkla produkter ersattes med orimligt höga bytesvärden när samhällen med olika tekniknivå möttes i historien och kanske fortfarande gör. Till exempel i nybyggaramerika förekom att indianerna bytte stora värden av naturresurser mot skäligen enkla prylar från europeiska handelsmän. Det finns dock vittnesmål om att naturfolken med tiden blev allt mer svårflirtade säljare allt eftersom man förstår bytesvärdet i artiklarna.  Även idag döljs mycket av det faktiska nedlagda arbetet i produkter med högt teknikinnehåll och konsumenterna får betala även framtida utveckling av teknik, fast produkten i sig har skruvats ihop för någon hundralapp, men saluförs för tusenlapp/ar.
Detta till trots så såg även Marx att priset med tiden rör sig mot ett medel som motsvarar den genomsnittligt nedlagda arbetstiden för varan. Detta betyder att den som producerar smartare än konkurrenten har en marknadsfördel och den som producerar dyrare så småningom tvingas ut från marknaden. Häri ligger en del i kapitalismens häftiga marknadsdynamik som ständigt driver en teknisk utveckling framåt.  De varianter man försökt med  styrning av marknader har inte gett några framgångsrika spår, milt sagt. Därför är det lite dubbeltydigt att förklara att marknadsdynamiken även den alltid styr mot monopol, eftersom det är den säkraste marknadspositionen av alla, företagen vill gärna äga marknaden för sin produkt för att säkra en vinstnivå som är tilltalande och återkommande. Det finns många exempel på monopolsituationer idag och igår.
Förklarar arbetsvärdeläran priset för tjänster? Det menar jag att den gör i samma utsträckning som för varan. Ingen köper en tjänst som man själv kan göra lika enkelt och/eller utan ytterligare utgift.

Det som i grunden skiljer tjänsten från varan är att man i allmänhet inte kan korta nedlagda arbetstiden i tjänster lika effektivt som för varor. En tjänst som bokföring till exempel ser inte likadan ut idag som på 1800-talet, i någon mån underlättar tekniken kulturproduktioner med logistik och så vidare men en scenframställning på en timme är en timme idag som igår. Vad som har hänt är att kulturproduktioner kan packas om till upplevelseprodukter som varor. Program, sånger, texter kan förpackas i olika media och säljas till likartade priser världen över. Vilket medför en intressant diskussion om prisbildningsmekanismer för denna typ av varor, men det lämnar jag till en annan gång.

Åter till tjänster och arbetsvärdeläran, här menar jag att den kan användas.  Ser man efter hur tjänster betalas så kan man lätt se att den som erbjuder tjänster med högt nedlagt arbetsvärde kan räkna med att få bättre betalt för sitt arbete, har du lagt tid på utbildning så blir din ersättning bättre. Men naturligtvis så ska din arbetsköpare kunna se att din tjänst leder till ett ökat mervärde i ett senare led för denne, annars uteblir lätt ersättningen för din nedlagda skolningstid. Säljer du din tjänst för något enkelt kunskapsinnehåll och den inte erbjuder ett högre mervärde för din arbetsköpare så riskerar du få en låg eller normal ersättning för din tjänst.  Vilket medför till exempel att städtjänster i privata hem oftast utförs till låg lön och att en ingenjör ofta kan se fram emot en bra löneutveckling.

Men man får inte glömma att all produktion har en social sida, vi är människor och ingår i sociala sammanhang, våra tankemodeller formas av de samhällen vi deltar i och så också de villkor för arbetslivet som anses normala. Därför ser vi så många olika sätt för hur arbetet formas för människor. Det satt jag och tänkte på under en dag om globala Gävle, en av fördragen framfördes av stadens kafferosteri som ville skryta med sin Rainforestalliance märkta kaffe. För att visa upp skillnaden mellan plantager med och utan märkning hade man bilder från plantager som arbetade utan märkning och de som hade den. En plantage utan märkning hade eländiga skjul för kemikalier och verktyg, man hivade ut sitt skräp rätt ut i naturen, ingen skyddsutrustning för arbetarna och så vidare, medan de med märkning i vart fall hade ordning på allt och sortering samt riktiga skyddskläder men också färre gifter. Här bestämmer världens konsumenter vilken roll de har i exploateringen av arbete, ska den ske till rimliga villkor eller stödjer man hänsynslös och rå exploatering av arbetskraften? För kapitalet existerar inget annat val än hänsynslös exploatering eftersom man kämpar om marknadsandelar, och kommer ni ihåg i början av texten, den som producerar smartast vinner. För kapitalet är det alltid ”smart” att minska rörliga kostnader, och en av de större rörliga posterna är alltid den levande arbetskraften. Det är därför marxismen ses som en konfliktteori eftersom man erkänner och ser denna konflikt mellan arbete och kapital. Denna konflikt kan bara regleras genom sociala förhållanden, vi har gjort det i norden genom starka fackliga rörelser som förhandlat fram anständiga löner och arbetsvillkor, de har inte kommit gratis eller genom arbetsköparnas fria vilja. Vår industri har vuxit sig stark genom att man ersatt levande arbetskraft med teknik, håller man uppe priset på arbetet är det den vägen kapitalet måste ta för att vara smartare än sina konkurrenter.

