Politiska flyktingar idag, klimatflyktingar imorgon?

Från att först exporterat 1,3 miljoner människor i första hand till USA har Sverige haft mer invandring än utvandring. Sist jag tittade på nettot hade man inte riktigt kommit ikapp, nu hittade jag inte just den sammanställningen på SCB.
Uppdatering: Nu tog jag hem SCB:s fil som kalkylblad och summerade och sedan 1851 har vi faktiskt på senare tid fått ihop ett överskott mellan in och utvandrade med hela 290 000 personer…

Vår industri växte efter kriget, vi hade en oförstörd industristruktur och kunde exportera råvaror och färdiga produkter. Den industrin sög upp landsbygdsbefolkningen som inte behövdes i jordbruket men verksamheten blev så omfattande att man började dra till sig arbetskraft från länder runtomkring, och när den inte räckte till fick man värva folk från den europeiska kontinenten med.
Men kriserna kom till oss med och arbetskraftsinvandringen har nästan helt avtagit, istället har det sedan 80-talet kommit flyktingar från olika oroshärdar i världen. På senare tid har etniska rensningar på vår egen europeiska kontinent lett till flyktinginvandring.
Jag citerar direkt från migartionsverkets hemsida följande:
”Att söka asyl innebär att en person kommer till Sverige för att han/hon anser sig behöva skydd. Det är Migrationsverket och migrationsdomstolarnas uppgift att bedöma om de skäl som åberopas räcker för att bevilja ett uppehållstillstånd.

Enligt utlänningslagen får en asylsökande uppehållstillstånd om han eller hon anses vara:

* flykting
* skyddsbehövande
* eller uppfyller kraven i utlänningslagens regel om synnerligen ömmande omständigheter. Ofta handlar det om humanitära skäl som t.ex. svår sjukdom och mycket lång vistelsetid i Sverige

__//__
Under åren 2007–2009 fick totalt 33 025 asylsökande personer permanent uppehållstillstånd. ”

Ur det politiska flyktingperspektivet är utvecklingen i Ryssland och flera gamla öststater ganska oroande. Ingenstans finns regeringar med stora sociala ambitioner utan man satsar hejvilt på samma gamla rövarkapitalism här som där. Demokratin är satt på undantag, starka folkrörelser och demokratisk genomskinlighet för landets styrning saknas i stor utsträckning. För att göra allt värre så växer de gamla främlingsfientliga krafterna där med, och risken för nya stora flyktingvågor finns i bakgrunden.
Ser man på världsläget har inget förbättrats i de senaste flyktinghärdarna i världen, det samma krig och elände som pågår nu som då.

Världens står inför ett scenario som kan bli skarpt när vi minst väntar det. Flera ekosystem är nära sitt sammanbrott, vattenbrist, extrema väderförhållanden och hänsynslös exploatering ökar den dag det är. Väldigt lite förnuftigt agerande händer för att uppväga vår belastning på världens ekosystem. Så frågan är när dyker de första klimatflyktingarna upp vid EU-gränsen eller kommer det att hända först inom EU? Vad gör vi då?
Klimatsammanbrott kan leda till oanade konsekvenser, i Pakistan är ett område stort som Sverige översvämmat och miljoner är hemlösa…

http://www.migrationsverket.se/info/1764.html
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/etiska-fonder-saknar-makt_5088197.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varldens-extrema-vader_5253713.svd

Read Full Post »

Bara blåa vinklar

Det är bara att konstatera att public service svikit sitt uppdrag om opartiskhet stort. Det enda jag kan känna mig nöjd med har varit partiledarutfrågningar och den stora partiledardebatten, de var hyfsat opartiska. Tror inte att jag har hunnit länka till den person i bloggsfären som har ägnat mycket tid åt att kolla och följa upp medias bevakning. I och för sig är hans slutsatser föga överraskande, vem skulle tro annat än att DN, SVD och Expressen våra stora borgerliga drakar skulle vara mer än husses megafoner?
Men jag tycker att de förmodat S-märkta bladen också presterat svagt. I en tid då allt mer tillgångar sakta men säkert förs över till de redan rika, är det nästan bara Ehrenberg som en dåres envishet uppehåller sig vid detta ämne.
Någon våra S-tidningar kanske skulle kunna skriva om den kamp facken för varje dag mot allt mer styvnackade arbetsgivare, men nej, allt göms i tramsflams om senaste kändisarna.
Det fordrar kunskaper och ordentliga undersökningar för att skriva vettigt om arbetsmarknad och ekonomi, och journalisterna får vare sig uppdraget eller tiden.
Nu finns det en fackförbundspress i Sverige, men kan undra hur pass den läses, den återges så gott som aldrig i de program som sätter agendan för vad som är viktigt i nyhetsflödet för dagen.
Först länken till granskaren av medierna i valet:

http://www.denallieradejournalisten.blogspot.com/

Sedan till våra röster som fortfarande skriver om viktiga saker:

http://www.etc.se/

http://lotidningen.lo.se/

http://www.flamman.se/

Read Full Post »

