Samhällsteori söker svar

Innestängda i den svenska debatten är det svårt att få syn på den internationella debatt som i olika sammanhang lyfter fram marxismen. Man läser klassikerna igen och funderar över om man missat något längs vägen. I akademin har studierna kring Marx teoretiska verk aldrig upphört, som krönikören i artikeln nedan påpekar är det sambandet mellan en aktiv politik och en marxistisk teori som helt fallit ur agendan. Mycket av det har realsocialismen skulden för, arbetarklassen uppskattar inte bossar med partibok mera än dem utan, när dessutom utbytet av arbetet blir klenare än i rena kapitalistiska system eroderades tron på ett systemskifte fullständigt. Lite märkligt kan jag tycka ändå är det att borgarklassen har lyckats rulla ut sitt särintresse så fullständigt att den kört över den klassiska socialdemokratiska samhällsmodellen med. Den modell som i olika utsträckning funnits i Norden och Europa. En modell som föraktats av renläriga socialister som tycker att arbetarklassen köpts med små ständiga förbättringar genom lönelyft, utvecklingen av offentlig service, fackliga rättigheter med mera.
Ideologiska studier bedrivs inte någon större utsträckning bland de arbetande idag och uppmuntras inte i större mån av fackföreningarna heller. Trots att borgarklassen beväpnat sig till tänderna och roffar åt sig hejvilt av våra gemensamma resurser är protesterna få och ödmjuka.
Gävle besöktes av Volovarbetaren Lars Henriksson som skrivit boken ”Slutkört” för att väcka liv i debatten om vad vi ska använda produktionsmedlen till och hur de lönearbetande borde reagera innan deras produktionsmedel blivit förlegade eller utkonkurrerade av andra. Men han berättade för mig att det var svårt att väcka intresse i fackföreningarnas övre lager medan däremot hans arbetskamrater gärna funderade över frågorna.
Jag som sitter idag och bockar av allt jag lärde mig på en marxistisk studiecrikel på 70-talet, kan inte annat än vara något frustrerad över att allt upprepar sig och att Marx är hur aktuell som helst.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article12917578.ab