Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2010

I alla samhällen pågår en ideologiproduktion som bekräftar för samhällsmedborgarna att det sättet vi gör saker är det enda rätta. Morgontidningens funktion är bland annat att bekräfta att världen vi känner till finns kvar  varje morgon.

Gramsci var en italiensk tänkare som myntade begreppet ” den ideologiska överbyggnaden ”
Det innebär att nyhetsförmedlingen styrs så att inget förmedlas som hotar den styrande klassens intressen. I diktaturer är denna styrning av nyheterna uppenbar och enkel att se eftersom inga avvikande nyheter tillåts. Men i vår värld där nyhetsförmedlingen är förmodat fri?

För det första så ägs nyheterna av de ekonomiska intressen som äger allting annat i landet. Det finns studier som visar hur den mera subtila styrningen av dessa nyheter går till. Mycket handlar om vilka som får chefsposter i systemet och betalar med en lojalitet mot maktens intressen. Det är en slags grindvaktssystem som ägs av chefredaktörer och nyhetschefer, som väljer vilka nyhetsuppslag styrs bort, vilka vinklingar och reportage man låter nyhetsjournalisterna göra. Det handlar  om vilka nyheter som får förstasidan. I det här systemet brukar man försvara sig med att man bara gör de nyheter som folk efterfrågar, de som är kommersiellt intressanta och som säljer lösnummerexemplaren.
Men vad som betraktas som intressant vill jag hävda handlar också om ett samspel med nyhetskonsumenterna, där man genom urvalet styr vad läsarna lär sig ska vara intressant.

Genom att  vara ägare till 85 procenten av pressen och media i landet bestämmer vår borgarklass vad som ska vara problem i debatten. Att en procent villor i landet får högre fastighetsskatt till exempel, eller att de rödgröna tänker höja bensinen med 49 öre trots att Alliansen diskuterat höjningar mellan 70 till 105 öre. Urvalet bestäms också, de görs aldrig stora artikelserier om de siffror som Ehrenberg och Ljunggren tar fram. De görs aldrig artikelserier  kring teman som våra fackliga tidskrifter behandlar. Men idag finns de facklig rösterna på nätet, fria för var och en att ta del av, på det viset har informationsspridningen väsentligt förbättrats genom internet. Idag kan inte heller borgarpressen dikta lika fritt som förut eftersom allt fler kan skaffa sig kontrollinformation genom bloggsfären. Men man kan fortfarande undvika att ta upp saker på agendan eller välja vad man återrapporterar till sina läsare.

Nu invänder väl den uppmärksamme läsaren att vi har ju Public service, radio och TV som rapporterar oberoende. I princip ja, men public service är naturligtvis följsamt mot samhällets rådande strukturer, fortfarande ägs makten av chefstillsättningar och ämnesval av samhällsstrukturens ideologiägare.  Ett och annat strukturkritiskt program släpps naturligtvis igenom, om inte annat för att man ska kunna upprätthålla bilden av sig själv som oberoende nyhetsförmedlare. Men mitt bestående intryck är att public service sedan 90-talet varit följsamt mot den liberala agendan utan systemkritik av avgörande slag och låtit politikbevakningen förflackas till meningslösa skräniga debatter. Eftersom den ingår i den borgerliga agendan att politiken inte får vara viktig eftersom man strävar efter att ersätta politik med profession för att ytterligare säkerställa den ideologiska överbyggnadens överhöghet.

I den bevakning man tillåter sig  i en borgerlig fåra av ekonomiska nyheter är dagens public service väldigt typisk, inga arbetplatsreportage, ingen väsentlig information om ekonomiska förhållanden får komma fram. Allt döljs i snömos om oviktiga tillfälliga ekonomiska förändringar, de meningslösa raderna som glimtar fram om ändrade aktiekurser i varje ekonominyhetssändning är själva sinnebilden för dagens ekonomirapportering. Den systemkriitk som Ankarloo, Ehrenberg och Ljunggren för fram får inget eko vare sig i borgarmedia eller public service.
Vad vi bjuds är ett och annat bra reportage från radions P1, men det är faktiskt en ganska mager kost…

Här nedan några länkar till intressanta fackliga tidskrifter:

Reseberättelse från Colombia.

http://www.kollega.se/index.cfm?c=11918

http://lotidningen.lo.se/

http://www.dagensarbete.se/

Read Full Post »

