Som zombies på vandring

Läste en artikel om vilka ungdomsböcker som påverkat mest för några personer i dagens tidning. I samma artikel nämndes dagens upptagenhet med zombies i spel, serier, TV och film. Det slog mig att zombierna är en bild av dagens samhälle.
Lika sömngångaraktigt som zombiesamlingarna på vägen i otaliga filmer vandrar människorna i vårt samhälle dag för dag allt närmare vår egen undergång. Vi upprepar samma handlingar som vi gjorde igår, några slätar över dåliga samveten med källsortering och anpassningar av det dagliga livet. Andra beväpnar sig med järnrör och bekämpar människor istället. I det stora hela så fortsätter massans rörelser zombieaktigt mot undergången.
Populärkulturen innehåller ofta berättelser som är sammanfattningar av större sammanhang som sedan snurras runt och blir en slags spegel av det vi gör. Dagens spelvärldar ger ungdomar mer avancerade erfarenheter än min generations spel, lajvare gör avancerade iscensättningar som inte fanns på min tid.
Bilden av de levande döda som sömngångaraktigt rör sig mot samma mål är en slags illustration av ett samhälle som inte förmår att ändra sig trots alla signaler som finns om att det skulle vara lämpligt. Klimatmötet i Doha blev ett praktfullt misslyckande fast alla har någon slags insikt om att vi inte kan fortsätta att festa upp fem jordklot åt gången, för det finns ju bara ett. Jag tror att även att en majoritet, begripit det vetenskapen säger att människans historia på jorden är beroende av behagliga 350 miljondelar koldioxid i atmosfären med flera sammanhang som hör ihop med livsbetingelserna för oss.
Vad krävs för att rycka upp oss ur zombiesömnen? Kanske kommer dagens unga generationer att hjälpa oss med det, jag hoppas och tror att de kommer att ta fatt i en skala större än 68-generationen för att försäkra sig om en planet som är beboelig för deras barn och barnbarn.

Read Full Post »

Moral, ansvar, rättrådighet och hederlighet

Inom arbetarrörelsen finns det en tradition av moralism. Den tidiga arbetarrörelsen hade stora problem med det utbredda superiet därför var nykterhetsrörelsen en viktig allianspart. Ska man förhandla mot sin arbetsköpare eller strida för parlamentarisk representation, eller bilda sig för att klara sitt uppdrag kan man inte vara onykter. Denna tidiga moraliska utveckling finns beskriven i en bok, jag hittar inte titeln på just nu, men den liksom tidningsartikeln om högerns företräde på den moraliska arenan lämnar jag just där hän. Jag vill lyfta fram de värden som är införlivade med arbetarrörelsen och som länge varit värdegrund för oss men som vi sällan lyfter fram i debatten.
Moral, ansvar, rättrådighet och hederlighet blev ju ledorden eftersom de också är underlaget för arbetarrörelsens krav på arbetsköparna. För att få högre lön så lovar vi att lämna ett skäligt arbetsresultat, att inte sno arbetsköparens grejer att inte fuska med jobben. Moral och ansvar medför också att de som lyckas pressa ut bra löner från arbetsköparna kan hiva in lite mer till de gemensamma angelägenheterna, skola, vård, omsorg och vägar/järnvägar etc.
Nog har det under åren också dagtingats med den värdegrunden både högt och lågt, men det är dags att orientera sig mot dessa igen tycker jag. Kanske inte till den grad av samhällsmoral som i berättelsen om morfadern som kasserade ett ostämplat frimärke med orden ”Den som stjäl från staten, stjäl från sig själv..” men rätt nära skulle jag vilja hamna.

Read Full Post »

Vi kan fortfarande fixa det

Ett av mina gamla blogguppslag är att skriva om världsutställningen om vatten som jag tittade på i Spanien. För det bestående intrycket var ända att det finns en mängd fiffiga sätt att ta hand om det sötvatten som finns i världen. Även att de est oländiga hörn av världen har någon vattenförekomst. Det gäller bara att hantera resurserna klokt, att använda sig av växter och natur för att skydda de källor man har. Jordklotet är fyllt med resurser som klokt använda skulle räcka till för alla. Men den ordningen har vi inte, istället styr girighet och rika människor organiserade i bolag, klaner eller rakt av kriminella gäng ofta över resurser. Den genomskinliga demokratin är en bristvara i världen.
Sammanbrottet för klimatförhandlingarna är ett uttryck för allt detta, för många ledare kan åka hem och komma undan det faktum att de kommer hem utan något att visa upp som resultat. Hade pressen var faktisk på åstadkomma något hade vi sett resultat med. Det är upp till oss vanliga människor att öka trycket på ledarna.
http://www.dagensarena.se/opinion/framtiden-kommer-snart/
http://jensholm.se/

Read Full Post »

En sida saknas i bokföringen

Vänsterpartiet Gävle hade tre föredrag i november som hör ihop med vår framtid. Den första avhandlade Jeremy Rifkins bok ”The End of Work” som jag bloggat om tidigare. Den andra hölls av omställning Gästrikland och behandlade peak oil och klimatförändringar, den tredje slutligen Marx analys av kapitalismen.
I industrin har det varit tydligt länge att allt färre händer kan producera allt mer. Men ändå har inte frågan om vad våra händer ska vara sysselsatta med istället varit särskilt aktuell, mycket tack vare den stora omställningen till tjänsteproduktion i de utvecklade länderna. Men idag når rationaliseringarna till långt gående konsekvenser ända in i tjänstemannarummen. Datakraften effektiviserar tjänsteproduktion och den fulla kraften i den har inte nått fram riktigt än. Vi kommer att se den troligtvis när det blir fråga om att ersätta de tjänstemän som går i pension kring de närmsta tio åren. Inom bank, försäkrings och andra vanliga tjänstesektorer kommer troligtvis mängder av tjänstemän aldrig behövas igen. Vad det detta betyder för oss alla försökte Rifkin sätta på dagordningen redan 1995, men jag har inte sett någon större debatt.
Omställning Gästrikland pratade om det som även Cervenka i SVD tar upp i dagens krönika. Hur vårt nuvarande samhällssystem behandlar jordens resurser som en oändlig tillgång trots dess alldeles uppenbara ändlighet, I historiskt perspektiv är det förståeligt eftersom nya tillgångar faktiskt dök upp och passade som hand i handske med kapitalistisk utvinning och expansion. Men idag borde det väl vara uppenbart att det bara finns ett jordklot…
Men ekonomin saknar något vettigt sätt att beskriva denna ändlighet. Istället fortsätter den uppenbart vettlösa maximeringen och förstörelsen av naturresurser. I något fall har vänsterregeringar lyckats begära halt i andra fall tävlar banditgäng med vapen i hand om rätten att exploatera. Längre har vi inte kommit. I denna världs har världens ledare samlats i Doha för att hantera den växande klimatkrisen. Kommer de att på något avgörande sätt kunna begränsa utvecklingen och kapitalets besinningslösa begär efter nya vinster?
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/den-stora-tvangstrojan_7714530.svd

http://omstallninggastrikland.se/

http://www.foet.org/

Read Full Post »