En gång tidigt i mitt liv illustrerade en lärare Finland genom att spela upp SIbelius verk Finlandia. Jag blev biten av det där klassiska stycket och har ägnat mycket tid därefter åt lyssning av musik av olika sorter. I hemmet fanns det radio och tv, en dag kom det in en enklare vinylspelare i hemmet och några LP och en hel hög singelskivor som mormor hade donerat. Singelskivorna var mest populärmusik från Finland men många av de låtarna fastnade och lever kvar än idag. På TV såg jag en upptagning av Johnny Cash spelning för fångarna på San Quentin, det var också en musikupplevelse som bet sig fast. Det var oerhört intressant med de stora svarta skivorna som kunde man få musik från och de stora omslagen med sina fina bilder lockade också. Men det var dyrt med vinylerna tyckte man då, så oftast var det rea-backarna man besökte.
Jag var aldrig med i kommunala musikskolan, lite synd kan man tycka idag. Det hade varit roligt att behärska något instrument, det är svårt att lära sig på egen hand.
En gång köpte jag en elklaviatur med självstudiekurs. Men den sålde jag, efter natten jag hade intensivövat på Gubben Noa, och upptäckte att att hörlursladden hade halkat ur så att jag underhållit hela huset…
Man kan inte ha framgång med allt.
Egentligen skulle jag komma fram till att det finns mängder med lärande på nätet och mycket om musik, vilket osökt leder till länken nedan. En hjälp för att hålla reda på de rackarns noterna.
Några ord om att Vänsterpartiet värnar den kommunala musikskolan och vill se låga avgifter hör väl till i valtiderna. Vår människosyn säger oss att varje individ ska ha möjligheten att utveckla sina talanger efter fallenhet och förmåga oavsett plånbokens tjocklek.
I de bildade familjerna runt 1700-talet och 1800-talet var den så kallade renässansmänniskan ett ideal, att man kunde lite av varje, flera språk, teckna, måla, rida, skriva vapenhantering med mera var ett bildningsideal. Det bildningsidealet lever i folkbildningstanken även för arbetarrörelsen. Därför är det viktigt att vi vinner tillbaka en lärande skola och inte en produktionsmaskin för betyg. Därför är det viktigt att vi fortsätter utveckla vuxenutbildningen så tappade chanser för en chans och att vi ger möjligheter till nystarter och utveckling även för den vuxna individen. Lärandet kommer att vara en central process i vårt i ständig utveckling stadda samhälle.
Seppo Laine (V) 