En konfliktlinje som alltid finns

I veckans Flamman finns det en ingående analys av valet i USA. Det ger anledning till att orda om den så kallade blockpolitiken och varför allt tenderar att bli en kamp mellan två partier. I varje samhälle idag har vi byggt in konflikten arbete och kapital men pratar ganska sällan om konsekvenserna av den. Även om uttrycken för denna kamp ibland dansar runt i spalterna som lönekamp, besinningslösa bonusgåvor med mera så är inte konfliktperspektivet allmänt förekommande.
Kanske blir borgerligheten orolig ifall det ordvalet skulle användas om samhällsfenomenet arbete och kapital. Eller rättare skulle oron bli stor om lönearbetande använde orden, i de slutna direktörsrummen kan man nog uttrycka sig rättframt om problematiken…
Hur som helst har vi ett samhälle där de fås kapitalägande ständigt växer genom de mångas flitiga gnetande, varje dag. Runt denna axel har de politiska partierna också placerat sig. På den så kallade högerhalvan har ni kapitalets partier som försvarar dagens ordning och vill föra mera makt till kapitalägare. Man har lånat idéer från Thatcher och Bush om att göra fler till ägare genom omvandling av offentlig egendom till privat. Det gör inte människorna till kapitalägare i Marx mening, eftersom deras ägda kapital i första hand inye används för att bli mer kapital. Tvärtom, i somliga fall är ägaren väldigt upptagen med behålla sitt kapitals värde, genom stora insatser för rent underhåll. Men tanken är att vinna människorna för ägandets politik.
Men offentlig egendom förskingras, så klart även, för att förvandlas till kapital i Marx mening, kapital som avsätter pengar på hemliga konton i Lichtenstein. Högerns politiker satsar också allt på att minska arbetets inflytande över kapital, man begränsar fackligt inflytande, man begränsar anställdas inflytande, man gör regleringar för kapitalet ska komma åt arbete till så låg kostnad som möjligt.
På andra sidan spelhalvan finns det partier för arbetet, den fackliga rörelsen bildade tidigt ett parti för arbetets kamp i parlamentet. I Europa och Norden ledde det till framgångar för dessa partier vilket också ledde till närmast världsunika arbetsvillkor för lönearbetare, till samhällen som genom offentliga åtagande löste samhällsfrågor. Utöver den breda strömmen av partier fanns det partier som uppstod under de ryska revolutionsåren när man trodde att lönearbetarna skulle vinna makten över kapitalet därigenom. Av detta blev det intet. Men några av partierna finns kvar och formerat sig kring visioner om att övervinna kapitalets makt genom ekonomiska och demokratiska reformer.

Så ser det ut i dagens Sverige med, parlamentet är fullt med företrädare för kapital, de lönearbetandes partier har minskat i parlamentarisk styrka i det nationella parlamentet men har förtroende för majoriteten i många lokala och regionala parlament.
För att vinna tillbaka det nationella parlamentet tror jag att en beskrivning av kampen mellan kapital och arbete är alldeles nödvändig. Den kan inte längre döljas bakom välmenande ordmassor, den måste göras tydlig.

http://www.flamman.se/usa-forlorade-mer-an-obama

Read Full Post »

Marxism idag, del 2

Marx menade att ursprunget till alla varors bytesvärde (priset) är den nedlagda arbetet i varan. Det finns mycket kritik mot denna hans arbetsvärdelära men jag kan inte se att man kan springa förbi den som en faktor för prisbildning. För att något ska vara en vara, ska den ha både ett bruksvärde (någon måste se en nytta med varan) och ett bytesvärde (den mängd bytesartiklar någon vill ge för att förvärva bruksvärdet i varan). Det nedlagda arbetet för att åstadkomma varan är därmed en viktig faktor för bytesvärdet.  Den som ser bruksvärdet i en vara gör naturligtvis en kalkyl över hur enkelt eller snabbt han/hon själv kan åstadkomma samma vara och reflekterar över sitt lager av bytesartiklar. Men jag menar att kalkylen för bytesvärdet även påverkas av geografisk belägenhet, nämligen transportarbetet som ingår i varan, det är lätt att se att den borde ingå i bytesvärdets ansamlade mängd arbete, men jag har sett att det är lätt att bortse från faktorn. Nästa faktor som inte medräknas är tekniknivå vilket ofta är en grund för att priset avviker från nedlagda arbetstider. Därför finns det en fluktuation för priser kring en vara som inte bara är utbuds och efterfrågefluktuation, den tämligen ensidiga modell som annars används för prisbildningsteori.

