Marx menade att ursprunget till alla varors bytesvärde (priset) är den nedlagda arbetet i varan. Det finns mycket kritik mot denna hans arbetsvärdelära men jag kan inte se att man kan springa förbi den som en faktor för prisbildning. För att något ska vara en vara, ska den ha både ett bruksvärde (någon måste se en nytta med varan) och ett bytesvärde (den mängd bytesartiklar någon vill ge för att förvärva bruksvärdet i varan). Det nedlagda arbetet för att åstadkomma varan är därmed en viktig faktor för bytesvärdet. Den som ser bruksvärdet i en vara gör naturligtvis en kalkyl över hur enkelt eller snabbt han/hon själv kan åstadkomma samma vara och reflekterar över sitt lager av bytesartiklar. Men jag menar att kalkylen för bytesvärdet även påverkas av geografisk belägenhet, nämligen transportarbetet som ingår i varan, det är lätt att se att den borde ingå i bytesvärdets ansamlade mängd arbete, men jag har sett att det är lätt att bortse från faktorn. Nästa faktor som inte medräknas är tekniknivå vilket ofta är en grund för att priset avviker från nedlagda arbetstider. Därför finns det en fluktuation för priser kring en vara som inte bara är utbuds och efterfrågefluktuation, den tämligen ensidiga modell som annars används för prisbildningsteori.
För att hålla mig till en enkel modell så tar jag tillsvidare ingen hänsyn till kostnader för att finnas på marknaden.
Vart leder resonemanget till då? Då kan man se en förklaring till varför enkla produkter ersattes med orimligt höga bytesvärden när samhällen med olika tekniknivå möttes i historien och kanske fortfarande gör. Till exempel i nybyggaramerika förekom att indianerna bytte stora värden av naturresurser mot skäligen enkla prylar från europeiska handelsmän. Det finns dock vittnesmål om att naturfolken med tiden blev allt mer svårflirtade säljare allt eftersom man förstår bytesvärdet i artiklarna. Även idag döljs mycket av det faktiska nedlagda arbetet i produkter med högt teknikinnehåll och konsumenterna får betala även framtida utveckling av teknik, fast produkten i sig har skruvats ihop för någon hundralapp, men saluförs för tusenlapp/ar.
Detta till trots så såg även Marx att priset med tiden rör sig mot ett medel som motsvarar den genomsnittligt nedlagda arbetstiden för varan. Detta betyder att den som producerar smartare än konkurrenten har en marknadsfördel och den som producerar dyrare så småningom tvingas ut från marknaden. Häri ligger en del i kapitalismens häftiga marknadsdynamik som ständigt driver en teknisk utveckling framåt. De varianter man försökt med styrning av marknader har inte gett några framgångsrika spår, milt sagt. Därför är det lite dubbeltydigt att förklara att marknadsdynamiken även den alltid styr mot monopol, eftersom det är den säkraste marknadspositionen av alla, företagen vill gärna äga marknaden för sin produkt för att säkra en vinstnivå som är tilltalande och återkommande. Det finns många exempel på monopolsituationer idag och igår.
Förklarar arbetsvärdeläran priset för tjänster? Det menar jag att den gör i samma utsträckning som för varan. Ingen köper en tjänst som man själv kan göra lika enkelt och/eller utan ytterligare utgift.
Det som i grunden skiljer tjänsten från varan är att man i allmänhet inte kan korta nedlagda arbetstiden i tjänster lika effektivt som för varor. En tjänst som bokföring till exempel ser inte likadan ut idag som på 1800-talet, i någon mån underlättar tekniken kulturproduktioner med logistik och så vidare men en scenframställning på en timme är en timme idag som igår. Vad som har hänt är att kulturproduktioner kan packas om till upplevelseprodukter som varor. Program, sånger, texter kan förpackas i olika media och säljas till likartade priser världen över. Vilket medför en intressant diskussion om prisbildningsmekanismer för denna typ av varor, men det lämnar jag till en annan gång.
