Politiska flyktingar idag, klimatflyktingar imorgon?

Från att först exporterat 1,3 miljoner människor i första hand till USA har Sverige haft mer invandring än utvandring. Sist jag tittade på nettot hade man inte riktigt kommit ikapp, nu hittade jag inte just den sammanställningen på SCB.
Uppdatering: Nu tog jag hem SCB:s fil som kalkylblad och summerade och sedan 1851 har vi faktiskt på senare tid fått ihop ett överskott mellan in och utvandrade med hela 290 000 personer…

Vår industri växte efter kriget, vi hade en oförstörd industristruktur och kunde exportera råvaror och färdiga produkter. Den industrin sög upp landsbygdsbefolkningen som inte behövdes i jordbruket men verksamheten blev så omfattande att man började dra till sig arbetskraft från länder runtomkring, och när den inte räckte till fick man värva folk från den europeiska kontinenten med.
Men kriserna kom till oss med och arbetskraftsinvandringen har nästan helt avtagit, istället har det sedan 80-talet kommit flyktingar från olika oroshärdar i världen. På senare tid har etniska rensningar på vår egen europeiska kontinent lett till flyktinginvandring.
Jag citerar direkt från migartionsverkets hemsida följande:
”Att söka asyl innebär att en person kommer till Sverige för att han/hon anser sig behöva skydd. Det är Migrationsverket och migrationsdomstolarnas uppgift att bedöma om de skäl som åberopas räcker för att bevilja ett uppehållstillstånd.

Enligt utlänningslagen får en asylsökande uppehållstillstånd om han eller hon anses vara:

* flykting
* skyddsbehövande
* eller uppfyller kraven i utlänningslagens regel om synnerligen ömmande omständigheter. Ofta handlar det om humanitära skäl som t.ex. svår sjukdom och mycket lång vistelsetid i Sverige

__//__
Under åren 2007–2009 fick totalt 33 025 asylsökande personer permanent uppehållstillstånd. ”

Ur det politiska flyktingperspektivet är utvecklingen i Ryssland och flera gamla öststater ganska oroande. Ingenstans finns regeringar med stora sociala ambitioner utan man satsar hejvilt på samma gamla rövarkapitalism här som där. Demokratin är satt på undantag, starka folkrörelser och demokratisk genomskinlighet för landets styrning saknas i stor utsträckning. För att göra allt värre så växer de gamla främlingsfientliga krafterna där med, och risken för nya stora flyktingvågor finns i bakgrunden.
Ser man på världsläget har inget förbättrats i de senaste flyktinghärdarna i världen, det samma krig och elände som pågår nu som då.

Världens står inför ett scenario som kan bli skarpt när vi minst väntar det. Flera ekosystem är nära sitt sammanbrott, vattenbrist, extrema väderförhållanden och hänsynslös exploatering ökar den dag det är. Väldigt lite förnuftigt agerande händer för att uppväga vår belastning på världens ekosystem. Så frågan är när dyker de första klimatflyktingarna upp vid EU-gränsen eller kommer det att hända först inom EU? Vad gör vi då?
Klimatsammanbrott kan leda till oanade konsekvenser, i Pakistan är ett område stort som Sverige översvämmat och miljoner är hemlösa…

http://www.migrationsverket.se/info/1764.html
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/etiska-fonder-saknar-makt_5088197.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/varldens-extrema-vader_5253713.svd

Read Full Post »

Det ingen talar om

Det mest tröttande med valet är pressens hantering av den. Alla slags fåniga detaljer slås upp och förstoras, men lika säkert döljs alla viktiga sammanhang. Bara ETC och Ehrenberg återkommer till de ämnena. Nedan ska jag länka till en krönika om hur alla stater låter världens en procent riktigt rika låna ut pengar till sig. Hur förmöghetsbärarna ständigt förses med en ström av pengar från den stora befolkningen.
Borgarna i Sverige har inga andra motiv än alla andra rika borgare i världen, komma över andras arbete så billigt som möjligt, berika sig själva så långt som möjligt på livets nödvändigheter för människor. Att vi själva kan göra allt vi behöver precis lika bra döljs i snömos om marknader och företagens förmodade effektivitet.
Och som smolk i bägaren har vi 30-talets likbärare för demokratin som återuppstår i kostymer men med samma agenda, skyll allt på dem underst i maktens pyramid. Suck.