Egentligen skulle meningen vara att prata om hela översiktsplanen för Norrlandet på de samrådsmöten som nu har genomförts på Norrlandet. Onsdagkväll var det ytterligare ett samrådsmöte, på Engeltofta denna gång, man kör några stycken samma kväll på fasta klockslag. Men hela det arbetet överskuggas av beskedet från Gestrike vatten om kostnaden för utbyggnaden av vatten och avlopp till Norrlandet. Idag är man tvungen att tala om en kalkyl för anslutningen på mellan 300 000 till 400 000 kronor. Det är naturligtvis ett rejält orosmoln för många ägare av lite enklare tjäll på Norrlandet. Samtidigt är man väl medveten om behovet av en lösning för vatten och avlopp, det finns dåligt med grundvatten, fast några har bra brunnar än så länge. Andra har fått saltinträngning och överhuvudtaget så har man redan smittat varandras vatten med bakteriaflora från avloppsanläggningar och alla dessa problem ser ut att förvärras. Men priset, ja, det är inte så många som kan ta emot en nota på de pengarna med en axelryckning. Efter utställningstiden och insamlandet av synpunkter blir det en politisk diskussion om vad som kan göras och i vilken mån man kan subventionera utbyggnaden ytterligare utöver de 100 miljoner skattekollektivet stoppar ner i det nuvarande förslaget. Jag har föreslagit vår kommungrupp att man borde fundera på möjligheten att skjuta upp anslutningsavgiften för enklare stugor helt och hållet tills man ändå ska sälja eller överlåta stugan till någon annan.
Man borde väl också titta om det är möjligt att finansiera lån som kostar en ränta på max diskontot, +2 procent, det hade vår gamle kassör i skånedistriktet som utgångspunkt för en rimlig låneränta partiföreningar emellan. Idag betyder det en låneränta på kring 3 procent.
Jag tror det är svårt att motivera ytterligare bidrag från skattekollektivet än kapitaltjänstkostnaderna under utbyggnadstiden, de 100 miljoner kronor som nu finns i kalkylen, för det finns fler områden som har behov av utbyggd VA och de bör ha rätt till  stöd i samma omfattning som Norrlandet får. Men det är också möjligt att tänka sig mer i subvention från skattekollektivet, om man tycker att det här är något vi alla ska bidra till, att öka möjligheterna att hitta attraktiva boenden i landsbygdsmiljö. Vi får väl se vart diskussionen landar när synpunkterna samlats in från utställningen. Det är väl inget parti som har ett färdigt recept för dessa frågor än.

Man kan skicka in synpunkter på översiktsplanen fram till den 30 juli.

http://www.gavle.se/Bygga-bo–miljo/Kommunens-planarbete/Aktuella-planer-och-program/Norrlandet/

Read Full Post »

Tiden bara flyger iväg,tyckte det var igår det var nationaldag och SCB:s maj mätning. Men vi har haft kungligt bröllop och mycket annat sedan dess. Jag ville skriva en krönika över mitt Sverige på nationaldagen, men det blev inte av. Sedan tänkte jag göra det igen när SCB-mätningen kom. Ibland är det långt mellan tanke och handling, vardagslivet kräver sin uppmärksamhet. Nu vill jag ändå göra några kortare reflektioner. På nationaldagen föresvävade det mig att skriva om allt jag tyckte var bra med Sverige.  Varför jag en dag på Finlands/Sverigebåten satt och tänkte att nu åker jag hem, på vägen till Sverige. Vi lever i våra sociala relationer, med tiden glesas kontaktnätet ut i det gamla hemlandet och relationerna till personer och platser i det nya hemlandet förtätas. Den personliga historiken i det nya landet medför att Epilä, Tammerfors förbleknar och Hyllinge, Billesholm, Bjuv, Helsingborg, Lund, Malmö och Gävle fördjupas, utvidgas, får sina många relationspunkter i det allt äldre huvudet.

Något som jag tycker är svenskt är våra gubbar, brummiga äldre herrar som tar stort socialt ansvar. Kan inte glömma en tjänsteman som inför en resa i Europa ringde och påminde om kläder för regn och kyla eftersom orten vi skulle besöka kunde vara ganska regnigt och kallt vid tidpunkten vi reste. Men det har funnits andra befäl och arbetsledare som trots sin bisterhet alltid också tittade efter att arbetslagets medlemmar var schysst behandlade.  Visst ingår det i en patriakal ordning och inte stod de gubbarna på barrikaderna, men det finns en rejälhet, hederlighet och rakhet som också är lite svensk.
I Finland glider det mera över till rak ordergivning och sturig tystnad, när det inte blir inlindat i alkoholdimmor. Nykterhetsrörelsen upplever jag har gjort ett starkare avtryck i svensk kultur än finsk…