Åter till tjänster och arbetsvärdeläran, här menar jag att den kan användas. Ser man efter hur tjänster betalas så kan man lätt se att den som erbjuder tjänster med högt nedlagt arbetsvärde kan räkna med att få bättre betalt för sitt arbete, har du lagt tid på utbildning så blir din ersättning bättre. Men naturligtvis så ska din arbetsköpare kunna se att din tjänst leder till ett ökat mervärde i ett senare led för denne, annars uteblir lätt ersättningen för din nedlagda skolningstid. Säljer du din tjänst för något enkelt kunskapsinnehåll och den inte erbjuder ett högre mervärde för din arbetsköpare så riskerar du få en låg eller normal ersättning för din tjänst. Vilket medför till exempel att städtjänster i privata hem oftast utförs till låg lön och att en ingenjör ofta kan se fram emot en bra löneutveckling.
Men man får inte glömma att all produktion har en social sida, vi är människor och ingår i sociala sammanhang, våra tankemodeller formas av de samhällen vi deltar i och så också de villkor för arbetslivet som anses normala. Därför ser vi så många olika sätt för hur arbetet formas för människor. Det satt jag och tänkte på under en dag om globala Gävle, en av fördragen framfördes av stadens kafferosteri som ville skryta med sin Rainforestalliance märkta kaffe. För att visa upp skillnaden mellan plantager med och utan märkning hade man bilder från plantager som arbetade utan märkning och de som hade den. En plantage utan märkning hade eländiga skjul för kemikalier och verktyg, man hivade ut sitt skräp rätt ut i naturen, ingen skyddsutrustning för arbetarna och så vidare, medan de med märkning i vart fall hade ordning på allt och sortering samt riktiga skyddskläder men också färre gifter. Här bestämmer världens konsumenter vilken roll de har i exploateringen av arbete, ska den ske till rimliga villkor eller stödjer man hänsynslös och rå exploatering av arbetskraften? För kapitalet existerar inget annat val än hänsynslös exploatering eftersom man kämpar om marknadsandelar, och kommer ni ihåg i början av texten, den som producerar smartast vinner. För kapitalet är det alltid ”smart” att minska rörliga kostnader, och en av de större rörliga posterna är alltid den levande arbetskraften. Det är därför marxismen ses som en konfliktteori eftersom man erkänner och ser denna konflikt mellan arbete och kapital. Denna konflikt kan bara regleras genom sociala förhållanden, vi har gjort det i norden genom starka fackliga rörelser som förhandlat fram anständiga löner och arbetsvillkor, de har inte kommit gratis eller genom arbetsköparnas fria vilja. Vår industri har vuxit sig stark genom att man ersatt levande arbetskraft med teknik, håller man uppe priset på arbetet är det den vägen kapitalet måste ta för att vara smartare än sina konkurrenter.
Men hur relaterar man det här till talet om att dagens jobb har högt kunskapsinnehåll och man konkurrerar med kunskapsprodukter? Inget väsentligt har förändrats, din vara eller tjänst värderas efter samma faktorer som förut, samma förutsättningar styr fördelningen mellan kapital och arbete. Möjligens har vi öppnat för en ny insikt i att man vill vara med som en aktiv delägare i ett kunskapsföretag och inte bara överlämna sitt arbete till högsta möjliga pris.
I varje samhälle måste vi dela arbeten med varandra, det finns många olika roller för var och en, vi lever i en komplicerad väv av åtaganden gentemot varandra, i alla dessa arbeten måste villkoren vara rimliga och lönen skälig för det man gör. Alla ska kunna leva på ersättningen för en heltidsanställning för att kunna vara konsument av varor och tjänster från andra på den övriga tiden. Marx erbjuder än idag viktiga teoretiska verktyg för den förståelsen av hur vårt varu- och tjänsteutbyte fungerar, så välkommen med din kommentar och att kika på nedanstående länkar.
En artikel i tidningen Times om relevansen för Marx idag:
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/politics/article4981065.ece
En lång kommentarstråd om aktualiteten för Marx:
http://danne-nordling.blogspot.com/2006/01/har-marx-ngon-aktualitet-idag.html
En blogg om ekonomisk historia:
http://ekonomisk-historia.r76.se/
Seppo Laine (V) 