Men hur relaterar man det här till talet om att dagens jobb har högt kunskapsinnehåll och man konkurrerar med kunskapsprodukter? Inget väsentligt har förändrats, din vara eller tjänst värderas efter samma faktorer som förut, samma förutsättningar styr fördelningen mellan kapital och arbete. Möjligens har vi öppnat för en ny insikt i att man vill vara med som en aktiv delägare i ett kunskapsföretag och inte bara överlämna sitt arbete till högsta möjliga pris.

I varje samhälle måste vi dela arbeten med varandra, det finns många olika roller för var och en, vi lever i en komplicerad väv av åtaganden gentemot varandra, i alla dessa arbeten måste villkoren vara rimliga och lönen skälig för det man gör. Alla ska kunna leva på ersättningen för en heltidsanställning för att kunna vara konsument av varor och tjänster från andra på den övriga tiden. Marx erbjuder än idag viktiga teoretiska verktyg för den förståelsen av hur vårt varu- och tjänsteutbyte fungerar, så välkommen med din kommentar och att kika på nedanstående länkar.

En artikel i tidningen Times om relevansen för Marx idag:
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/politics/article4981065.ece
En lång kommentarstråd om aktualiteten för Marx:
http://danne-nordling.blogspot.com/2006/01/har-marx-ngon-aktualitet-idag.html

En blogg om ekonomisk historia:
http://ekonomisk-historia.r76.se/

Annonser

Read Full Post »

I veckans politiken.se löpsedlar fastnade jag för en artkel om Kina och hur den amerikanska fackföreningsrörelsen förhåller sig till landet. Den ena synen kan kort beskrivas som, handelsrestriktioner och regleringar, den andra som påverkan och samarbete. Det påminner om att det amerikanska kapitalet flyttat sin tillverkningsindustri till Kina eftersom man inte kan motstå erbjudandet om ännu billigare arbetskraft. De ekonomer som refereras stöttar mera en linje för att påverka och samarbeta även med det regimbundna kinesiska facket, eftersom även Kina inför omvandlingstrycket står för att höja löner och automatisera sin industri. Ekonomerna talar istället om att USA borde intressera sig mer sin egen ekonomi som står inför ett moras, med få människor som har råd att spara, med lönearbetande som inte kan leva på sina löner. Med ett kapital som fortfarande i mångt och mycket strävar efter lägsta pris på sin levande arbetskraft och har väldigt liten automatiseringstakt. Nu har USA också ett reaktionärt högerkampanjande mot skatter och offentliga satsningar som stöds av den i huvudsak högerreaktionära pressen i USA. Den verkar leda till att Obama tappar sin demokratiska majoritet i representanthuset med kommande kongressvalet i USA. Vilket riskerar naturligtvis skjuta allt förändringsarbete i sank eftersom förslagen måste lotsas igenom alla instanser. Då blir man utan nödvändiga infrastruktursatsningar i USA, flera som varit och hälsat på i USA har reflekterat över det faktum att man inte upplever att USA är datoriserat och automatiserat i den grad man vant sig vid i Sverige. Vi har vant oss vid SMS-betalningar för biljetter, numera blir det allt vanligare att vi har riktigt fiberbredband och tågsystemet vi så ofta skäller på kan man bara drömma om i USA…
Men för att skaffa sig mer värdefull riktig information om hur saker och ting i världen fungerar kan jag bara rekommendera webb-tidningen politiken.se, du kan prova på gratis:
http://www.politiken.se
och här en artikel om USA-valet:
http://www.dn.se/nyheter/varlden/valet-vacker-fruktan-i-vita-huset-1.1191524

Read Full Post »