Den demokrati vi vunnit tycker jag också är en av de absolut största fördelarna med Sverige. Lite jämförande studier i statskunskap i Lund gav vid handen att jag inte kan tycka annat än att vi har ordnat till det väldigt bra här. Idag hör man ofta besökare från andra länder som blir lite avundsjuka på vårt självbestämmande på lokal och regional nivå. Och själv tycker jag att vår spärr på 4 procent till riksdagen är vettigt, det hindrar inte nykomlingar till riksdagen, men gör också att inte riksdagen blir ett moras av småpartier som käbblar om allt.
Dessutom har vi sluppit allt för stora inslag av personval i valsystemet, än så länge. I Finland kan man se att det leder till ett politiskt förfall av den större graden. Allt politiskt skrivande kan koncentreras till ointressant skvaller om personer och inte politik. Ett drömläge för borgerligheten som gärna vill tvätta bort all riktig politisk analys och resonerande från sina media. Istället riktar man sökarljuset på personer och ickehändelser av alla de slag. Nu kan den som vill invända att det redan är så även i Sverige, och det kan jag ju hålla med om, men läget kan faktiskt bli ännu värre…
En annan sak jag verkligen gillar i Sverige är den huvudsakliga frånvaron av rasister och fascister. De har alltid funnits med i historien men jag tycker ändå att deras handlingsutrymme varit ganska litet i modern tid i Sverige. Vår borgarklass i stort har trots allt inte känt sig riktigt bekväm i nassekostymerna. Det finns miljonärer som donerar stora pengar till rasister idag men de är få, det har funnits en bondefascsism i Skåne som lever än, men är inte stor på något sätt. I akademin har de bara en lite vrå och så vidare. Därför kändes det oerhört glädjande med resultatet från SCB som inte gav rasisterna plats i riksdagen, detta valet heller. Nu kan det ju så klart ändras men man kan hoppas på att svenska folket fortsätter att vara ett stolt folk utan brunröta.
Så med hopp om ett fortsatt vackert demokratiskt Sverige, länge leve Sverige!

PS: Allt jag tycker som är bra, fick jag inte med men det jag komma tillbaka till.
Och en länk till ETC:ras ekonomiska artiklar som i stort förtigs i borgerliga media:
http://www.etc.se/ekonomi/
Och en till LO-tidningen som inte heller får plats eller följs upp normalt:
http://lotidningen.se/2010/06/14/jobbskatteavdraget-har-hittills-inte-gett-ett-enda-jobb/

Read Full Post »

I en värld där demokratiska stater agerar huvudlöst kan även rena diktaturer ta på sig rollen som de fattigas vän. I dagens SVD Brännpunk tar man upp Iran,  men även Kina skördar framgångar i fattigländer. Borgarklasserna i samtliga länder borde ta sitt ansvar för att driva fram demokrati och folkrörelser. Var är de goda liberalerna, som en gång samverkade med arbetarrörelsen i Sverige, för ett modernt demokratiskt samhälle?  Vi har ju sett att ett samhällskontrakt med arbetsfred, vinstdelning, folkbildning och skattetransfereringar varit ett gott mått för Norden.
Detta mått borde spridas till alla länder där de demokratiska staterna har engagerat sig för fred. Situationen i Afghanistan är, under USA:s ledning, på väg att bli ett Vietnam där man bara har kompisarna i den närmsta borgarklassen och alla andra drivs till talibanerna av det hänsynslösa egenintresse man visar i att exploatera folk och naturresurser.  Utan borgarklassens medverkan för social fred riskerar man de fattigas revolutioner, vars sprängkraft hittills oftast avletts till nya ickedemokratiska former.

Är det då möjligt att få världens borgarklass bli intresserade av en fredlig social utveckling? Det är verkligen tveksamt, eftersom man hellre bygger befästningar och sluter in sig, än att åtgärda sociala problem. Men jag tror också att en allt större del av den politiska högern i världen, inser att deras politik fört till vägs ände och att neoliberalismen slutar i en social katastrof och ökade högerextrempopulistiska krafter. Jag har träffat på socialt medvetna borgare också, fast det har ju inte varit många får man medge, men utanför Sveriges gränser tycker jag mig sett att boken ”Jämlikhetsanden”, gett ett större avtryck i debatten än här hemma.

