Marxism idag

Man skulle kunna tro att allt med Marx och marxism skulle vara dött och begravt idag. Men då tar man miste på den reellt existerande socialismen och dess teori. Teoretiskt finns det ingen bättre grund för en beskrivning av kapitalismen än Marx verk, därför återkommer våra akademiker ständigt och jämt till honom. Nedanstående länk verkar vara en bra länk för att börja kolla av hur det ligger till dagens teoretiker. Varför ska man ha teori? Vi behöver verktyg för att analysera och berätta om vad som händer i verkligheten, ju riktigare en teori beskriver sin verklighet desto mer användbar är den. I fysik, kemi och naturvetenskapliga ämnesområden kan man testa sin teori relativt enklare än för samhällsvetenskaperna. Det är lite svårt att bygga upp samhällen enbart för testa om en teori håller, och för global teori så har vi faktiskt bara den planet vi lever på, för att testa den teori vi bildar om livet på samma planet.
Jag tycker ändå att det är intressant med den tillämpning av klassisk marxism som det kinesiska kommunistpartiet har tillämpat på väst. Någonstans måste de ha tänkt så här: Om vi erbjuder väst den resurs kapitalismen mest av allt eftersträvar, billig arbetskraft, kommer inte vi till slut att ha erövrat produktionen av varor från västvärlden? Och nu sitter den förmodade demokratin USA med skulder till diktaturen Kina…
Men produktionen kräver utbildade och kunniga arbetare, och kunniga och utbildade arbetare blir med tiden allt mer intresserade av demokrati, löneförmåner och anställningsvillkor i övrigt. I en värld där det blir allt lättare för arbetarna att kommunicera med varandra och jämföra arbetsvillkor internationellt kommer sakteliga att närma sig, inget land kan med någon större framgång spärra av sina gränser och kontrollera landets mediekanaler.   Vare sig man kontrollerar mediaflödet med en maktapparat eller betalda grindvakter, så har ingen längre, eller än så länge, full kontroll över vad medborgarna läser, pratar och skriver om. Tyvärr var jag tvungen att skriva ”än så länge” eftersom det finns dolska planer för att begränsa friheten på nätet och försök att styra flödet med kontrollerade flöden av betalda tjänster, men mitt hopp är att vi lyckas hålla internet fritt.

http://www.marxist.com/

Uppdatering: Ovanstående länk var inte riktigt vad jag trodde, verkar tillhöra en riktning som kallas trotskister, som jag inte är så bekant med. Trodde nog att jag hade hittat något mer i stil med denna länk:

http://www.marxists.org/

Men jag får fortsätta leta, jag tyckte en sida som handlade om modern marxism med intressanta artiklar glimtade förbi en gång, men jag kanske inte fick bokmärkt den. Får återkomma i ärendet…

Förra året hade veckotidningen Time en artikel om Marx och hans eventuella aktualitet, här en artikel från The Times som ställer samma fråga:

http://www.timesonline.co.uk/tol/news/politics/article4981065.ece

Read Full Post »

Mycket mera robotar

Jag är lite orolig för vår industriella framtid i Sverige. Vi har alldeles för lite robotar i vår produktion, överallt står det folk och pysslar med sina händer.  En utveckling som  är en konsekvens av utpressningen av de lönearbetande  som skett. Bara de stora internationella företagen arbetar i viss mån med ytterligare automatisering av sin produktion, i de fall de inte sprungit iväg till billigare händer i nyblivna EU-länder. Kapitalismens orubbliga dynamik är sådan att vi inte kan konkurrera med låga löner om vi inte vill sänka vår standard. Produktiviteten måste utvecklas för att  vi ska ha en industriell standard som klarar konkurrensen och kan hålla lönenivåerna. Idag har kapitalet ett alldeles för stort spelutrymme, kapitalets agenda idag är lönepress och utvidgning av sin sfär mot offentlig sektor, folket måste rösta fram en annan agenda för Europas framtid. Vi måste bli aktiva i debatten om EU-strategin 2020, det är inte längre så att vi kan se en framtid där vi själva i Sverige väljer väg. Vill vi ha en politik som har befolkningens väl och ve i fokus och där vi vill ha generella lösningar skattevägen för offentliga tjänster så är det hela Europa som ska vara med på vagnen.
Den rödgröna regeringen vi hoppeligen får borde satsa på en stor robotisering/automatisering av vår tillverkningsindustri och redan nu dra upp dragen för en bred diskussion om innehållet i nästa EU-fördrag 2020.
Ytterligare spjutspets för framtiden är den diskussion Florian Burmeister bland andra dragit en lans för i kommentarer till min blogg. Nämligen frågan om inflytandet i våra företag, hur ska arbetslivet demokratiseras? Det är inte längre acceptabelt att ett livslångt arbete inte också ger ett inflytande över de medel ens arbete har skapat i samhället. Vårt arbetsutbyte måste bli mer demokratiskt till sin natur. Det är fånigt att de lönearbetande inte har reellt inflytande över sitt pensionskapital, enorma mängder kapital som används i syften vi inte kan påverka mer än mycket indirekt via de parlamentariska valen.

