Idag demonstrerade flera kurdiska organisationer och andra en stund på Stora torget i Gävle. Turkisk militär hade gått in och dödat ungdomar med stridsflyg, militären uppger att de misstänkte dem för att tillhöra PKK-gerillan. Turkiet har under lång tid behandlat sin minoritetsbefolkning som är kurder med militärt våld, övergrepp och förföljelser. En del kurdiska organisationer har svarat på våldet genom att bilda militära grenar som utövar gerillakrigföring och för att bedriva kampen för ett eget autonomt land..
Ska Turkiet accepteras i en EU-gemenskap måste man skapa fred med kurdiska minoriteten med politiska medel. Ett tag var det töväder på gång men sedan dess har regeringen i Ankara satsat på billiga nationalistiska poänger och våld samt fängslat folk som talat kurdiska, fängslat journalister med flera.
Archive for december, 2011
Långt från julefrid
Posted in Samhälle on 30/12/2011|
Det ideologiska kriget om LAS
Posted in Samhälle on 30/12/2011|
Det känns tvunget att kommentera LAS (lagen om anställningsskydd) eftersom borgerligheten är så upptagen med att koka nya soppor på gamla spikar i detta ämne. Lagen om anställningsskydd säger att personal med längre anställningstid har företräde framför dem med kortare anställningstid när ett företag ska säga upp personal. Den säger också att det är möjligt att förhandla med en kollektiv avtalspart om undantag i denna regel.
Denna paragraf är det som borgarna hatar mer än allt annat, eftersom de förhindras att agera efter eget huvud och godtycke, till och med måste presentera sakliga skäl för att ha kvar någon jämfört med någon annan. I praktiken har jag följt ett antal LAS-förhandlingar på klubbnivå på en större fabrik, oftast är det lätt att se om arbetsgivaren har skäl för att undanta någon som har en särskild kompetens som inte kan ersättas inom kort. Eftersom facken precis som de anställda är måna om att ha kvar sin arbetsplats så vill man också ha kvar den personal som krävs för arbetsplatsen. Gång efter gång har man visat på att det inte är något problem med LAS, men de borgerliga debattörerna är igång i allafall. Ponera att man tog bort lagen, så det enda man skulle få är att företagen skulle kicka ut de äldre och anställa yngre arbetskraft, nettoeffekten för samhället blir noll.
http://www.svd.se/naringsliv/las-inget-problem-for-foretagare_3706417.svd
http://www.stpress.se/artikel/facket-godkanner-undantag-fran-las-37166
Metallutvinning i Kongo
Posted in Samhälle on 26/12/2011|
Hade tänkt länka till en artikel på Aftonbladets webb men det visade sig att Joachim Kerpners artikel på julafton är gömd på plus-delen, där det kostar att få se den. Jag länkar av princip inte till avgiftsbelagda webbplatser. Istället får jag skriva några ord om artiklen som handlade om hur bland annat tantal utvinns under eländiga förhållanden i Kongo. För arbetarna existerar inga rättigheter och kontrollen över gruvorna ligger i händerna på det banditgäng som för tillfället råkar ha kontrollen över området. Ständiga strider sker om kontrollen över viktiga fyndigheter. Internationella företag som försöker ha socialt samvete vill undvika att köpa material från Kongo men många lockas ändå dit eftersom priset är lägre. Jag ser det som oerhört svårt att påverka detta mer än generellt som konsument, det finns ingen märkning som talar om att en apparat innehåller blodigt material från Kongo och vi är långtifrån en universiell märkning. FN:s arbetsmarknadsorgan ILO har under lång tid arbetat för en internationell social märkning som ska tala om för konsumenten att en vara har tillverkats enligt ILO:s minimikonvention. Det borde vara dags för denna märkning nu.
Vad mer kan det internationella samfundet göra? Det hade varit lättare om vi hade kunnat tala om en internationell export av demokrati i de länder där de internationella samfundet ingripit. Tyvärr har folken i Irak eller Afghanistan inte något bestående intryck av ökad demokrati i sina länder… Inte heller har palestinierna något bestående intryck av demokratin genom Israels konstanta förtryck. Dagens ledande världsmakt USA har genom historien gjort föga för demokratin, säkra affärsuppgörelser har alltid varit och är fortfarande viktigare än fria val, genomskinlig statsförvaltning, föreningsfrihet bland andra rättigheter som stoppas om det finns en diktator färdig att göra affärer med.