http://www.etc.se/30567/betala-inte/

Read Full Post »

Till demokratins försvar

Demokratin är ung i världen, många stater styrs fortfarande auktoritärt med ledarskap som går i arv i klaner. Till och från kapas fortfarande demokratiska styren av auktoritära personer. Italien är ett väldigt intressant exempel på demokratins svårigheter och möjligheter. Folket väljer öppet i demokratiska val, en person som lagstiftar för att undkomma rättslig granskning för egen del. Det är väldigt absurt, men ramverket kring demokratin i Italien gör detta förståeligt.
Den är omgärdad av korruption och en statsbyråkrati som inte utvecklats till den genomlysta icke-korrumperade standard vi fått fram i norden.
Förtroendet för demokratin bygger på att det finns folkliga rörelser som vant sig att arbeta demokratiskt, på att den vardagliga föreningsdemokratin fungerar. Vi har en lång erfarenhet av föreningsdemokrati genom våra folkrörelser i norden, särskilt i den fackliga och politiska rörelserna har gräsrotsarbetet med demokratiska umgängesformer vuxit starkt. Det har jag märkt genom att borgerliga företrädare presterat så svagt på poster som gamla fackliga aktivister sköter med bravur. I ett fullmäktige fick en borgerlig lärare klubban vid ett tillfälle, svamlade och lyckades rentav vara odemokratisk vid sina tillfällen. Medan när klubban tillhörde en fackföreningsherre, så ställdes det tydliga propositioner, fördelades ord och togs beslut med klubbslag på rätt platser och i tydliga ordalag.
För borgarklassen är politiken bara till för att dölja över klassintressena med vackra ord och man bryr sig sällan så stort om den, ofta beklagar man sig över att den överhuvudtaget måste finnas, fast man ändå i god liberal anda tillsammans med arbetarklassen historiskt tilltvingat sig den politiska makten från kungar och adel.
Det är därför inte konstigt att det mitt i vår demokrati även finns krafter i borgarklassen som inte har något till övers för folkligt inflytande och demokrati. De betalar pengar till nazister, fascister och andra icke-demokrater för att uppnå ett samhälle där deras klassintressen befästs för all framtid.
I hela vår värld är det så kallade borgarklassen som är en avgörande kraft för hur demokratin utvecklas. I de samhällen arbetarklassen tillåts organisera ostört för sina intressen och bilda partier och delta i parlamentariska val uppnår vi borgerliga demokratier, den hittills kända högsta stadiet av demokrati vi känner till. Det finns ett antal Kuba-vänner som skulle protestera när jag skriver detta eftersom man anser att Kubas form av direktdemokrati är bra…
Den borgerliga formen av demokrati innebär att parlamentet blir slagfältet mellan kapital och arbete, vad som kan beslutas däri bestäms av styrkan hos klasserna i samhället. I Sverige hade vi på sjuttiotalet ett starkt inflytande för arbetarklassen, och kunde besluta om lagar som gav facken inflytande över arbetsplatserna i viss mån. Styrkan innebar också att det fanns många former av samhälleliga åtgärder för jämna ut bulorna i den skenande kapitalismen.
I andra länder finns det lite tradition av organiserade fackliga och folkliga rörelser och då förfaller parlamentet till lekstugor för borgarklassen, om de inte blir rena fördelningsinstrument av tillgångar till respektive klaner.
Och det är fortfarande ett problem i flera utvecklingsländer att man har en statsbyråkrati som ägnat sig åt ryggdunkande och fördelning av håvorna till klassbröder och systrar, att överkomma dessa hinder är inte enkelt.
Demokratins fiender är många och av varierande slag och vi måste med varje medel upprätta, bevara och försvara den, idag som igår.

Read Full Post »

