Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

Några ungdomar på glid har lyckats få upp brottsstatistiken i Gävle. Detta är naturligtvis inte bra och trenden är en ökande total. Det är en utveckling som naturligtvis måste brytas. I lördags stod jag någon timme och samlade in namn för ett ”Tryggare Gävle” som nattvandrare i Sätra, det var ju ganska enkelt och de förslag som hade skrivits var inte särskilt konkreta, ungefär ”gör något nu”, dessutom ett krav på jourdomstolar för ungdomsbrott. Det senare är väl ett krav som inte direkt kan riktas till kommunen utan kräver nationell lagstiftning antar jag. De finns lite här och var i världen, men jag tycker inte att de ser ut att ha gjort någon avgörande inverkan på ungdomsbrottsligheten. Vad man faktiskt vet om kriminalitet är att social ojämlikhet och ökande fattigdom i samhället är en faktor som ökar den. Vad man vet om kriminella är att en bra kriminalvård faktiskt får fler på fötter och att många då aldrig återvänder till fängelsestatistiken. redan idag kommer ungefär hälften inte tillbaka i fängelsesystemet efter avtjänat straff, fast tidningsrubriker kan leda en till att tro något annat.
Det är lätt att förstå att den som kommer ut från finkan och inte har ett jobb och bara gamla drogarkompisar som bekanta, inte har lätt att springa ifrån sina förutsättningar att hamna där igen.Trots att invandrarna är en oproportionerligt stor andel av fångarna så är 99 procent av hela invandrargruppen helt fria från brott. Däremot är invandrarna en större del av den fattigaste gruppen än genomsnittsvensken (vad nu det kan vara då). Det är viktigt att ha detta i minnet när rasisterna härjar som värst. Det är alltid dags att påminna om de sociala villkoren, eftersom även borgarklassen vill gömma undan den delen av sammanhangen eftersom de står för en politik som ökar ojämlikheten i samhället. Därför handlar deras argumentation oftast om individnivån.

Annonser

Read Full Post »

Har man aldrig hört en budgetdebatt, så kan det vara värt att offra örat en gång i vart fall. Det är egentligen ganska upplysande om vad de olika partierna trycker på och hur man ser på saker. Men naturligtvis är det enklare att veta vad som egentligen sägs om man har en aning om partiernas ideologiska hemvister. Då kan man koppla KD:s familjesnack till deras värdekonservatism. Man kan eventuellt roas av centern som idag predikar försäljningar av hyresrätter till bostadsrätter som de bästa nyliberalerna. Naturligtvis sparar inte moderaterna på krutet när det gäller ord om företagsamhet. Vänsterpartiet pratade varmt om vår egen ”gratis” kulturkälla, biblioteken och särskilt stadsbiblioteket. Socialdemokraternas ganska långa genomgång innefattade en längre tråd kring skolan.
Nassarnas onda arvingar hade fått ihop en helt egen budget, där man plockat lite av varje.
I vanlig ordning har Alliansen valt min gamla taktik som Vänsterpartist i Bjuvs fullmäktige, finansiera allt med kommunstyrelsens oförutsedda och projektpengar. Idag är jag mera benägen att använda projektmedel och oförutsett som vi har gjort i Gävle, för att kunna gå in och stötta i det som visar sig bra under året. Eller andra särskilda engångshändelser, nackdelen med att sprida resurserna på verksamheter är att pengarna blir bundna då och behövs igen nästa budgetår. Det finns en fördel med att några lösa miljoner för projekt som inte är tänkta att bli kvar för alltid.
Med tiden har jag lärt mig att hålla reda på drift och investeringspengar. Det är en nästan likadan skillnad som med projektpengar, investeringspengarna i budgeten samlas och används på ett projekt, sedan tar man ett annat projekt nästa gång. En ishall eller en skola är investeringar. Personalen, måltider, vård på till exempel ett äldrehem är driftpengar, de behövs igen i lika stor mängd nästa år om inget särskilt har inträffat. En bland många utmaningar när det gäller drift är de växlande årskullarna med elever i skolorna, ett år är det en puckel med elever grundskolan, ett annat år en puckel i gymnasieskolan.

