Vi människor måste bestämma oss för om vi ska låta samhällsvillkoren och vårt arbetsbyte bestämmas av kapitalets förutsättningar eller om vi själva vill sitta vid ratten. Med anledning av den senaste strukturreformen som drabbar arbetsmarknaden här i Gävle, när Leaf-fabriken läggs ned och produktionen läggs om till andra enheter i den nya koncernen, så återpublicerar jag ett kort referat av Jeremy Rifkins bok ”The end of work”.
Jermy Rifkin ”The end of work” 1995 Tarcher/Putnam
Teknologins två ansikten
Fortfarande är vardagens knog en så vanlig erfarenhet för en majoritet arbetande att få knappast idag kan föreställa sig, hur få av dem som kommer att behövas i framtiden med den nuvarande teknologiska utvecklingen.
Inte bara teknik i form av maskiner och stora apparater ersätter mänskligt arbete idag, allt mer mänskligt arbete ersätts av mjukvara. Smarta programvaror som underlättar arbetet så att allt färre behövs för att utföra det.
De multinationella bolagen skär ner sina organisationer till kärnverksamheter, reducerar i allt högre utsträckning mellanchefsnivåerna genom ny arbetsorganisation.
Nedsipprings-teknologi och marknadsrealiteter
En 1800-tals idé har tagits upp av dagens neoklassiska ekonomer, de tror att teknologins produktion av allt fler varor till lägre priser, gör det möjligt för varorna att sugas upp av marknaden. De tror också att arbetslösheten gör att lönerna kommer till ett jämviktsläge. Denna inställning har bland annat kritiserats av Marx. De tidiga amerikanska erfarenheterna visar på att det är möjligt att pressa ned lönerna och de arbetandes förmåga till efterfrågan så långt ned att ekonomin stannar av i utvecklingen.
Den offentliga sektorn har även i USA, precis som Sverige, sedan trettiotalet medverkat som motor i kapitalismens maskineri.
Avbetalningsköp var ett tidigt påfund för att öka konsumenternas möjligheter att efterfråga de allt fler produkter de moderna industrin kunde tillverka.
Visioner om det teknologiska paradiset
Teknikens utveckling har gett upphov till utopiska drömmar om en framtid med välstånd till alla tack vare maskinellt arbete.
Kapprustning och effektivitetsjakt samt teknokratiska böjelser ingår i den tankevärld som teknologins utveckling gett upphov till.
På gränsen till den hög-teknologiska fronten
Den första industriella revolutionen bestod i ångmaskinen, övergången från mänskligt och djuriskt slit till maskinarbete. Den andra industriella revolutionen kom med den utbredda användningen av olja och oljebaserade produkter efter första världskriget.
Den tredje började rulla igång efter andra världskriget med tänkande maskiner från de första primitiva datorerna till dagens anpassningsbara ”fuzzy logic” maskiner.
Teknologi och den afro-amerikanska erfarenheten
Maskinutvecklingen inom jordbruket gjorde afro-amerikanerna i det närmaste överflödiga på sydstaternas plantager. Likt jordlösa nomader spred de sig till den nymornade industrin i städerna, men utvecklingen skenar iväg där också, den gör allt fler afro-amerikaner arbetslösa och till ghettoinvånare i innerstäderna som i hög utsträckning mister sin forna glans. Under historiens gång har bara en minoritet av afro-amerikanerna varit inbegripna i utvecklingen av arbetslivet till bättre och mer kvalificerade arbeten i industrin samtidigt har de lägre representation i de högre utbildningarna än genomsnittet.
Den stora automatiseringsdebatten
Både regeringar och fackföreningar har varit till positiva och understött eller underlättat industrins automatisering, man har agerat i förhoppningen att det bara är ”jobb” som försvinner inte egentliga arbetstillfällen.
Postfordism
Sammansättningen av enorma mängder strömlinjeformade produkter längs med löpande band styrda av kolossala beslutspyramider där tänkande är avskiljt från arbetet utmärkte den Tayloristiska produktionssättet som exempelifieras av Ford. Idag börjar de stora byråkratierna att brytas ned, organisationerna plattas ut, den enskilde arbetaren får mer ansvar och linjearbetet bryts ned i mindre delar och sammansättningsenheter som har större möjligheter att snabbt förändra sina produkter till konsumenternas krav.
Inga fler jordbrukare
Jordbruket associeras normalt inte med den industriella revolutionen, men ingenstans är produktivitetsutvecklingen via teknologiska framsteg så tydligt som inom jordbrukssektorn.