Med hårdnande klimat verkar Sveriges borgarklass blivit av samma snitt som i resten av världen. Man kan sitta på sin festmiddag i frack och dricka och äta gott medan folk svälter i rännstenen utanför. För att döva samvetet lägger man en krona i en insamlingsbössa då och då. Denna slags samvetslöshet har ätit in sig i delar av arbetarklassen med, som vill stänga gränsen för allt man tycker är jobbigt att ta itu med.
Visst har jag träffat på en och annan liberal folkpartist som verkar må illa inför sakernas tillstånd, men de är faktiskt lätt räknade, de flesta verkar vara kallhamrade cyniker helt i majorens anda. Att ingen centerpartist verkar störd är väl mera naturligt, rötterna till bondefascismen är inte långt borta. Kristdemokraterna behöver man inte tala om, lite körsång i kyrkan botar deras eventuella obehag inför de sociala realiteter deras politik ställer till med.
Det jobbiga med att vara moralist är det faktum att vi i väst oavsett social status är som en borgarklass i förhållande till resten av världen.
Demokrati och folklig organisering är långt borta i väldigt många av världens länder och folk flyr till våra trötta gamla demokratier där arbetarrörelsen tappat både mod och initiativkraft. Nu börjar texten spreta här, för egentligen skulle jag bara länka till en debattartikel om hur moderaternas hänsynslösa politik kört över alla eventuellt kvarvarande humanister i borgarlägret…
http://lt.se/asikter/debatt/1.981981-reinfeldt-har-gatt-for-langt

Read Full Post »

Det finns absolut inget nytt under solen. De många har arbetat och slitit för de få nu som då. Att vi fått en arbetarelit som tjänar bra i de stora fabrikerna förändrar inget i grunden deras arbete lägger fortfarande krona till krona till de som äger kapitalet. Dessa rika har fått sina företrädare in i parlamenten i Europa. Eftersom den offentliga verksamheten måste delas mellan kapitalägarna i Europa, och lönerna pressas. Just i dessa dagar sitter det borgarna i parlamenten i England och annorstädes och räknar på nya förslag för att sänka offentliga utgifter, minska skatter, sänka löner. Och att detta medför en minskad dynamik och lägre efterfrågan i hela samhället låtsas man inte om, eftersom den mytiska tillväxten ska fixa alla problem. Jag blir frustrerad över denna frammarsch för kapitalägarna och världens rikingar, ingen ilska blir riktad mot dem som är skyldiga till allt, utan man sparkar på dem nederst i systemet som verkligen saknar allt inflytande över de stora systemen. Det är så fegt att det är barockt, och vi vet genom historien vilka som får makten när man gör så.

http://www.etc.se/30567/betala-inte/

Read Full Post »

Lysande utsikter

Nu länkar jag till en artikel som ger ammunition för debatten om energin. Som bekant avskräcks inte kärnkraftsvännerna av lite skövling av planeten för att få uran, radioaktiva rester eller svindyra projekt för att ta hand om ett av våra mest komplicerade sätt att koka vatten på. Vad man åstadkommer med all teknik är hetånga till turbiner, jag kan tänka mig ett antal andra sätt att koka vatten på. Faktum är att med solenergin behöver man inte ta omvägen över kokande vatten heller, i allt större utsträckning. Solcellsfilmen blir allt energieffektivare, redan så lönsam att man har börjat planera för enorma solcellsfält i Sahara och ledningar över till Europa. Ett av genombrotten för tekniken åstadkom man på Ångströmslaboratoriet i Uppsala, men den solcellsfabriken köptes av tyskarna. Förhoppningsvis är svenskt kapital med på båten inför utvecklingen av våggeneratorerna som samma laboratorium är ledande för.
Hur som helst läs följande artikeln och bli glad:

http://www.etc.se/31634/solenergi-aer-framtiden/

Read Full Post »