Demokratin borde bli vår viktigaste exportvara, när folket får syn på den är de beredda att marschera ut på gatorna för den och möta vapenvåldet obeväpnade.
Den vilsna socialdemokratin
Posted in Samhälle on 26/12/2011|
Jag blev Vänsterpartist en gång för att jag såg socialdemokratin som för monolitisk och i behov av en konkurrent. Jag blev Vänsterpartist också för att jag inte var nöjd med att socialdemokratins partiledning gång på gång famlade efter lösningar ute i högermörkret. Idag ser man en vilsen socialdemokrati i hela Västeuropa, vilket egentligen är rätt märkligt. Man står ju ändå för samtidens mest lyckade samhällsmodell, som den ständigt pågående reparationen av kapitalismens fel och brister. Man skyfflade in kvinnorna i jobben på arbetsmarknaden via ett offentligt ansvar för barnen på dagis, ett underlag för ett jämställt samhälle. Man har satsat stora resurser på att ständigt följa upp och anpassa arbetskraften till kapitalets behov via vuxenutbildning och en bred utbildning för alla. Lågkonjunkturer har dämpats via offentliga åtgärder. I grunden har det också funnits ett politiskt förstånd som gör att man begrep att kapitalismen är illa rustad för att möta allmänningens behov och därför samlades samhällsviktiga funktioner i statliga affärsverksamheter, vilka ibland fungerat pölsemyndigt men vad jag minns levererade den tjänst man var åsatt att utföra.
Hela Norden har sett en god samhällsutveckling där välståndet verkligen gått igenom barriärerna och under lång tid nådde merparten av samhällslagren. Varför tar man inte igen avstamp i den sociala demokratin, det var ett viktigt begrepp i Juholts linjetal, men mera än så har vi inte sett än. Men det kan vara så att den framförhandlade freden med kapitalägarna är en epok som försvunnit för alltid redan nu. Att vi måste tvinga fram det produktionsförhållande som ska råda över den globala världen och det är bråttom med det eftersom världssamhället gasar på mot sin undergång. Idag ser vi hur lite framgång borgarklassens egoism skördar av samhällstillväxt, en politik som är ensidigt fixerat vid att göra arbetskraften billigare för exploatörerna gör inget annat än fördjupa och snabba på kapitalismens ständigt återkommande kriser. Kapitalismens dynamik kan bara åstadkomma tillväxt genom kristillstånd och växer bäst av ren krigsproduktion, där stora mängder värden förstörs så att nya kan göras omgående. Nu måste människornas behov sättas i första rummet, bara på det sättet kan vi förlänga vår civilisations historia på planeten jorden.
Mera mod krävs
Posted in Samhälle on 25/12/2011|
I länken nedan tar America Vera-Zavala upp ett ämne jag också tänkte skriva om. Om demonstrationernas 2011, vi har sett folket vandra ut på torg och gator och kräva demokratiska rättigheter i Tunisien, Egypten, Syrien, Libyen m fl stater. Det är lätt glömma att inskränkta demokratiska rättigheter bor nära oss och även diktatur. Valfusket i Ryssaland oroar var och en som intresserar sig för internationella frågor, modet att protestera kommer att krävas av många ryssar innan Putinväldet är över eller i grunden förändrat. I Vitryssland dikterar Lukasjenko villkoren men han kommer också att få notan förr eller senare. Man kan undra över varför inte diktatorerna och deras män i maskineriet inte ser att tiden har räknats ut för dem och att inget folk längre kommer att nöja sig med mindre än äkta demokrati?
Det finns frågor man kan resa kring dagens parlamentariska system, absolut, men framför allt så kan frågorna ställas och debatten ske utan fängelsedomar eller förföljelser av opponenter.