För att hålla mig till en enkel modell så tar jag tillsvidare ingen hänsyn till kostnader för att finnas på marknaden.
Vart leder resonemanget till då? Då kan man se en förklaring till varför enkla produkter ersattes med orimligt höga bytesvärden när samhällen med olika tekniknivå möttes i historien och kanske fortfarande gör. Till exempel i nybyggaramerika förekom att indianerna bytte stora värden av naturresurser mot skäligen enkla prylar från europeiska handelsmän. Det finns dock vittnesmål om att naturfolken med tiden blev allt mer svårflirtade säljare allt eftersom man förstår bytesvärdet i artiklarna.  Även idag döljs mycket av det faktiska nedlagda arbetet i produkter med högt teknikinnehåll och konsumenterna får betala även framtida utveckling av teknik, fast produkten i sig har skruvats ihop för någon hundralapp, men saluförs för tusenlapp/ar.
Detta till trots så såg även Marx att priset med tiden rör sig mot ett medel som motsvarar den genomsnittligt nedlagda arbetstiden för varan. Detta betyder att den som producerar smartare än konkurrenten har en marknadsfördel och den som producerar dyrare så småningom tvingas ut från marknaden. Häri ligger en del i kapitalismens häftiga marknadsdynamik som ständigt driver en teknisk utveckling framåt.  De varianter man försökt med  styrning av marknader har inte gett några framgångsrika spår, milt sagt. Därför är det lite dubbeltydigt att förklara att marknadsdynamiken även den alltid styr mot monopol, eftersom det är den säkraste marknadspositionen av alla, företagen vill gärna äga marknaden för sin produkt för att säkra en vinstnivå som är tilltalande och återkommande. Det finns många exempel på monopolsituationer idag och igår.
Förklarar arbetsvärdeläran priset för tjänster? Det menar jag att den gör i samma utsträckning som för varan. Ingen köper en tjänst som man själv kan göra lika enkelt och/eller utan ytterligare utgift.

Det som i grunden skiljer tjänsten från varan är att man i allmänhet inte kan korta nedlagda arbetstiden i tjänster lika effektivt som för varor. En tjänst som bokföring till exempel ser inte likadan ut idag som på 1800-talet, i någon mån underlättar tekniken kulturproduktioner med logistik och så vidare men en scenframställning på en timme är en timme idag som igår. Vad som har hänt är att kulturproduktioner kan packas om till upplevelseprodukter som varor. Program, sånger, texter kan förpackas i olika media och säljas till likartade priser världen över. Vilket medför en intressant diskussion om prisbildningsmekanismer för denna typ av varor, men det lämnar jag till en annan gång.

Åter till tjänster och arbetsvärdeläran, här menar jag att den kan användas.  Ser man efter hur tjänster betalas så kan man lätt se att den som erbjuder tjänster med högt nedlagt arbetsvärde kan räkna med att få bättre betalt för sitt arbete, har du lagt tid på utbildning så blir din ersättning bättre. Men naturligtvis så ska din arbetsköpare kunna se att din tjänst leder till ett ökat mervärde i ett senare led för denne, annars uteblir lätt ersättningen för din nedlagda skolningstid. Säljer du din tjänst för något enkelt kunskapsinnehåll och den inte erbjuder ett högre mervärde för din arbetsköpare så riskerar du få en låg eller normal ersättning för din tjänst.  Vilket medför till exempel att städtjänster i privata hem oftast utförs till låg lön och att en ingenjör ofta kan se fram emot en bra löneutveckling.