Bra analyser

Kajsa Borgnäs har skrivit en bra analys över hur det kunde bli så här på Dagens Arenas webbplats. Själv kan jag lägga till det jag skrev efter valet 2006, våra väljare belönar inte budgetsanering. Göran Perssons fögderi gick ut på att sanera finanserna för att få råd med välfärden sedan, men han fick aldrig göra del 2, eftersom borgarna fick makten och raskt delade ut alla saneringsvinster i den offentliga ekonomin som skattesänkningar.
Man hade kunnat önska sig att Vänsterpartiet hade fått större gehör för sina välfärdssatsningar medan tid var. Med vårt klena väljarstöd krävs det att det stora partiet lyssnar.

http://dagensarena.se/debatt/kajsa-borgnas-%E2%80%9Ds-sager-en-sak-men-star-for-en-annan%E2%80%9D/

En annan bra beskrivning är den som Rossana Dinamarca (V) ger till hur framgången för SD har kunnat uppstå. Vilket är viktigt att komma ihåg, det är politiken de står för som vi tycker hjärtinnerligt illa om. Människorna bakom behöver en chans till.

http://svtdebatt.se/2010/09/sd-ar-barn-till-det-nya-fattig-sverige/

Uppdatering med kloka ord av Lars Dencik. Förhoppningsvis kan vi undvika att skuldbelägga flyktingar och istället tala om de sjuka system som skapar flyktingar i världen.

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article1245528/Sa-smittar-den-danska-sjukan.html

Uppdatering 2:

Ali Esbati skriver som vanligt bra och har än fler länkar till andra bra inlägg:

http://esbati.blogspot.com/2010/09/sd-in-i-riksdagen-sjalvkritik-och.html

Read Full Post »

Om valresultatet

Onsdagsrösterna räknas fortfarande men att Svältfälts vargar vunnit är klart. Det är också klart att ett stort antal har tyckt att det är en ljus idé att skylla borgarpolitiken på de som flytt hit. Någon miljonär till kan andas ut, nu behöver de inte subventionera fascister längre, det gör skattebetalarna själva genom att ha röstat in dem i riksdagen.
Tja, vad säger man, tillvaron är absurd.
Ehrenberg förmår som vanligt skriva en massa kloka ord så jag  hänger på hans valanalys:

http://www.etc.se/31901/ett-historiskt-nederlag/

Read Full Post »

Ett blåljugande så att jag blir häpen

Nä, nu, inte ens statistiken om sjukförsäkringen har de blå haft rätt om.
Sover alla journalister i landet eller är det ingen som får lov att göra research idag, utan de bara sitter som textmaskiner för att trumpeta ut de blås ”sanningar”. Återigen är det genom bloggosfären jag får reda på riktiga relevanta fakta. Våra tre dagstidningar kostar oss många tusenlappar om året, vad f.. ska man med dem till när man får bättre fakta gratis på nätet?

Länk till hela som jag återger en del av här:
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/aktionsgruppen-foer-de-sjukfoersaekrade/pressrelease/view/fredrik-reinfeldt-bluffade-i-slutdebatten-475449
Aktionsgruppen för de sjukförsäkrade
Fredrik Reinfeldt bluffade i slutdebatten

2010-09-17 21:09

Fredrik Reinfeldt nämner återigen att 750.000 personer var för sjuka för att arbeta. I dessa 750.000 inkluderas ersättningar på 25-100 procent, både med och utan tidsgräns. Många arbetade alltså upp till 75 procent.

Nu vädjar vi till landets journalister att omgående avslöja alliansens fula spel att bluffa statistik till sin fördel. Bakom statistiken finns människor!

Likaså nämns siffran 140 – en siffra som också inkluderar ersättningar på 25-100 procent. Korrekt antal förtidspensionärer (förtidspensioner på 100% samt permanenta sjukersättning på 100%) mellan åren 1998-2006 är 51 personer per dag. Man var inte förtidspensionerad i ett permanent utanförskap när man exempelvis arbetade 75 procent och hade en tidsbegränsad sjukersättning på 25 procent!

All inofficiell statistik kommer från Försäkringskassans analytiker och finns här: http://protestera.org/fkassan/SA.htm se flikarna nederst.

Read Full Post »

Rödgrönt för jobben och miljön!