Folkrörelsedemokratin vi har i Norden har svårt idag när trycket ligger på personifierad politik och gräsrötterna inte får någon roll i den dagliga återgivningen av nyheter. Tyvärr är det så att inga demokratiska landvinningar är bestående, de fascistiska strömningarna i Europa är ett tydligt tecken på att demokratin måste återvinnas för varje generation av människorna. Alldeles tydligt blir det för de länder som där regimerna fallit under folkets tryck för demokratin. Att organisera ett samhälle baserat på meriter och friheter är inte gjort i en handvändning. Vi har haft en lång väg till föreningsfrihet, genomskinlig och icke-korrupt samhällsbyråkrati, fria allmänna val och så vidare. För de flesta folk i världen har resan bara börjat. Därför är det också tråkigt att Sveriges internationella ställning som en fyrbåk i världen utanför blocken släckts ut med de borgerliga regeringarna.
Fega killar och modiga kvinnor
Posted in Samhälle on 25/12/2011|
Ibland kan jag fundera över att det är påfallande ofta kvinnor som med stort personligt mod står emot militära maskinerier. Från de små händelserna till de stora så är det tjejerna som står för motståndet mot översitteri och enfald. Det var den minsta och klenaste tjejen som hoppade ut framför tåget med nassarna i Uppsala och inledde talkören mot dem. Inte är hon stor tanten som samlar pengar varje lördag i Uppsala och vad fick en stor stark manlig nassebuse för glädje av att hota henne? Aung San Suu Kyi utmanar hela den Burmesiska våldsapparaten, Nawal El Saadawi har skrivit hela sitt liv mot mörkemännen som styr i mellanöstern. Nyss fick vi se Nobels fredspris utdelat till tre modiga kvinnor i spetsen för demokratin. I Ryssland mördades Anna Politkovskaja troligtvis för sina oberoende reportage. Varför gick tjejerna på min fabrik ut i olaglig strejk och promenerade runt och uppmanade gubbarna som förskräckta tryckte sig mot sina verkstadsbord att hänga på?
Istället samlas killarna till fegskockar som tillsammans begår övergrepp och utövar våld mot försvarslösa? Alla förtrycksapparater i världen förlitar sig på mäns våld mot de grupper makten för dagen finner lämpliga att förfölja. Varför var det just en gubbe som flög ut ur sin lägenhet redo att börja veva när han inte gillade flygbladet jag delade ut?
De ruttnaste av alla i Sverige är de som idag sitter med slips i riksdagen och uppmanar arbetarklassens egna att återigen lösa problem genom att ge sig på varandra istället för att enas mot den överklass som jagat människor på flykt i världen och som besinningslöst berikar sig på andra människors arbete även här.
http://www.svd.se/kultur/egypten-kan-lara-av-tunisisk-kvinnokamp_6667060.svd
http://www.burmakommitten.org/?page_id=534
http://www.boksidan.net/bok.asp?bokid=5964
http://svt.se/2.22584/1.2559058/nobels_fredspris_till_tre_kvinnliga_frihetskampar
Om kapitalism
Posted in Samhälle on 12/12/2011| 1 Comment »
Världens folk kanske har tröttnat på ett arbetsutbyte som gör några få oändligt rika och lämnar de flesta andra i varierande grader av fattigdom?
I en tidigare blogg skrev jag om hur 1800-talets daglönare jobbade halva tiden för sitt uppehälle och andra halvan för sin godsherre och därigenom genom sitt större antal ansamlade mängder med rikedom hos godsherren. i de relationstalen finns det föga nytt under solen. Det nya som hänt var välfärdssamhällena som växte fram under 1900-talet där stora offentliga resurser användes frikopplade från vinstintressena till de många människornas och företagens gemensamma nytta.