Varför ska vi överlåta till kapitalägare av varierande slag tjäna pengar på våra lån och lönekonton. Idén med en bank är ju en gemensam sammanslutning för att hantera sparande och lån för det gemensamma bästa. I fattiga länder precis som i det forna fattig-Sverige är ett demokratiskt bankväsende ett första steg för att befria sig från ockrare och lånehajar. Mängder av småbönder i världen är beroende av lån för sin sådd från diverse lånehajar, vi har lyckats befria oss från den typen av låneverksamhet för seriösa företag. Sparbankerna var en satsning både för bönder och arbetande som idag står väldigt långt ifrån sina idéer. Utom ett antal banker som håller sig självständiga. Inom LO har det länge funnits idéer om en bank för sina medlemmar men än har ingen haft modet att föra projektet till verklighet, man har bränt sig på andra ekonomiska äventyr och nyheterna om märkliga svågerturer kring bostäder och annat minskar både förtroende utifrån och sänker självkänslan i organisationen. Då är ändå inte affärerna lika vidlyftiga som för andra privata aktörer…
Inom kooperationen fanns det också långt gångna planer på egen bankverksamhet, men när man sviker sin egen organisationskänsla och ansluter sig till en Wallenbergbank för genomförandet så sjunker naturligtvis idén som en sten. Istället har ICA fortsatt sina planer obekymrat och har idag en fullt fungerande bankverksamhet som ytterligare tjänst för sina kunder. Det borde vara en utmaning för kooperationen att skapa en ännu bättre bank för sina medlemmar.
Återkommande har människor sett bristerna i dagens finansieringssystem och försökt skapa alternativ, idag lever några kvar. Jag kommer automatiskt att tänka på JAK-banken som vill införa ett räntefritt system. Själv tror jag att en ränta är en vettig idé för att reglera värdet på pengar, det motsvarar en verklig faktor som påverkar priser och pengars värde, dessutom är det ett ganska krångligt system med JAK-lånen. Men granska länken själv, det kanske passar dig.
Nedan en länk till tänkvärda ord från ETC  om vad en bank idag är för något och sätter igång tankarna igen om en egen bank…

http://www.etc.se/31349/stoersta-moejliga-vinst/

http://www.jak.se/

Read Full Post »

”Vi” det är vi som hade studiecirkel i marxism på sjuttiotalet. Det gav kunskaper som har hållit sig till dags dato. Marx beskrivning av kapitalismen är den säkraste som någon gjort. Det jag läst om ekonomi har i och för sig fördjupat och utvidgat analyserna, men grunden består. Sist jag läste något tillnärmelsevis lika träffsäkert var boken ”Företaget, marknaden & lagarna” av Ronald Coase, det han skriver om transaktionskostnaderna för att finnas på marknaden, tillförde väldigt mycket tycker jag.
Men det var en annan förutsägelse vi gjorde som medverkat till att marxistisk teori fortfarande känns dagsfärsk för mig.
Vi sa till varandra att nästa steg för kapitalismen blir att ge sig in på den offentliga sektorns tjänster, för med den produktivitetsutveckling vi såg då, skulle det inte dröja särskilt länge innan det tillverkades prylar så att det räckte för allas behov. Och vi vet ju att prylmarknaden är överfull idag, så vad ska kapitalägarna göra av allt sitt kapital som tjänats på att göra prylar? Det finns ju några kvar som tycker att det är för lite produktivt och kanske riskfyllt att låta pengarna kajka fram och tillbaka i datastyrda program som köper och säljer finansiella värden inom några sekunder. Då blir den offentliga sfären kvar. Sjukhus, post, järnvägar, skolor och mycket annat som finns till för allas gemensamma bästa. Innan kapitalet blev suget på att tjäna pengar på dessa verksamheter, var det faktiskt ganska vanligt att även väldigt borgerliga länder hade ganska mycket av dessa tjänster i gemensam ägo. Fortfarande har till exempel Finland offentligt drivna skolor.
Men det borgerliga programmet har en annan plan för den offentliga verksamheten, här finns det kronor som går runt utan vinstutdelning, det var man tvungen att sätta stopp för. Så rullade det in propagandavågor om företagande, man får i ordning ett EU som lagstadgar om att kapitalet ska rulla fritt och idag sitter vi här med internationellt riskkapital som ger skolor. Varför fick vi inte stopp på det vi som såg detta hända, kan man fråga sig. Det är här vänsterns underläge i opinionsbildningen verkligen visar sig, närman inte har pressen som kan sätta agendan för vad som är intressant att diskutera, när man inte har ekonomiska muskler för att driva propaganda i större utsträckning än motståndaren så förlorar man naturligtvis frågorna med.
Nedan en länk till en ETC-artikelen om företagen i välfärden:

http://www.etc.se/31879/den-nya-vaelfaerdsindustrin/

PS: Jag avfärdar inte allt företagande i offentlig sektor, det finns förtjänster med att ha konkurrensutsatta delar eller låta företag ombesörja delar i välfärdssektorn. Men jag tycker Ulla Andersson på ett förtjänstfull sätt pekar ut nackdelar när för mycket samlas i privata påsen:

http://gd.se/ledare/debatt/1.2425022-privata-vardbolag-immuna-mot-finanskrisen

Read Full Post »

Older Posts »