Idag är jordbruksproduktionen nästan oberoende av väderleken jämfört med den tidiga produktionen, allt fler maskiner framställs som övertar mänskliga uppgifter från bomullsplockning till melonskördande.
Slutet på jordbrukande utomhus
Den första industriella revolutionen ersatte mänskligt och djurs arbete inom jordbruket med maskiner och kemikalier. Den framväxande bioteknologin kommer snart att ersätta jordar och brukande med laboratoriekulturer. Laboratorie framställd vanilj är idag patentsökt och möjligt att framställa för 25 dollar pundet. Dagens jordbrukare i Madagaskar framställer vanilj som på marknaden betingar ett pris av 1200 dollar pundet. Det finns många fler grödor i framtiden som livnär jordbrukare i tredje världen som riskerar slås ut av laboratorieodlade växter.
Hänga upp overallen
Industriproduktionen utförs i ökande utsträckning av robotar eller helt automatiserade processindustrier. De japanska storföretagen har etablerat helt automatiska stålverk där stålet valsas ut och skärs till utan mänsklig inblandning.
Bilarna sätts ihop i ökande grad av industrirobotar.
Den sista servicearbetaren
Bankärenden, försäkringshandläggning, ja snart all slags pappersskyfflande arbete, telefonsvarstjänster, kan utföras mångdubbelt snabbare med datorer och färre medarbetare.
Varuleveranser, detaljförsäljning, grossistlager rationaliseras och behöver mindre arbetande. Via internet kan man handla varor utan inblandning av mänsklig service. I datorerna kan man skapa underhållning snabbare än via vanlig inspelning med levande aktörer. Skådespelare är förövrigt ett yrke som kan återskapas helt digitalt via datorn de också. Redan väcks avlidna skådespelare till liv som animerade i kortare reklaminslag.
Högteknologins vinnare och förlorare
Fortfarande håller industriledare och deras specialister fast vid att nedsippringsteorin håller och att de effektivt producerade varorna genom sitt lägre pris upprätthåller efterfrågan. Under tiden fylls världen av skaror av förlorare som har låga löner eller lever på statens bidrag. En utsatt grupp som får problem med sin hälsa och stora svårigheter med sin psykiska balans.
Samtidigt går en allt mindre del av en produkts värde till löner i tillverkningen, den största kostnaden (85%) är numera för kretskort till exempel, kostnader för design och ingenjörstjänster för copyright och patent.
Rekviem för arbetarklassen
Det fast avlönade arbetet på en enda arbetsplats blir med stigande hastighet en sällsynt vara. Mängden deltidsarbeten i olika former ökar, med utvecklingen ökar också stressen för alla. En arbetande kan tvingas hasta iväg på tre fyra olika jobb under veckan för att få ihop till sin försörjning eftersom jobben antingen är för lågt avlönade eller för kortvariga, alternativt bäggedera, för att räcka till som enda anställning, samtidigt ökar kraven på dem som har fasta jobb eller jobb, man ska uträtta allt mer per tidsenhet än tidigare, vilket leder till högteknologisk stress av händelser som drar ut längre på tiden än de sekunder som elektroniken fostrar de arbetande till.
Nationernas öde
De transnationella företagen kan producera allt mer varor med allt mindre arbetsstyrka, de är fullständigt oberoende av enskilda nationer.
En farligare värld
De arbetslösa och de som hamnat utanför samhället utgör en allt större grupp. Det är ett underlag för social oro, kriminalitet och samhälleliga konvulsioner.
Förändring av arbetsveckan
Kraven på en förändring av arbetstiden ljuder starkare idag. Det är naturlig utveckling av den allt högre produktiviteten den tekniska utvecklingen medför.
Ett nytt social kontrakt
Människorna måste vara delaktiga i samhället för att kunna vara solidariska med sitt samhälle, former för deras medverkan måste hittas.
Att utveckla den tredje sektorn
Författaren ställer sin förhoppning till att anlita människornas arbete på ett samhälleligt sätt inom den slags verksamhet som bestått och består av ideella organisationers arbete. Han tror inte på möjligheten att låta den offentliga sektorn uträtta allt sådant arbete som kanske inte är profitabelt men har mänskliga värden.
Att globalisera den sociala ekonomin
NGO:n bedriver i många fall en väl utvecklad verksamhet i tredje världen genom att man stödjer små lokala nätverk som har stor betydelse för försörjningen. En välutvecklad mikroekonomi, med små verkstäder, sjukstugor, hantverkskooperativ, ger nödvändiga inkomster och bidrar till allas överlevnad.
1998-02-01, uppdaterad 2012-03-10
Seppo Laine
http://www.huffingtonpost.com/jeremy-rifkin
Seppo Laine (V) 