Det är bara att konstatera att public service svikit sitt uppdrag om opartiskhet stort. Det enda jag kan känna mig nöjd med har varit partiledarutfrågningar och den stora partiledardebatten, de var hyfsat opartiska. Tror inte att jag har hunnit länka till den person i bloggsfären som har ägnat mycket tid åt att kolla och följa upp medias bevakning. I och för sig är hans slutsatser föga överraskande, vem skulle tro annat än att DN, SVD och Expressen våra stora borgerliga drakar skulle vara mer än husses megafoner?
Men jag tycker att de förmodat S-märkta bladen också presterat svagt. I en tid då allt mer tillgångar sakta men säkert förs över till de redan rika, är det nästan bara Ehrenberg som en dåres envishet uppehåller sig vid detta ämne.
Någon våra S-tidningar kanske skulle kunna skriva om den kamp facken för varje dag mot allt mer styvnackade arbetsgivare, men nej, allt göms i tramsflams om senaste kändisarna.
Det fordrar kunskaper och ordentliga undersökningar för att skriva vettigt om arbetsmarknad och ekonomi, och journalisterna får vare sig uppdraget eller tiden.
Nu finns det en fackförbundspress i Sverige, men kan undra hur pass den läses, den återges så gott som aldrig i de program som sätter agendan för vad som är viktigt i nyhetsflödet för dagen.
Först länken till granskaren av medierna i valet:
http://www.denallieradejournalisten.blogspot.com/
Sedan till våra röster som fortfarande skriver om viktiga saker:
Seppo Laine (V) 