Men man får inte glömma att all produktion har en social sida, vi är människor och ingår i sociala sammanhang, våra tankemodeller formas av de samhällen vi deltar i och så också de villkor för arbetslivet som anses normala. Därför ser vi så många olika sätt för hur arbetet formas för människor. Det satt jag och tänkte på under en dag om globala Gävle, en av fördragen framfördes av stadens kafferosteri som ville skryta med sin Rainforestalliance märkta kaffe. För att visa upp skillnaden mellan plantager med och utan märkning hade man bilder från plantager som arbetade utan märkning och de som hade den. En plantage utan märkning hade eländiga skjul för kemikalier och verktyg, man hivade ut sitt skräp rätt ut i naturen, ingen skyddsutrustning för arbetarna och så vidare, medan de med märkning i vart fall hade ordning på allt och sortering samt riktiga skyddskläder men också färre gifter. Här bestämmer världens konsumenter vilken roll de har i exploateringen av arbete, ska den ske till rimliga villkor eller stödjer man hänsynslös och rå exploatering av arbetskraften? För kapitalet existerar inget annat val än hänsynslös exploatering eftersom man kämpar om marknadsandelar, och kommer ni ihåg i början av texten, den som producerar smartast vinner. För kapitalet är det alltid ”smart” att minska rörliga kostnader, och en av de större rörliga posterna är alltid den levande arbetskraften. Det är därför marxismen ses som en konfliktteori eftersom man erkänner och ser denna konflikt mellan arbete och kapital. Denna konflikt kan bara regleras genom sociala förhållanden, vi har gjort det i norden genom starka fackliga rörelser som förhandlat fram anständiga löner och arbetsvillkor, de har inte kommit gratis eller genom arbetsköparnas fria vilja. Vår industri har vuxit sig stark genom att man ersatt levande arbetskraft med teknik, håller man uppe priset på arbetet är det den vägen kapitalet måste ta för att vara smartare än sina konkurrenter.

Men hur relaterar man det här till talet om att dagens jobb har högt kunskapsinnehåll och man konkurrerar med kunskapsprodukter? Inget väsentligt har förändrats, din vara eller tjänst värderas efter samma faktorer som förut, samma förutsättningar styr fördelningen mellan kapital och arbete. Möjligens har vi öppnat för en ny insikt i att man vill vara med som en aktiv delägare i ett kunskapsföretag och inte bara överlämna sitt arbete till högsta möjliga pris.

I varje samhälle måste vi dela arbeten med varandra, det finns många olika roller för var och en, vi lever i en komplicerad väv av åtaganden gentemot varandra, i alla dessa arbeten måste villkoren vara rimliga och lönen skälig för det man gör. Alla ska kunna leva på ersättningen för en heltidsanställning för att kunna vara konsument av varor och tjänster från andra på den övriga tiden. Marx erbjuder än idag viktiga teoretiska verktyg för den förståelsen av hur vårt varu- och tjänsteutbyte fungerar, så välkommen med din kommentar och att kika på nedanstående länkar.

En artikel i tidningen Times om relevansen för Marx idag:
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/politics/article4981065.ece
En lång kommentarstråd om aktualiteten för Marx:
http://danne-nordling.blogspot.com/2006/01/har-marx-ngon-aktualitet-idag.html

En blogg om ekonomisk historia:
http://ekonomisk-historia.r76.se/

Read Full Post »

”En procent äger 40 procent av allt”

Det finns absolut inget nytt under solen. De många har arbetat och slitit för de få nu som då. Att vi fått en arbetarelit som tjänar bra i de stora fabrikerna förändrar inget i grunden deras arbete lägger fortfarande krona till krona till de som äger kapitalet. Dessa rika har fått sina företrädare in i parlamenten i Europa. Eftersom den offentliga verksamheten måste delas mellan kapitalägarna i Europa, och lönerna pressas. Just i dessa dagar sitter det borgarna i parlamenten i England och annorstädes och räknar på nya förslag för att sänka offentliga utgifter, minska skatter, sänka löner. Och att detta medför en minskad dynamik och lägre efterfrågan i hela samhället låtsas man inte om, eftersom den mytiska tillväxten ska fixa alla problem. Jag blir frustrerad över denna frammarsch för kapitalägarna och världens rikingar, ingen ilska blir riktad mot dem som är skyldiga till allt, utan man sparkar på dem nederst i systemet som verkligen saknar allt inflytande över de stora systemen. Det är så fegt att det är barockt, och vi vet genom historien vilka som får makten när man gör så.

http://www.etc.se/30567/betala-inte/

Read Full Post »