Världens finaste dokument

Röstkortet har kommit

Då har den kommit beviset för att jag lever i en fri värld, en medborgare bland alla andra som väljer sin regering. Jag skriver naturligtvis om röstkortet som inte ens år 2010 är självklart för alla individer på planeten jorden. För att inte tala om det självklara i att man får bilda vilka föreningar och partier man vill.
Bara 100 år sedan var det inte självklart att varje individ ägde sin röst, utan den hörde till de rika och till män, att varje man och kvinna idag har rösträtt är något våra föregångare åstadkommit med mycket bråk och stök.
Men rösta är inte allt, i en demokrati har man rätten att själv vara med och påverka den politik som förs, det kan man göra som opinionsbildare på tidningssidor, som brandtalare för släkten eller på politiska möten med det parti som ligger en närmast. Har du ståndpunkter, du vinner majoriteter för, så sprids din idé och till slut kan man se förverkligad. Denna process skildras väldigt sällan om i massmedierna, knappast alls. Många är inte ens medvetna om att den finns, utan tror att allt kuckeluras ihop av några få topp-politiker. Men det är det som är tjusningen med det demokratiska grundarbetet, alla kan tala för sin sak, alla har sin röst, mer än ett kommunalråd har fått se sin favoritidé vältas på ett medlemsmöte.
Men naturligtvis kan det se lite ospänstigt ut, för vem lägger fram idéer som man vet inte vinner majoritet, i praktiken blir ofta,  allteftersom ett sällskap känner varandra som personer, förslagen anpassade efter vad man tror går hem. Men allt emellan uppstår det ändå rena ja eller nej omröstningar om politiska beslut.
De kongresser som beslutar om hela partiets inriktning är ofta skådeplatser för hård argumentation för idéer och förslag, senaste partikongressen var extra intressant för mig, eftersom det var kring Uppsala medlemmarnas motion om miljön, som slaget stod om den skulle in i valplattformen eller inte.
Och själv ger jag mig inte, nästa kongress ska jag motionera om länge kongressperioder igen…

Read Full Post »

Skepp för friheten

En regering vald av folket måste respekteras, det finns inget alternativ till det. Det elände folk själva valt måste de leva med själva och välja annat när det är val igen. Folken i Europa har valt högerspöken som säljer ut offentliga tillgångar till sina vänner i borgarklassen, ett land väljer en president med maffianknytningar på flykt undan rättvisan och palestinierna valde Hamas. Det är ingen organisation jag hyser någon sympati för, men det är folkets fria val. Men det är också ett resultat av USA:s och Israels inblandning med ständigt undergrävande av Al Fatahs auktoritet, en auktoritet man själva bidrog, i och för sig, att minska med korrumption med mera. Istället måste man bidra till upprättandet av folkliga rörelser, demokratiska institutioner som är genomskinliga och som kan styras via demokratin. Vilket är lättare sagt än gjort, även i vårt demokratiska Sverige formuleras frågor och sätts dagordningar helt av den dominerande borgerliga ideologin. Men folket äger fortfarande möjligheterna att ändra på tingens ordning.
Och det var egentligen en utvikning eftersom dagens tänkta ämne var fartygskonvojen som avseglat under beteckningen ”Ship to Gaza” för att uppmärksamma Israels laglösa isolering av Gaza. Redan nu medan fartygen befinner sig på internationellt vatten blir det utsatta för laglösa trakasserier av israelerna som till exempel försöker störa ut deras radiokommunikation. Människorna i Gaza måste få en chans att återgå till sina normala liv och få bygga sina raserade liv igen, det är utsiktslöst att tro att fortsatt isolering skulle föda annat än hat och ytterligare religiös extremism bland de instängda människorna. Och det är bara världen som kan tvinga Israel att besinna sig, eftersom de också styrs av besinningslösa högerpolitiker.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article7212848.ab

Read Full Post »

Mycket mera robotar

Jag är lite orolig för vår industriella framtid i Sverige. Vi har alldeles för lite robotar i vår produktion, överallt står det folk och pysslar med sina händer.  En utveckling som  är en konsekvens av utpressningen av de lönearbetande  som skett. Bara de stora internationella företagen arbetar i viss mån med ytterligare automatisering av sin produktion, i de fall de inte sprungit iväg till billigare händer i nyblivna EU-länder. Kapitalismens orubbliga dynamik är sådan att vi inte kan konkurrera med låga löner om vi inte vill sänka vår standard. Produktiviteten måste utvecklas för att  vi ska ha en industriell standard som klarar konkurrensen och kan hålla lönenivåerna. Idag har kapitalet ett alldeles för stort spelutrymme, kapitalets agenda idag är lönepress och utvidgning av sin sfär mot offentlig sektor, folket måste rösta fram en annan agenda för Europas framtid. Vi måste bli aktiva i debatten om EU-strategin 2020, det är inte längre så att vi kan se en framtid där vi själva i Sverige väljer väg. Vill vi ha en politik som har befolkningens väl och ve i fokus och där vi vill ha generella lösningar skattevägen för offentliga tjänster så är det hela Europa som ska vara med på vagnen.
Den rödgröna regeringen vi hoppeligen får borde satsa på en stor robotisering/automatisering av vår tillverkningsindustri och redan nu dra upp dragen för en bred diskussion om innehållet i nästa EU-fördrag 2020.
Ytterligare spjutspets för framtiden är den diskussion Florian Burmeister bland andra dragit en lans för i kommentarer till min blogg. Nämligen frågan om inflytandet i våra företag, hur ska arbetslivet demokratiseras? Det är inte längre acceptabelt att ett livslångt arbete inte också ger ett inflytande över de medel ens arbete har skapat i samhället. Vårt arbetsutbyte måste bli mer demokratiskt till sin natur. Det är fånigt att de lönearbetande inte har reellt inflytande över sitt pensionskapital, enorma mängder kapital som används i syften vi inte kan påverka mer än mycket indirekt via de parlamentariska valen.