I tidningen Flamman från 9 september redogörs det för undersökningar från Riksrevisionen och Statistiska CentralByrån att regeringens stora skattesänkningar inte har lett till nästan några jobb alls. Och det är väl inte konstigt, det är ganska väl belagt att inom forskningen att stora skattesänkningar inte har effekt, mer än viss del i länder med väldigt stora löneskillnader, då kan de väldigt rika öka sina köp av tjänster för till och med vita pengar utan skattesubventioner… Men den utformningen skattesänkningen hade gick det mesta av pengarna till de som hade allt de behövde och skattesänkningen kan avläsas i ökat sparande. Under borgarregeringen har andelen sysselsatta i befolkningen sjunkit. De brukar skylla detta på krisen men faktum är att, om man hade låtit bli skattesänkningarna så hade den stabila statsbudgeten från 2006 kunnat användas för mota bort krisens verkningar så gott som helt.
Pengarna har använts till ingen god nytta alls.
Arbetslösheten ser ut att bita sig fast kring de 9 procenten, det är cirka 3 procent mer än de cirka 6 procent som är liberalernas omhuldade arbetslöshetssiffra för att inte arbetarna ska kunna öka sina löner genom brist på arbetskraft. Det är 6 procent från Vänsterpartiets mål på maximalt 3 procent. Det kommer alltid att finnas en liten procentsats arbetslösa för att man inte alltid hittar jobb/sysselsättning som man blir arbetslös meddetsamma, utan det finns en så kallad övergångsarbetslöshet på mellan 1 till 3 procent.
Det är upp till dig att välja senast imorgon vilket samhälle du vill nå, ett som strävar efter arbeten och rimliga arbetsvillkor eller ett som bara vill sänka priset för arbetskraft, helst genom golvet…
Sedan kan jag påminna om att Svenska Naturskyddsföreningen ger underbetyg åt alliansregeringen som underlåtit att ens nå sina egna miljömål.
Bugande och bockande för industrikapitalet leder inte framåt för att rädda vårt enda jordklot. Vi måste minska vårt eget ekologiska fotavtryck både hemma och genom de produkter vi tar in från världen. Man skövlar regnskogar för alla slags olika mono-odlingar fortfarande varje dag, man förstör korallrev, man hugger ned mangroveträsk för räkodling, de flesta av jordens ekosystem utsätts för större påfrestningar än de långsiktigt tål och vi vet inte när sammanbrotten kommer för dem. Alltså, när hela system faller samman, vi vet ju att när man förstört regnskogens ekosystem så sammanbrottet meddetsamma och är så vitt vi vet oåterkalleligt. För jordklotet kan vi inte lita till människor som bara tänker på plånböcker och profit.

Read Full Post »

Det ingen talar om

Det mest tröttande med valet är pressens hantering av den. Alla slags fåniga detaljer slås upp och förstoras, men lika säkert döljs alla viktiga sammanhang. Bara ETC och Ehrenberg återkommer till de ämnena. Nedan ska jag länka till en krönika om hur alla stater låter världens en procent riktigt rika låna ut pengar till sig. Hur förmöghetsbärarna ständigt förses med en ström av pengar från den stora befolkningen.
Borgarna i Sverige har inga andra motiv än alla andra rika borgare i världen, komma över andras arbete så billigt som möjligt, berika sig själva så långt som möjligt på livets nödvändigheter för människor. Att vi själva kan göra allt vi behöver precis lika bra döljs i snömos om marknader och företagens förmodade effektivitet.
Och som smolk i bägaren har vi 30-talets likbärare för demokratin som återuppstår i kostymer men med samma agenda, skyll allt på dem underst i maktens pyramid. Suck.

http://www.etc.se/30567/betala-inte/

Read Full Post »