Alla ska vara produkter

Borgarklassens vinstintresse har gjort att man gett sig på att utvinna vinstkronor från gemensamma angelägenheter. Vi har skött om skola och sjukvård på ett alldeles utmärkt sätt via våra skattemedel utan inblandning av vinstintressen under en lång tid. Men i den sena kapitalismen finns det allt färre möjligheter att göra vinster på handel och varuproduktion och när även den privata tjänstesektorn rationaliseras i allt högre grad, var ska man då investera sitt kapital? Jo, naturligtvis, sjukhusen är fulla med patienter och skolorna fulla med elever och mången borgare grät en bitter tår för ingen vinst utgick på dessa skallar…
Och så kommer lösningen, ett EU som reglerar att allt ska kunna tjänas pengar på, inklusive elever och patienter, gamla som unga, det är ju galet att folk sköter om sina gemensamma intressen utan vinster!
Ordningen är återställd i borgarlägret, många sköna tusenlappar kan läggas till den privata förmögenheten på elever eller behov i sjukvården. Kapitalet måste ju ha sin näring och då är 2000 kronor per elev inget dumt bidrag.

Read Full Post »

Mycket mera robotar

Jag är lite orolig för vår industriella framtid i Sverige. Vi har alldeles för lite robotar i vår produktion, överallt står det folk och pysslar med sina händer.  En utveckling som  är en konsekvens av utpressningen av de lönearbetande  som skett. Bara de stora internationella företagen arbetar i viss mån med ytterligare automatisering av sin produktion, i de fall de inte sprungit iväg till billigare händer i nyblivna EU-länder. Kapitalismens orubbliga dynamik är sådan att vi inte kan konkurrera med låga löner om vi inte vill sänka vår standard. Produktiviteten måste utvecklas för att  vi ska ha en industriell standard som klarar konkurrensen och kan hålla lönenivåerna. Idag har kapitalet ett alldeles för stort spelutrymme, kapitalets agenda idag är lönepress och utvidgning av sin sfär mot offentlig sektor, folket måste rösta fram en annan agenda för Europas framtid. Vi måste bli aktiva i debatten om EU-strategin 2020, det är inte längre så att vi kan se en framtid där vi själva i Sverige väljer väg. Vill vi ha en politik som har befolkningens väl och ve i fokus och där vi vill ha generella lösningar skattevägen för offentliga tjänster så är det hela Europa som ska vara med på vagnen.
Den rödgröna regeringen vi hoppeligen får borde satsa på en stor robotisering/automatisering av vår tillverkningsindustri och redan nu dra upp dragen för en bred diskussion om innehållet i nästa EU-fördrag 2020.
Ytterligare spjutspets för framtiden är den diskussion Florian Burmeister bland andra dragit en lans för i kommentarer till min blogg. Nämligen frågan om inflytandet i våra företag, hur ska arbetslivet demokratiseras? Det är inte längre acceptabelt att ett livslångt arbete inte också ger ett inflytande över de medel ens arbete har skapat i samhället. Vårt arbetsutbyte måste bli mer demokratiskt till sin natur. Det är fånigt att de lönearbetande inte har reellt inflytande över sitt pensionskapital, enorma mängder kapital som används i syften vi inte kan påverka mer än mycket indirekt via de parlamentariska valen.

Länk till Florian Burmeisters blogg:

http://florre.blogspot.com/

Read Full Post »

Kapitalism bäst hittills

På Facebook får jag ofta inbjudan till grupper som handlar om att ogilla kapitalismen. Men jag avböjer inviterna och tänkte använda detta inlägg till att förklara varför. Jag tror nämligen att Marx har en poäng i att samhällsförhållanden förändras efter sina produktionsförhållanden, det finns inget  förändrat samhälle förräns grundläggande produktionsförhållanden förändrats. De forna öststaterna är ett tydligt exempel, dess produktionsförhållanden blev en blek kopia av kapitalismen, strykeförhållanden mellan klasser var en avgjord spegelbild av produktionen i väst. Bara i Jugoslavien fanns tydliga experiment med att rubba ledningstrukturer med arbetarinflytande över  hela produktionsprocessen. För att inte  sväva ut i en jämförande beskrivning av av produktionsförhållanden stannar jag här.

