Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2012

Civilkurage

Aftonbladet har gjort en liten vända till seriös journalistik med sin serie om polisen, kommenterade där nyss och hittade en koppling till min gamla blogg. Väljer att publicera den igen eftersom det är en osäker framtid för den gamla bloggen.

Återpublicerat från gamla bloggen 2007/september/30 Filed in: Samhälle

Har nyss avslutat läsningen av Michael Lundhs bok ”Sveriges Likas Lag”. En högintressant berättelse om polisen som fick nog. Nog av chefer som inte lyssnar utan bara fjäskar uppåt, av en kåranda som bäst tillhör en maffiaklan och av ren jävelskap. Lundh tjänstgjorde i i den famösa Norrmalmspiketen som också illustrerades i en biofilm. Men mest handlar hans berättelse om misstron han mötte från polisledningen när han jobbade direkt med och bland förortsungdomarna med att skapa förtroende och goda förebilder. Michael Lundh är ju övertygad om kriminalitet har sina rötter mest i sociala orsaker och kommer på tvärs med rådande uppfattningar om ”buset” med både chefer och kollegor. Men han får sin förankring bland ledande socialdemokratiska regeringspolitiker och kan länge arbeta med det han tycker bäst om.

Genom sitt arbete som polis och sina kontakter med invandrare, handikappade får Michael en bred förståelse av vårt samhälles strukturella diskriminering av dessa grupper. Han vet också att medicinen är ett gott närpolisarbete och ett närmande mellan olika samhällsgrupper. Men polisledningen tycker det är roligare med insatsstyrkor, biffiga vapen och flashiga utryckningar precis som en del kollegor. Att röra sig med cykel bland ungdomarna är inte lika populärt.

Michael Lundh pekar på vikten av att använda polisens resurser på ett annat sätt och låta de många goda krafterna även inom poliskåren träda fram istället för de tongångar som råder idag.

Läs boken och kolla webbsidan:

http://www.michaellundh.se/

Aftonbladets reportage:

http://bloggar.aftonbladet.se/polisgranskning/

Annonser

Read Full Post »

Nu har jag läst Sven-Eric Liedmans bok ”Hets” om det svenska utbildningssystemet, men också om utbildningen i vid bemärkelse. Boken rekommenderas starkt till alla som har något intresse av utbildningsfrågor. Istället för att kommentera vidare publicerar jag återigen min debattartikel från den numera saligen avlidna pressrösten Uppsalademokraten:

Nu är den här igen, den konstlade uppdelningen mellan praktiker och teoretiker, håller på att odlas igen. Krypskyttet från många håll mot våra så kallade yrkeslinjer i gymnasiet har pågått ända sedan reformen infördes och nu är borgarna på väg att sätta upp murarna mellan yrkes och teorilinjer igen. Det måste sägas åter, vad människor gör är ett resultat av vad man blir uppmuntrad för och vinner framgång i. Jag har sett praktiker som borde blivit teoretiker och tvärsom, men de flesta normalbegåvade människor kan läsa och förstå en bok och odla i sina rabatter, konstigare än så är det inte.

Det är ett sjukt system att en gymnasial utbildning oavsett ämne inte ska ge en högskolebehörighet. Vi vann den reformen efter hård kamp, men motståndarna gav ju inte upp för det. Tyvärr är denna mytbildning med uppdelning av praktiker/teoretiker vida spridd även inom arbetarrörelsen, trots vår egen folkbildning motbevisat den tesen mer än en gång.

Under många århundranden fanns det ett bildningsideal i överklassens lager där man vinnlade sig om att vara en så kallad renässansmänniska. En människa med mångahanda teoretiska och praktiska färdigheter men också konstnärliga färdigheter. Att teckna eller att måla, skjuta fasaner, bokföra, tala många språk, det fanns ingen anledning att begränsa sig. Så borde andemeningen vara i vår egen moderna skola också. Men istället tycker jag att människor blir snöpta och förkortade och inte får utvecklas fullt ut, bara en minoritet får chansen att utveckla ett intresse genom tillfälligheters spel, en extra intresserad lärare som det klickar med eller en kompis.

Något måste vara grundläggande fel när en kör av tonåringar inte vågar sjunga ut utan mummelsjunger på en skolavslutning, istället är det lärarnas egen kör som sjunger och lever ut texten. Det är bara att läsa Lasse Bergs böcker om människans utveckling och se att vi alltid skapat, hittat på historier, underhållit varandra efter förmåga men också delat vardagslivets bördor. Vi måste få en skola där barn och ungdomar växer, får självförtroende för att möta de avancerade utmaningar som vår civilisation ställer oss inför för att inte riskera dö ut. Naturligtvis skapar vårt samhälle även dessa starka individer men allt för många blir stukade.

För framtiden blir i vart fall jag allvarligt oroad när en gymnasielärare berättar för mig om de nya tunna läroböckerna för de praktiska linjerna som borgerligheten tycker är tillräcklig kost för de som ska vara manuellt sysselsatta i vårt samhälle. Istället borde man ha haft is i magen, skaffat de praktiska gymnasielinjerna resurserna för att klara av den nödvändiga demokratiska och samhälleliga utbildning de har rätt till.

Nu återvänder man till industrialismens skola som ska producera färdigsorterade individer som är praktiska att hantera för kapitalet. Medan vår civilisation står på språngbrädan till en helt ny produktionsordning som  kräver något helt annat av sina medborgare. I den svenska folkbildningstraditionen finns det mycket klokt att hämta om pedagogik, och jag menar att Vänsterpartiets utbildningspolitiska program slickar den senaste forskningen bra mycket närmare än major Björklunds dreglande över den preussiska arméns disciplinbok.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/sven-eric-liedman-hets-en-bok-om-skolan

http://www.svd.se/kultur/litteratur/ar-hetsen-en-naturlag_5898281.svd

Read Full Post »