Till demokratins försvar

Demokratin är ung i världen, många stater styrs fortfarande auktoritärt med ledarskap som går i arv i klaner. Till och från kapas fortfarande demokratiska styren av auktoritära personer. Italien är ett väldigt intressant exempel på demokratins svårigheter och möjligheter. Folket väljer öppet i demokratiska val, en person som lagstiftar för att undkomma rättslig granskning för egen del. Det är väldigt absurt, men ramverket kring demokratin i Italien gör detta förståeligt.
Den är omgärdad av korruption och en statsbyråkrati som inte utvecklats till den genomlysta icke-korrumperade standard vi fått fram i norden.
Förtroendet för demokratin bygger på att det finns folkliga rörelser som vant sig att arbeta demokratiskt, på att den vardagliga föreningsdemokratin fungerar. Vi har en lång erfarenhet av föreningsdemokrati genom våra folkrörelser i norden, särskilt i den fackliga och politiska rörelserna har gräsrotsarbetet med demokratiska umgängesformer vuxit starkt. Det har jag märkt genom att borgerliga företrädare presterat så svagt på poster som gamla fackliga aktivister sköter med bravur. I ett fullmäktige fick en borgerlig lärare klubban vid ett tillfälle, svamlade och lyckades rentav vara odemokratisk vid sina tillfällen. Medan när klubban tillhörde en fackföreningsherre, så ställdes det tydliga propositioner, fördelades ord och togs beslut med klubbslag på rätt platser och i tydliga ordalag.
För borgarklassen är politiken bara till för att dölja över klassintressena med vackra ord och man bryr sig sällan så stort om den, ofta beklagar man sig över att den överhuvudtaget måste finnas, fast man ändå i god liberal anda tillsammans med arbetarklassen historiskt tilltvingat sig den politiska makten från kungar och adel.
Det är därför inte konstigt att det mitt i vår demokrati även finns krafter i borgarklassen som inte har något till övers för folkligt inflytande och demokrati. De betalar pengar till nazister, fascister och andra icke-demokrater för att uppnå ett samhälle där deras klassintressen befästs för all framtid.
I hela vår värld är det så kallade borgarklassen som är en avgörande kraft för hur demokratin utvecklas. I de samhällen arbetarklassen tillåts organisera ostört för sina intressen och bilda partier och delta i parlamentariska val uppnår vi borgerliga demokratier, den hittills kända högsta stadiet av demokrati vi känner till. Det finns ett antal Kuba-vänner som skulle protestera när jag skriver detta eftersom man anser att Kubas form av direktdemokrati är bra…
Den borgerliga formen av demokrati innebär att parlamentet blir slagfältet mellan kapital och arbete, vad som kan beslutas däri bestäms av styrkan hos klasserna i samhället. I Sverige hade vi på sjuttiotalet ett starkt inflytande för arbetarklassen, och kunde besluta om lagar som gav facken inflytande över arbetsplatserna i viss mån. Styrkan innebar också att det fanns många former av samhälleliga åtgärder för jämna ut bulorna i den skenande kapitalismen.
I andra länder finns det lite tradition av organiserade fackliga och folkliga rörelser och då förfaller parlamentet till lekstugor för borgarklassen, om de inte blir rena fördelningsinstrument av tillgångar till respektive klaner.
Och det är fortfarande ett problem i flera utvecklingsländer att man har en statsbyråkrati som ägnat sig åt ryggdunkande och fördelning av håvorna till klassbröder och systrar, att överkomma dessa hinder är inte enkelt.
Demokratins fiender är många och av varierande slag och vi måste med varje medel upprätta, bevara och försvara den, idag som igår.

Read Full Post »

Världens finaste dokument

Röstkortet har kommit

Då har den kommit beviset för att jag lever i en fri värld, en medborgare bland alla andra som väljer sin regering. Jag skriver naturligtvis om röstkortet som inte ens år 2010 är självklart för alla individer på planeten jorden. För att inte tala om det självklara i att man får bilda vilka föreningar och partier man vill.
Bara 100 år sedan var det inte självklart att varje individ ägde sin röst, utan den hörde till de rika och till män, att varje man och kvinna idag har rösträtt är något våra föregångare åstadkommit med mycket bråk och stök.
Men rösta är inte allt, i en demokrati har man rätten att själv vara med och påverka den politik som förs, det kan man göra som opinionsbildare på tidningssidor, som brandtalare för släkten eller på politiska möten med det parti som ligger en närmast. Har du ståndpunkter, du vinner majoriteter för, så sprids din idé och till slut kan man se förverkligad. Denna process skildras väldigt sällan om i massmedierna, knappast alls. Många är inte ens medvetna om att den finns, utan tror att allt kuckeluras ihop av några få topp-politiker. Men det är det som är tjusningen med det demokratiska grundarbetet, alla kan tala för sin sak, alla har sin röst, mer än ett kommunalråd har fått se sin favoritidé vältas på ett medlemsmöte.
Men naturligtvis kan det se lite ospänstigt ut, för vem lägger fram idéer som man vet inte vinner majoritet, i praktiken blir ofta,  allteftersom ett sällskap känner varandra som personer, förslagen anpassade efter vad man tror går hem. Men allt emellan uppstår det ändå rena ja eller nej omröstningar om politiska beslut.
De kongresser som beslutar om hela partiets inriktning är ofta skådeplatser för hård argumentation för idéer och förslag, senaste partikongressen var extra intressant för mig, eftersom det var kring Uppsala medlemmarnas motion om miljön, som slaget stod om den skulle in i valplattformen eller inte.
Och själv ger jag mig inte, nästa kongress ska jag motionera om länge kongressperioder igen…

Read Full Post »