Man ska inte heller glömma att det inte är så väldigt länge sedan vi lämnade feodalismen bakom oss och att kapitalismen växte fram från 1600-talet och framåt. Trots det lever människor i feodala förhållanden än idag, uppbundna och närmast livegna arbetande för jordägare eller kapitalägare.
Under kapitalismens oerhörda dynamik växte det fram industriarbetare som där de kunnat organisera sig fritt, förmått ta kamp mot exploateringen av deras arbetskraft. För kampen att kunna organisera sig har man fått stöd av framsynta liberala krafter med. På den organisationsförmågan har det vuxit fram välfärdssamhälllen i Norden framför allt, men också på den europeiska kontinenten.

Därför är kapitalismen det bästa sättet att organisera produktionsförhållanden idag. Men dessa produktionsförhållanden har uppenbara brister vilket är upphovet till socialismens strömningar, som vill utveckla ett nytt bättre produktionsförhållande. Men man vill så gärna förbise att detta inte är möjligt förräns de tekniska betingelserna föreligger. Min övertygelse är att vår kommunikationsförmåga idag utgör ett sådant tekniskt språng som kommer att göra det möjligt att tala  om ett äkta paradigmskifte, en övergång till nya produktionsförhållanden. Eftersom vi lever mitt i denna övergång är det inte enkelt att veta vad nästa stadie ska kallas, min favorit -ism, är faktiskt “globalism” som beteckning på detta nya stadie. Teknikskiftet innebär exempelvis att en montör i Mjölhult kan veta exakt vad en montör i New Delhi tjänar på att tillverka en pryttel…

Det kommer att bli möjligt att bilda en äkta fackföreningsinternational som bevakar arbetarnas rättigheter världen över och det är naturligtvis en maktförskjutning som dagens elit kommer att bekämpa med näbbar och klor. Fast nu som förr kommer det att finnas avfällingar som istället bejakar utvecklingen, stöttar Fair trade och så vidare. Men framgången kommer återigen att vila i händerna på den stora massan konsumenter och arbetande.

En liten not om Kina, för när jag skriver det här, är det nog en och annan som tänker, “Men Kina då?”, och Kina är väl bara en verklig sinnebild av kapitalistisk utsugningsapparatur, arbetarna underst i högen som arbetar ihop förtjänster åt medel och överklass i vanlig ordning, att eliten kallas sig kommunister är bara ett annat sätt att positionera makten. en elit som fullt medvetet sålt arbetarna som billig arbetskraft för at skaffa sig realpolitiskt inflytande i världen och det har man lyckats väl med. USA:s kapitalister har sedan länge glömt sina egna kapitalisters grundande av ILO och glatt flyttat sin tillverkning dit arbetarna går för billigaste pengen…

Read Full Post »

Misslyckat kapital ska kunna köpas av anställda

Det behövs ett transformationskapital, aktiekapital som misslyckats med sitt uppdrag ska likvideras det är normalt i en kapitalistisk ekonomi. Men förvaltningen av de byggnader och maskiner borde överföras till de människor som arbetat  i byggnaderna och med maskinerna.  Om de är beredda att göra det förstås, det är normalt att kapital slås ut i konkurrensen och att alla försök att driva vidare det är dödsdömt.

Till exempel skulle de 3600 anställda på SAAB få frågan om de är beredda att driva sin fabrik vidare själva och för att åstadkomma detta borde det finnans finansiellt kapital tillgängligt och antagligen är det staten igen som får ställa upp med det. Genomsnittligt för varje anställd rör det sig om uppemot en miljon kronor men då betyder varje anställd på SAAB också ett antal jobb till i omgivningen.  Så genomsnittskostnaden för en finansiering av ägandet är egentligen lägre.

Om de anställda får chansen att äga sin fabrik kommer man motsvarande slippa utgifter för arbetslöshetsförsäkringen istället så statsekonomiskt är det väl motiverat. Jag tror de anställda i SAAB har goda möjligheter att utveckla idéer för sin produktion som blir marknadsdugliga varor. Låt oss säga att staten köper ut det misslyckade kapitalet från GM för 3,2 miljarder och låter de anställda låna pengarna och betala tillbaka i framtiden, då har man gjort det som behövs och kan göras.

De anställda på SAAB har rätt få visa att de tillsammans kan samarbeta för att trygga sin gemensamma framtid.

http://www.aftonbladet.se/bil/collin/article4415871.ab

Read Full Post »