I veckan pratade jag med Vänsterpartiet Uppsalas ordförande Emma Wallrup och det trillade snabbt in på miljö eftersom Emma är biolog och miljöaktivist i grund och botten. Hon hade sett en dokumentär om gruvbrytningen för kobolt som är en viktig komponent i moderna litiumbatterier, i Sverkers Plus program. Det var länge sedan jag själv sett något Sverker Plus program eftersom jag tycker han blivit lite väl manisk och emellanåt ganska övertydlig. Men vad Emma berättade var intressant och vi var överens om att det är dags att sprida rättvisemärkningen på fler produkter. Det är en slags social märkning som är certifierat och garanterar att arbetarna får skälig betalning och rimliga sociala villkor samt främjar miljöhänsyn och ekologisk produktion.
I grunden baseras sig märkningen på de grundläggande ILO-konventionerna för mänskliga rättigheter i arbetslivet. Jag kan tycka att det visar på ILO:s svaghet som organisation, att de själva inte lyckats få fram en social märkning som diskuterades redan 1995 när jag var på studiebesök hos dem i Geneve. Men den organisationen har fastnat i samma hjälplöshet som resten av FN nu när inte den röda faran längre skrämmer det internationella kapitalet till eftergifter… Man måste dock vara rättvis och säga att en del utveckling av schyssta affärsvillkor ändå sker av upplysta humanister i en del bolag.
Nu kan man se plusprogrammen i efterhand på SVT-play och här nedan är det en länk till klippet om koboltgruvorna, men också till ett avsnitt om flickorna i Kina som får plocka ihop pryttlar till löjliga löner under långa arbetspass.
Och till slut en länk till den svenska sidan om rättvisemärkning .
http://svtplay.se/v/1886328/del_2_-_kina
http://www.rattvisemarkt.se/
Seppo Laine (V) 