Allt har sin förklaring

Jag minns när jag studerade aktiekurserna något år sedan att jag förbluffades över värderingarna som fanns. Då tittade jag på substansvärden, det vill säga värdet av tillgångar ett företag (eget kapital) jämfört med börsvärdet på aktien. Om det värdet är 1 så har företaget tillgångar som motsvarar vad börsen värderar deras aktier till, om det är lägre säger man att aktien handlas med rabatt. Naturligtvis kan ett bolag ha dolda tillgångar som inte direkt syns i räkenskaperna men som eventuellt värderas av börsen. Framför allt så är det inte på substansvärdet aktierna främst mäts, utan vad investerare tror om framtida kurser och vinster. Hur som helst så noterade jag att många välkända företag var värderade flera gånger sitt substansvärde, och tittade man på utdelningen per aktie så var det en ganska klen ränta den gav också. Trodde investerarna verkligen att alla de här företagen skulle fortsätta att stiga?
Nu dröjde bara ett tag innan det kom ett börsfall och alla har väl noterat att kurserna fallit igen?
Redan då försökte jag leta mig bakåt i historiken för aktierna och se vad som hänt, men historiken jag hade tillhanda gick bara bakåt tio år.
Men i torsdags fick jag se diagrammet som förklarade bakgrunden. Då var Johan Ehrenberg på stadsbiblioteket i Gävle och höll föredrag. Han hade med sig en bild på aktiekurserna från 1900-talet och framåt. De enda gånger börsen stuckit iväg uppåt rejält har varit de gånger man på konstgjort sätt pumpat in pengar i den genom politiska beslut. Den första gången var Allemansfonderna, folk fick avdrag på skatten för att köpa aktier genom fonder, börskurserna rasade iväg för investerarna visste att de skulle göra det. Andra gången de sticker iväg är när våra pensionspengar i AP-fonderna placeras på börsen. Mumma för investerarna igen, och kurserna faller så snart de säljer för att hämta hem sina kursvinster…
Att lita till börsen för sin framtida pension förefaller i sammanhanget oklokt, det gamla pensionssystemet grundtanke var ett löfte mellan generationerna, arbetar vi för er så kommer också ni att arbeta för oss. Det systemet sattes ifråga av en helt konstgjord anledning, nämligen att andelen äldre i befolkningen skulle bli fler. Denna högre andel utmålades som ett hot, när sanningen är att några procents högre sysselsättningsgrad (fler i arbete, färre arbetslösa) helt raderar ut denna effekt.