Sedan är det en länk till Wiehe i SVD som skriver ett väldigt bra svar till kådisen som orerade om Wiehes åsikter om Kuba. Jag mötte en tjej som levt på Kuba i två år och som menade att de direktvalda lokala parlamenten är verkliga demokratiska organisationer. Jag vet inte vilken mån jag kan hålla med vare sig den ena eller den andra, jag har aldrig varit på Kuba, men att landet ska lämnas ifred för att utveckla sin egen demokrati och att folket ska få välja sin väg själva är ett viktigt mål, vilket också är Wiehes poäng.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-handlar-om-vreden-mot-kapitalismen_6703339.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/per-jonsson-nej-till-kapitalism-varldens-folk-har-rostat-om-marknaden
Likheter och skillnader
Posted in Lokalpolitik on 12/12/2011| Leave a Comment »
Budget för 7000 anställda och 92000 invånare var på bordet i kommunfullmäktige för Gävle. I grunden är inte skillnaderna stora på ett sätt mellan rödgröna och borgerliga budgetar. Man drivs av liknade förutsättningar och nödvändigheten att få fram liknande tjänster till kommunens invånare. Kommunens anställda gör den stora delen av arbetet för politikerna gäller det att hitta rätt prioriteringar och initiera utvecklingsarbete. Så är det även i Gävle kommun, prislappen på budgeten för de olika budgetförslagen flyttar runt en bråkdel av kommunens cirka 5000 miljoner kronor.
Men det finns en grundläggande ideologisk skillnad mellan de två blocken i politiken. Dagens borgerlighet är injekterade av nyliberal ideologi och står som en man för borgarklassens expansion in i den offentliga ekonomin.
Under ett mantra som heter att all verksamhet görs effektivare och rationellare i privat regi överförs offentliga verksamheter och offentliga resurser till privata kapitalintressen.
Ideologin är så stark att när kartan inte stämmer med terrängen så avskedar man kartritaren. När Svenskt näringsliv gjorde en undersökning om den privata verksamheten var effektivare än den vanliga offentliga så hittades det inga direkta belägg snarare en tendens till det motsatta. Utredningschefen råkade referera denna undersökning i media och fick gå.
På liknande sätt gömdes SKL:s (organisationen för Sveriges kommuner och landsting) stora undersökning om vad folket tyckte om privatiseringar och skattefinansierad omsorg, vård och skola. Det var nog bara de rödgröna partierna som fick höra att folk i grunden gillade den offentliga vården och inte hade någon ideologisk drift att privatisera den, dessutom angav man att man kan tänka sig lite högre skatter om pengarna går till verksamheterna inom vård, omsorg och skola.
I andra borgerligt styrda kommuner har främst moderater haft så bråttom att sälja ut offentliga tillgångar att man glömmer bort att ta betalt för de resurser man överför till privata händer. Därmed har man i och för sig skapat ett antal lyckliga miljonärer men jag tycker inte det är klok användning av våra skattepengar.
I Gävle har den samlade rödgröna majoriteten lagt en budget som inte innehåller några större lyft, eftersom skatteinkomsterna och statsbidrag beräknas minska kommande år. Den största samtalspunkten kommer att bli de 53 miljoner omsorgsnämnden får dra ned. Nämnden har som avsikt att klara det utan att behöva dra in på personal i närheten av våra äldre, utan ska klara målet med administrationsåtgärder. Naturligtvis är facken inte helt övertygade om det. Kommunfullmäktige fick en namnlista med över 2000 underskrifter, och det är bra, man ska påverka så att nämnden håller sig på den väg man utlovat.
Ingen moms på förenings-Sverige!
Posted in Samhälle on 07/12/2011| Leave a Comment »
Ibland kan jag dela åsikt med till och med SVD:s ledarsida. Eller så är det kanske de som råkar hamnat på vänsterspåret. Fast denna fråga har kanske inte någon höger/vänsterdimension utan ett vi mot EU-dimension. Byråkraterna i EU-kommissionen har, som bekant, kommit på att vårt föreningsliv inte hanterar moms i sin verksamhet och tycker det är jättefel. I ledarartikelen nedan görs ett förnämligt sammandrag av argumenten för att vårt föreningsliv ska leva utan momsreglerna.