En vänstermitten position i politiken behövs även för att vänstern ska kunna göra framsteg, ett polariserat samhälle mellan klasserna är skadligt i längden.

För att återgå till ursprungstråden, ansvaret i den globala världen för utvecklingen. Den är tvungen att luta sig mot att borgarklassens individer blir intresserade av social rättvisa, de äger konsumentmakten som kan tvinga fram  förändringar av företagens sociala beteende. De är vägledande för konsumentbeteenden, ekologiska produkter har burits fram av medelklassens köpstyrka som ett exempel. Naturligtvis kan denna köpstyrka användas för andra syften, privatiseringen av offentliga tjänster är ett exempel, man kan köpa privatskolans produkter också…

För att återgå till tråden en gång till, då det egentligen började i den internationella borgarklassen ansvar för sina samhällen. Kan denna klass själv vända på steken från den bekväma exploateringen av naturresurser och arbetskraft? För det mesta ser man ju bara några få upplysta exempel från historien, de flesta kan inte observera sin roll lite utanför sin egen position, och motsättningarna mellan arbete och kapital kan vara så hårda att man inte kan se möjligheterna för ett samarbete.

Varför vill jag som Vänsterpartist plädera för en mera socialt medveten borgarklass? Ska vi inte bara besegra dem och deras klassintressen i öppna val? Det är också ett mål, men tyvärr räcker ju inte det, vi ser ju att de gång på gång i kraft av sitt ägande av kapitalet och media kan förvränga, ljuga om eller hindra nödvändiga reformer, om inte de själva kommit till insikt om behovet. Det globala samtalet om planetens långsiktiga behov måste föras utanför Bilderbergruppen, det finns borgerliga progressiva krafter som kan vara en utgångspunkt för en dialog om borgarklassens ansvar för samhällets hela utveckling.

Men är det möjligt i dessa dagar, då småpartierna i Alliansen är viljelösa fotsoldater på  moderaternas triumfvagn som härjar fram över Sverige. I Folkpartiet har överste Björklund skrämt iväg socialliberalerna till att sitta som förskrämda kaniner i garderoberna. I Bäver-Mauds Centerparti säljer man glatt själen till kärnkraftkapitalet. Den kristna högern har gång på gång visat sig vara samvetslöst, så jag antar att de sitter hänförda på den moderata färden och jublar.
Kanske får man titta efter borgare med samvete ute i Europa?

Men nu svävade jag visst iväg från ämnet igen. Varför krävs goda exempel,jo,  eftersom demokratin inte talar särskilt väl för sin vara i fattigländerna idag.  Eller de länderna där man har militära aktioner igång för att skapa demokrati, paradoxalt nog. Den enda demokratiska staten i mellanöstern skandaliserar allt vad demokrati heter varje dag, ger avtryck som biter sig fast i skinnet hos de dagligen förnedrar, skrämmer eller rentav mördar som urholkar värdet av demokratin. Att denna stat inte heller följer vare sig internationella konventioner eller FN-beslut, säger bara att så länge man har kulor och krut så kan man bajsa på det internationella samhället. Sådant sätter avtryck, inte fina ord som sägs i högtidliga sammanhang.
Tittar man på Afghanistan så visst kan flickorna gå  i skolan, men det krävs ett helhetsbegrepp med genomlyst demokrati för att nå hela vägen fram. Det är inget man åstadkommer med rasistiskt färgad krigföring …
Över hela tredje världen ser man samhälleliga katastrofer där oftast USA men även andra västländer allierat sig med en smal bas av borgarklass för att plundra landet på naturresurser och arbetskraft till lägsta möjliga pris. Denna borgarklass måste besinna sig och bidra till social utveckling i sitt eget land, annars kan lösningen bara bli stridigheter med vapen i hand som oftast inte leder till något bra.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/iran-kan-skapa-karnvapenkris_4891383.svd

Read Full Post »

Eftersom det fanns europeiska människor ombord på båtarna var Israelerna tvungna att visa någon hänsyn. Hittills har man bara köttat ner någon enstaka USA-medborgare som varit fredsaktivist, och det kan man klara sig undan eftersom USA är vant att spilla människoliv lite här som där.
Så vi har fullt levande vittnen som kan berätta vad de varit med om. Trots att israelerna försökte beslagta all utrustning från journalisterna så lyckades de inte fullständigt. Nedan finns en länk till film som en journalist lyckades sända direkt via satellitlänk och spara hemma.
Idag går vi och manifesterar återigen för Ship to Gaza och protesterar mot den kriminella blockaden.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article7262488.ab

http://www.youtube.com/results?search_query=Iara+Lee+gaza&aq=f

Read Full Post »