Länk till Florian Burmeisters blogg:

http://florre.blogspot.com/

Read Full Post »

Hatets kolportörer

Jag som följt med skolans historieundervisning någorlunda uppmärksamt och även besökt ett av nazismens läger har en del problem att riktigt förstå attraktionskraften i hatidéerna. Ännu större problem har jag med att förstå att folk frivilligt vill lägga sin röst på nassarnas onda arvingar i parlamentarisk form.
Naturligtvis skriver jag detta lite retoriskt för hatidéernas historia, psykologi och sociala ursprung är ändå att ganska välinventerat område i forskningen. För det är sorgligt att välfärdssamhället och arbetarrörelsen förlorat så mycket av sin kraft att demokratins fiender får luft under vingarna igen.
Men inget är för alltid vunnet, tydligen måste demokratins idéer erövras åter för varje generation. Även om det innebär att en och annan demokratiaktivist kan känna viss leda inför uppdraget att upprepa allt vart tjugonde år.

Read Full Post »

Dagens kängor

Ledarskribenten Kennet Lutti på Arbetarbladet får till det emellanåt i dagens ledare delas det ut kängor som också jag kan dela en fot med.

Schlagefestivalen får sig en avhyvling, fast å andra sidan är det väl som att skjuta på sittande anka. Men jag vill också säga att det hedrar folksmaken att förra året vinnare blev Malena Ernman, hon hade rösten tyvärr inte låten, det var en rättvis seger i smeten att fiolhobbitten från Norge vann.

Det intressanta i schlagerfestivalen är att trots de jämntjocka bidragen så finns alltid något originellt som sticker ut , vilket inte behöver bli vinnarlåten men som jag fastnar för.

Men bästa raderna får Lutti ihop om apoteken, vinstgivande verksamheter som frikostigt delas ut till närmast anhörig kapitalist, denna gudibehagliga gärning är kristdemokraternas viktigaste mål i den rundhänta regeringen.

Kriget i Afghanistan är också ämne i ledare. Det är bara att inse så länge som USA är inblandat i någon som helst internationell aktion så är det meningslöst. Upprättande av starka civila strukturer och demokratiska instutitioner är inte deras starka sida. De kan bara maktspel med vilken korrumperad ledare som helst, som lovar att befrämja USA-bolagens ekonomiska intressen.

En internationell intervention helt och hållet lett av Sverige och NGO i samverkan hade möjligens kommit längre. Varje folks frihet måste bygga på deras egna folkrörelser i första hand, och även dessa bär med sig risken att utvecklas till diktaturer, men det finns få andra långsiktigt stabila underlag för byggande av demokratier. Världen har bara alldeles för få Nelson Mandelas och alldeles för många maktknarkande arsel.

Så kom jag att tänka på med det sista  ordet  på Hanne Kjöller i dagens DN som skriver bra om att man ska försiktig med att lyfta fram nassar som lämnat rörelsen. Det är ingen prestation i sig som hon skriver att sluta slå ned homosexuella och trakassera invandrare, utan det krävs mer aktiva insatser för civilisationen innan man ska lyfta fram figurerna. Inte ofta jag håller med skribenterna på DN.s ledarsida men eftersom inte allas liberala värden blivit urtvättade med nyliberalismen så skrivs det en och annan klok rad på de sidorna ibland.

http://arbetarbladet.se/ledare/kennetlutti/1.1808966

Read Full Post »