När jag läser om Raoul Wallenberg så blir jag både rörd och känner beundran för hans mod. Man kan bara hoppas att man själv ska kunna visa det personliga modet om valet hamnar hos en själv. En annan diplomat kommer automatiskt till minnes. Harald Edelstam och hans arbete för att rädda undan chilenare från Pinochetdiktaturen.
Idag känner jag flera personer som dagligen arbetar för flyktingarnas situation i Sverige, jag är övertygad om att deras eftermäle kommer att bli ärbarare läsning än de krakars historia som ägnar sig att förfölja de som flytt och finns nederst i samhällspyramiden i Sverige. Det är väldigt svårt att förstå att vi idag i vårt Sverige har modlösa kreatur som röstar främlingsfientligt och stöttar ärelösa nazikräk.
Vi har en historia fyllt av tålmodigt och fredligt samtalande för att komma överens om samhällsvillkoren på demokratisk grund. Denna tradition ska vi vara stolta över och fortsätta föra framåt.
Wallenbergartikeln gav också grund för att fundera över hur anständiga vi orkar vara inför de 27000 somalier som väntar på att komma undan sitt klimat, krig och terrordrabbade land. Kommer vi att säga som Raoul Wallenberg ”en anständig människa kan inte göra annat än vad jag gör”…
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/han-var-besatt-av-att-radda-liv_7395718.svd
http://www.sfi.se/sv/filmiskolan/Filmhandledningar/Filmhandledning/Svarta-Nejlikan/
En bloggläsare tipsade om ytterligare en diplomat som satte sin rättrådighet före sin personliga bekvämlighet, här en länk till den japanske diplomaten i Lettland:
http://www.visasforlife.org/sugihara.html
Seppo Laine (V) 