Folkvett

Folkvett är namnet på tidningen som Föreningen Vetenskap och folkbildning ger ut.
Det senaste numret avhandlade ämnen som systemet för granskning av vetenskapliga texter, en historisk artikel om värmlänningen som tyckte att Einstein hade fel, en genomgång av vad vi idag vet om elöverkänslighet, en recension om Dawkins bok ”Illusionen om Gud” och lite ett och annat därtill. Gillar du att veta istället för att vilseledas så är detta en tidskrift och förening för dig.
http://www.vof.se/

Vi bor inte alldeles långt ifrån Stockholm och då måste jag göra reklam för besöket av James Randi, magikern som tröttnade på pseudovetenskap och ägnat sitt liv åt att avslöja allehanda bluffmakare.

2010-06-15
Den Fantastiske Randi kommer till Stockholm
James Randi

Den världskände magikern och skeptikern ”the Amazing” James Randi kommer till Sverige i sommar, i samarbete med Vetenskap och Folkbildning. Han kommer först till Stockholm, för att sedan besöka Göteborg och Lund.

Randi har gjort sig känd som en oförtröttlig avslöjare av påstådda paranormala och pseudovetenskapliga företeelser. Skedböjaren Uri Geller, en helbrägdagörare med radiosändare i örat, psykiska kirurger på Filippinerna, en fransk homeopatiforskare och ryska charlataner som sålt ”laddat vatten” är bara några exempel på sådant som blivit utrett och avfärdat. Randi har satt upp ett pris på en miljon dollar till den som kan bevisa en paranormal förmåga i ett vetenskapligt test. Många har testats men pengarna har ännu inte behövt betalas ut.

Föredraget hålls på engelska.

De som bor utanför Stockholm kan boka platser, varav ett begränsat antal finns. För att boka plats kontakta j.jonsson@vof.se och ange namn.

Biljetter säljs från kl. 18. Bokade platser ska intas före 18:45.
Tid: tisdagen den 15 juni 2010 kl. 19:00
Plats: Oskar Klein Auditorium, Roslagstullsbacken 21.
Övrigt: Inträde: 50kr.

Read Full Post »

Redan när karensdagen infördes och perioden med extra låg ersättning i sjukförsäkringen kunde jag känna oro för det långsiktiga resultatet. I de många enahanda jobben jag såg människor göra, kunde skaderisken minskas genom att folk kunde ta en sjukdag när det var nog. Under min tid på fabriken svarade man mot de sämre sjukersättningsreglerna också genom att facket drev på för att utveckla arbetsplatsen, fler skulle rotera alla skulle få fler möjligheter att utvecklas och ta eget ansvar i produktionen. En del jobb automatiserades till det bättre med. Redan på min tid hade man gjort karensdagen i praktiken försumbar eftersom man ofta kunde ta ut den som semester eller komptid eller jobba övertid. Men det är inte säkert att alla hade eller har arbetsköpare som gör det. Jag minns också att det blev infört reglementen som mera tryckte på rehabilitering och den sjukes fortsatta kontakt med arbetsplatsen, och det var nog bra förändringar i sig och jag såg många komma tillbaka helt eller delvis. Redan då förekom det underliga bedömningar från Försäkringskassans läkare och fackens försäkringsrådgivare hade sitt med att hjälpa våra medlemmar. Idag verkar allt ha exploderat åt helt fel håll, alliansregeringen skickar ut reglementen lika okänsliga som stenar. Borgarklassens förakt för de svaga slår igenom, tyvärr finns det nu som alltid element i arbetarklassen som hurrar för varje bestraffande åtgärd mot den egna klassen.
Men jag skulle komma fram till att jag känner en oro för vad som döljs på arbetsplatserna, om det håller på att växa fram en ohälsa som inte syns, när folk riskerar förslitningsskador både på grund av sämre sjuksystem men också på grund av den ökade hetsen. Någon undersökning gav vid handen att folk begav till sina jobb fast de egentligen är sjuka. Exemplet MacDonalds visar att det finns arbetsköpare som är beredda att satsa sina kunders liv och hälsa genom att tvinga sjuka arbetare bli kvar på sina jobb. Jävla otäckt är det.

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2009738/marcus-birro-vi-har-svalt-den-offentliga-lognen-om-att-vi-blivit-friskare

Read Full Post »

Older Posts »