Länk till Florian Burmeisters blogg:

http://florre.blogspot.com/

Read Full Post »

Kapitalism bäst hittills

På Facebook får jag ofta inbjudan till grupper som handlar om att ogilla kapitalismen. Men jag avböjer inviterna och tänkte använda detta inlägg till att förklara varför. Jag tror nämligen att Marx har en poäng i att samhällsförhållanden förändras efter sina produktionsförhållanden, det finns inget  förändrat samhälle förräns grundläggande produktionsförhållanden förändrats. De forna öststaterna är ett tydligt exempel, dess produktionsförhållanden blev en blek kopia av kapitalismen, strykeförhållanden mellan klasser var en avgjord spegelbild av produktionen i väst. Bara i Jugoslavien fanns tydliga experiment med att rubba ledningstrukturer med arbetarinflytande över  hela produktionsprocessen. För att inte  sväva ut i en jämförande beskrivning av av produktionsförhållanden stannar jag här.

Man ska inte heller glömma att det inte är så väldigt länge sedan vi lämnade feodalismen bakom oss och att kapitalismen växte fram från 1600-talet och framåt. Trots det lever människor i feodala förhållanden än idag, uppbundna och närmast livegna arbetande för jordägare eller kapitalägare.
Under kapitalismens oerhörda dynamik växte det fram industriarbetare som där de kunnat organisera sig fritt, förmått ta kamp mot exploateringen av deras arbetskraft. För kampen att kunna organisera sig har man fått stöd av framsynta liberala krafter med. På den organisationsförmågan har det vuxit fram välfärdssamhälllen i Norden framför allt, men också på den europeiska kontinenten.

Därför är kapitalismen det bästa sättet att organisera produktionsförhållanden idag. Men dessa produktionsförhållanden har uppenbara brister vilket är upphovet till socialismens strömningar, som vill utveckla ett nytt bättre produktionsförhållande. Men man vill så gärna förbise att detta inte är möjligt förräns de tekniska betingelserna föreligger. Min övertygelse är att vår kommunikationsförmåga idag utgör ett sådant tekniskt språng som kommer att göra det möjligt att tala  om ett äkta paradigmskifte, en övergång till nya produktionsförhållanden. Eftersom vi lever mitt i denna övergång är det inte enkelt att veta vad nästa stadie ska kallas, min favorit -ism, är faktiskt “globalism” som beteckning på detta nya stadie. Teknikskiftet innebär exempelvis att en montör i Mjölhult kan veta exakt vad en montör i New Delhi tjänar på att tillverka en pryttel…

Det kommer att bli möjligt att bilda en äkta fackföreningsinternational som bevakar arbetarnas rättigheter världen över och det är naturligtvis en maktförskjutning som dagens elit kommer att bekämpa med näbbar och klor. Fast nu som förr kommer det att finnas avfällingar som istället bejakar utvecklingen, stöttar Fair trade och så vidare. Men framgången kommer återigen att vila i händerna på den stora massan konsumenter och arbetande.

En liten not om Kina, för när jag skriver det här, är det nog en och annan som tänker, “Men Kina då?”, och Kina är väl bara en verklig sinnebild av kapitalistisk utsugningsapparatur, arbetarna underst i högen som arbetar ihop förtjänster åt medel och överklass i vanlig ordning, att eliten kallas sig kommunister är bara ett annat sätt att positionera makten. en elit som fullt medvetet sålt arbetarna som billig arbetskraft för at skaffa sig realpolitiskt inflytande i världen och det har man lyckats väl med. USA:s kapitalister har sedan länge glömt sina egna kapitalisters grundande av ILO och glatt flyttat sin tillverkning dit arbetarna går för billigaste pengen…

Read Full Post »

Mycket mera robotar

Jag är lite orolig för vår industriella framtid i Sverige. Vi har alldeles för lite robotar i vår produktion, överallt står det folk och pysslar med sina händer. En utveckling som är en konsekvens av utpressningen av de lönearbetande som skett. Bara de stora internationella företagen arbetar i viss mån med ytterligare automatisering av sin produktion, i de fall de inte sprungit iväg till billigare händer i nyblivna EU-länder. Kapitalismens orubbliga dynamik är sådan att vi inte kan konkurrera med låga löner om vi inte vill sänka vår standard. Produktiviteten måste utvecklas för att vi ska ha en industriell standard som klarar konkurrensen och kan hålla lönenivåerna. Idag har kapitalet ett alldeles för stort spelutrymme, kapitalets agenda idag är lönepress och utvidgning av sin sfär mot offentlig sektor, folket måste rösta fram en annan agenda för Europas framtid. Vi måste bli aktiva i debatten om EU-fördraget 2020, det är inte längre så att vi kan se en framtid där vi själva i Sverige väljer väg. Vill vi ha en politik som har befolkningens väl och ve i fokus och där vi vill ha generella lösningar skattevägen för offentliga tjänster så är det hela Europa som ska vara med på vagnen.
Den rödgröna regeringen vi hoppeligen får borde satsa på en stor robotisering/automatisering av vår tillverkingsindustri och redan nu dra upp dragen för en bred diskussion om innehållet i nästa EU-fördrag 2020.
Ytterligare spjutspets för framtiden är den diskussion Florian Burmeister bland andra dragit en lans för i kommentarer till min blogg. Nämligen frågan om inflytandet i våra företag, hur ska arbetslivet demokratiseras? Det är inte längre acceptabelt att ett livslångt arbete inte också ger ett inflytande över de medel ens arbete har skapat i samhället. Vårt arbetsutbyte måste bli mer demokratiskt till sin natur. Det är fånigt att de lönearbetande inte har reellt inflytande över sitt pensionkapital, enorma mängder kapital som används i syften vi inte kan påverka mer än mycket indirekt via de parlamentariska valen.

Länk till Florian Burmeisters blogg:

Read Full Post »