Fullmäktige väljer Daniel Olsson till ordförande.

Men det viktiga är att varje krona i kommunen är möjlig att granska, och att vår ambition i Vänsterpartiet är att omvandla var och en av dem till gemensam nytta. Vi ser ingen nytta med att dela ut dem som återbäring till de som lyckats äga aktier i verksamheter som bedriver en verksamhet i den offentliga sfären.
Nu orkar faktiskt Lena Lundgren som är ordförande i Bygg och miljönämnden, beröra svamlet de onda arvingarna till nassarna kokat ihop om byggen och lite annat.

Lars-Göran Ståhl, ordförande för kultur och fritidsnämnden gör ett väldigt bra försvarstal för symfoniorkestern och påminner om att vi får 14 miljoner i statsbidrag för orkestern, vilket med våra egna slantar sysselsätter 60 personer, drar de och deras familjer iväg från Gävle så saknar vi skatteunderlag från cirka 100 personer och en väldigt fin symfoniorkester som får sökande från hela världen för sina lediga jobb.

Nu pratar moderaterna om att Gävle Energi har en av de tre lägsta taxorna i landet och undrar om det är affärsmässigt. Väl talat av dem som vill höja hyrorna i allmännyttan för det ska ge affärsmässiga vinster…

Hur kunde folk gå på deras nitar igen?

 

 

Read Full Post »

EU och vår grundlag

I vänsterdebatten har del väsen förts om att vi röstade för den senaste grundlagsändringen. Förutom andra ändringar så anpassades nu grundlagen efter vad som blivit gjort sen sist. Vi har ”gubevars” blivit medlemmar i EU sedan man sist ändrade grundlagen. Jag tycker det är lämpligt att våra lagar avspeglar den verklighet vi har, en annan ordning är svår att tillämpa.
Iövrigt se den utmärkta artikel Jonas Sjöstedt har i sin blogg i ämnet, han pekar på också några andra nödvändiga grundlagsändringar som kom i samma paket.
Några debattörer verkar ha uppfattningen att grundlagen är en särskild sorts lag, inristad i sten för alla tider. Så är det givetvis inte, den är bara svårare att ändra eftersom en ändring i demokratiska ordning fordrar två lika lydande riksdagsbeslut med ett val emellan. Men naturligtvis är det en brist att ingen media uppmärksammade folket på det faktum att vi denna gång röstade på vad man skulle besluta om för grundlagen med.

http://jonassjostedt.se/?p=2914

När vi ändå pratar EU så passar jag på att ge en länk till fackens gemensamma hemsida/kontor i Bryssel, verkar också vara en källa för intressant information.

http://www.lo.se/home/bryssel/fackligt.nsf

Read Full Post »

Negativ tillväxt

Under de närmsta åren kommer det ut kullar av ungdomar som snart börjar ersätta arbetande människor som pensioneras. Uppgången i konjunkturen kommer att bli beroende av deras inkomster för att bli till överhuvudtaget. Men det är ett spel nyliberalerna i Europa räknar med att kamma hem. Därför fortsätter de lugnt att svälta ut fattiga och offentliga verksamheter som i Irland. Även om man räknar med arslet måste man ju kunna se att minskade inkomster och uteblivna sociala och offentliga satsningar leder till minskad tillväxt för ett samhälle. Men borgarklassen i Europa har en annan agenda för dagen.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article8189897.ab#abArticleComments

Read Full Post »