I övriga EU är inte vår rika flora av föreningsliv så särskilt bekant, men ändå får vår uppfattning stöd i EU-parlamentet. Vi får fortsätta att lobba för frågan.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/eu-kommissionen-ger-sig-ut-pa-foreningsjakt_6690340.svd
Toner från slakthuset
Posted in Samhälle on 04/12/2011| 1 Comment »
I en debattartikel i DN säger Staffan Norberg ett antal beska saker saker om Vänsterpartiets ”heliga kor”. Kor som borde slaktas enligt honom då, som kallas förnyare i ingressen av DN.
I en del fall kan jag hålla med i en del fall tycker jag han skjuter skevt och från sidan.
I artikeln för Staffan Norberg fram 4 kor. Jag tänkte i det följande reflektera över var och en.
1. Den ekonomiska politiken. Här visar valundersökningar att väljarna ger Vänsterpartiet ett klent omdöme för ekonomi och jobbfrågor. Jag kan komma ihåg att jag på 80-talet läste en budgetmotion från riksdagen och tyckte att någon finansieringspunkt dök upp mer än en gång för olika utgifter. Men det här är något Vänsterpartiet haft medvetenhet om och steg för steg arbetat sig bort från i riksdagsgruppen tycker jag. Samtidigt är ett finansiellt önsketänkande ett resultat av att vara borta från verklig makt. Med makt följer ansvar och tillnyktring för budgetfrågor. Idag har V också tagit fram ett eget ramverk för budgeten. Och man kan se att övriga partier är lika benägna till finansiella utsvävningar, respektive inte har riktigt med krut när de står långt ifrån makten. Här tycker jag Staffan Norberg verkar varit någon annanstans under de sista tjugo åren då Vänsterpartiet vunnit erfarenheter från många olika samarbetskonstellationer och riktigt inflytande i parlamenten.
Faktum är att Vänsterpartiets budget i riksdagen är lika välberäknad som någon annans. Vårt ramverk är fullt möjligt och knyter an till de som funnits historiskt, men vi vågar också ta in skatt för de nödvändiga renoveringarna av välfärdsstaten.
2. Utrikespolitiken. Här tycke jag att Staffan Norberg är negativ på riktigt och beskriver Vänsterpartiets utrikespolitik, faktiskt, som fan läser bibelen. Att det finns enstaka medlemmar som tar USA som intäkt för allt ont i världspolitiken, det har jag väl också sett, men det har inte avgjort vår programmatiska världsbild. Samtidigt så är det också att om man är det minsta intresserad av internationella frågor så är det väldigt svårt hitta ljuspunkter i USA:s realpolitik i världen.
USA:s stöd till otaliga högerdiktaturer i Latinamerika är bara ett flagrant exempel som borde illustreras oftare.
3. Flyktingpolitiken, svårigheten är ju att om vi vore snälla på riktigt så skulle vi ta emot nån miljon flyktingar varje år istället för den rännil som lyckas ta sig hit. Den rännilen sållas dessutom av vårt utkastarverk vars agerande ofta blir hårt kritiserat av människorättsaktivister.
Tyvärr måste man inse att världen fortfarande styrs av en bedrövande mängd arslen som skickar sin befolkning i landsflykt. Sedan får man också inse att de miljoner människor som flyr naturkatastrofer, krig och andra plötsliga händelser oftast hamnar i grannländerna.
Så vad gör vi då med dem som knackar på dörren vid vår gräns, ja, vi får göra det bästa vi kan av det.
4. Arbetslinjen. Här kan även jag tycka att vi kunde vara tydligare med att ledet ”av var och en efter förmåga” betyder en samhällsinsats från var och en och inte passivt mottagande av understöd. Men det är också så att samhällets ersättning till den enskilde inte ska vara någon nödnivå utan baserad på faktiska inkomstförluster och den nivå av inkomster som krävs för en normal försörjning. Även före alliansregeringens drastiska anfall mot de sjukförsäkrade fanns det en modell för rehabilitering tillbaka till arbetslivet och det är många som haft nytta av den och funnit en tillvaro i produktiva verksamheter baserat på sin egen kvarstående arbetsförmåga. Det är den rehabiliteringen som skulle fått ett utökat stöd och inte dagens Kafka-inspirerade processer mot utsatta människor.
http://www.dn.se/debatt/nu-maste-vansterpartiet-vaga-slakta-sina-heliga-kor