I veckans Flamman finns det en ingående analys av valet i USA. Det ger anledning till att orda om den så kallade blockpolitiken och varför allt tenderar att bli en kamp mellan två partier. I varje samhälle idag har vi byggt in konflikten arbete och kapital men pratar ganska sällan om konsekvenserna av den. Även om uttrycken för denna kamp ibland dansar runt i spalterna som lönekamp, besinningslösa bonusgåvor med mera så är inte konfliktperspektivet allmänt förekommande.
Kanske blir borgerligheten orolig ifall det ordvalet skulle användas om samhällsfenomenet arbete och kapital. Eller rättare skulle oron bli stor om lönearbetande använde orden, i de slutna direktörsrummen kan man nog uttrycka sig rättframt om problematiken…
Hur som helst har vi ett samhälle där de fås kapitalägande ständigt växer genom de mångas flitiga gnetande, varje dag. Runt denna axel har de politiska partierna också placerat sig. På den så kallade högerhalvan har ni kapitalets partier som försvarar dagens ordning och vill föra mera makt till kapitalägare. Man har lånat idéer från Thatcher och Bush om att göra fler till ägare genom omvandling av offentlig egendom till privat. Det gör inte människorna till kapitalägare i Marx mening, eftersom deras ägda kapital i första hand inye används för att bli mer kapital. Tvärtom, i somliga fall är ägaren väldigt upptagen med behålla sitt kapitals värde, genom stora insatser för rent underhåll. Men tanken är att vinna människorna för ägandets politik.
Men offentlig egendom förskingras, så klart även, för att förvandlas till kapital i Marx mening, kapital som avsätter pengar på hemliga konton i Lichtenstein. Högerns politiker satsar också allt på att minska arbetets inflytande över kapital, man begränsar fackligt inflytande, man begränsar anställdas inflytande, man gör regleringar för kapitalet ska komma åt arbete till så låg kostnad som möjligt.
På andra sidan spelhalvan finns det partier för arbetet, den fackliga rörelsen bildade tidigt ett parti för arbetets kamp i parlamentet. I Europa och Norden ledde det till framgångar för dessa partier vilket också ledde till närmast världsunika arbetsvillkor för lönearbetare, till samhällen som genom offentliga åtagande löste samhällsfrågor. Utöver den breda strömmen av partier fanns det partier som uppstod under de ryska revolutionsåren när man trodde att lönearbetarna skulle vinna makten över kapitalet därigenom. Av detta blev det intet. Men några av partierna finns kvar och formerat sig kring visioner om att övervinna kapitalets makt genom ekonomiska och demokratiska reformer.

Så ser det ut i dagens Sverige med, parlamentet är fullt med företrädare för kapital, de lönearbetandes partier har minskat i parlamentarisk styrka i det nationella parlamentet men har förtroende för majoriteten i många lokala och regionala parlament.
För att vinna tillbaka det nationella parlamentet tror jag att en beskrivning av kampen mellan kapital och arbete är alldeles nödvändig. Den kan inte längre döljas bakom välmenande ordmassor, den måste göras tydlig.


http://www.flamman.se/usa-forlorade-mer-an-obama

Read Full Post »

I min blogg om dokumentärfilm och kulturteori lyfte jag frågan om en dokumentärfilm förmår att göra avtryck i verkligheten. Detta mot bakgrund att Fredrik Gerttens dokumentär om bananarbetarnas villkor antagligen hade setts av mindre än fem procent av befolkningen. Dessutom samma fem procent som bryr sig om samhället i vanliga fall och inte lyckats göra några större avtryck i den stora offentligheten. Men nu drog Dole igång storsläggan mot filmen och den uppståndelse det väckte ledde till att lite fler än de vanliga samhällsförbättrarna fick syn på filmen. Men vad har det lett till, i nedanstående krönika konstaterar Gertten att det är ”business as usual” igen för bananarbetarna, det räcker inte att några få fler köper rättvisemärkta bananer, mycket mer av konsumtionsmönster måste ändras för att förbättra villkoren för arbetarna. Det gäller inte bara bananer utan de flesta frukter börjar med en vidrig exploatering av fattigfolk…

http://www.aftonbladet.se/kultur/article7986623.ab

Read Full Post »

Om valet i USA

Som vanligt, om du vill få riktig information, så är det i bloggsfären du hittar det, här en initierad rapport om kongressvalet i USA och vilka som kunde rösta och vilka som verkligen gjorde det.

http://www.dagenskonflikt.se/jesper/vem-vare-som-fucking-rosta/

Read Full Post »

Older Posts »