Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nu som 50 plussare kan jag konstatera att det bara finns två titlar som jag med säkerhet kan säga att jag har, eftersom jag har papper på det. Det första är ett TYA-bevis på att jag klarat urbildningen till truckförare. Efter några år på fabriken fick jag tillfället att vara med på en kort kurs när fabriken behövde fler truckförare. Fick till och med jobbet som truckförare sedan. Det var en oerhört rolig och intressant upplevelse. Jag blev ganska förtjust i min truck, vi körde för nåt man hittade på som kallades för truckcentralen, som kallades ut på olika jobb via kommunikationsradio. Jag körde Clarktruck och naturligtvis var de som körde Datsun det andra laget. Kanske kan det bli fler berättelser från det värvet senare, men nu över till papper nummer2, examensbeviset som berättar att jag fått en filosofiekandidat examen från högskolan i Gävle på Media och kommunikationsprogrammet.
De flesta av mina studiekamrater från gymnasieklassen försvann iväg på olika universitetsutbildningar, men jag visste inget om nåt sådant som arbetarunge. Långt senare fick jag koll på vad man gjorde på ett universitet och började se mig om möjligheter att ta del av det. Gick någon kurs i Lund på distans och senare en termin antropologi och en termin finska, det gav mersmak och jag väntade på fler möjligheter att komma in och läsa mera. Högskoleproven var ett genombrott för mig tillsammans med allmänna behörigheten från yrkeslivet.
Jag gjorde 20 år på fabriken i byn, större delen av tiden som fackligt aktiv i klubbstyrelsen, provade på treskift, jobbade mest tvåskift och en period på ständig natt. Genom fackklubben blev det rätt mycket facklig utbildning, gjorde en veva som som studieorganisatör, var skyddsombud och försäkringsrådgivare. Det var lärorikt och intressant att försöka vara arbetskamraterna till nytta genom rådgivning och arbete för att förbättra arbetsvillkoren. Det var lärorika duster med arbetsledare, VD och andra. Det kan ju bli mer om det livet senare också.

http://www.tya.se/home/truck-och-maskin/registrering-av-truck-och-maskinforarbevis/intyg-och-bevis-for-truck

http://sv.wikipedia.org/wiki/Filosofie_kandidat

Sommarkultur

Läste en recension av Willy Vlautins bok, gillade det och reserverade hastigt några på stadsbiblioteket.
I fredags började jag med ”Motellivet” på Harnäsbadet. Sedan avverkades alla tre under lördagen, ”Norrut” och ”Lean on Pete”. Det är kärnfulla, korta och effektiva berättelser från det fattiga USA som oftast bara är bakgrund i övrigt berättande från USA. ”Norrut” boken har en medföljande CD-skiva med musik till boken. Författaren Willy Vlautin är medlem i rockgruppen Richmond Fontaine utöver sitt författarskap.
Det var väldigt trevligt att läsa skönlitterärt som omväxling.
Nu har jag också hunnit med att lyssna på CD-skivorna jag köpt före semestern, skaffade mig ett eget ex av Amanda Jenssens ”Hymns for the haunted”, jag blev positivt överraskad av henne när jag lånade den på biblioteket tidigare. Täta arrangemang med en hes vacker röst, i enklare anlägg kan inspelningen låta väl skarp på s:en, men annars är ljudbilden ok.
Trillade dit på First Aid Kits ”Stay gold” med. Systrarnas stämsång och arrangemang låter sig spelas mer än en gång. Strax före semestern ramlade Paul Heaton & Jacqui Abbotts ”What have we become” genom brevluckan, direktimport via nätet eftersom jag inte hittade någon annan som hade den. Den kan bli en riktig favorit. En som fått snurra rätt ofta på CD-tallriken är Ry Cooders live CD med Corridos Famosos, en inspelning som får fram en härlig livestämning från konserten med en publik och ett band som verkligen är på G.
Luxmans uråldriga CD-spelare verkar få stanna på hyllan, den är bäst hittills av fynden från Tradera. Nu gäller det att avyttra de som blev över, nån som behöver en riktigt bra CD-spelare?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Willy_Vlautin
http://www.thisisfirstaidkit.com/
http://www.whathavewebecome.net/
http://www.nonesuch.com/albums/live-in-san-francisco
http://www.amandajenssen.com/
wpid-skacc88rmavbild2014-07-15kl-15-25-26-2014-07-15-14-57.png

Mycket mera regn

Nu är inte väder det samma som klimat. Men ändå ger vädret under denna första semestervecka anledning att påminna sig genomgången av SMHI-rapporten. I bygg och miljönämnden gick en tjänsteman igenom de beräkningar SMHI gjort för klimatet i Sverige på grundval av datan från den första klimatpanelrapporten från FN. Slutsatsen var att någon grads uppvärmning inte gav så stora effekter mer än vi fick mera nederbörd. Redan denna förändring tycker jag är rätt så besvärande, för redan före effekterna av klimatförändringen, räck upp handen alla som tycker att det regnar för lite i Sverige?
Som hastigast nämnde tjänstemannen också ett scenario som han kallade ”aj som f..”-scenariot, med väldigt mycket mera nederbörd och troliga effekter som förskjutna trädgränser och växtlighetszoner. Det scenariot var inte så kul. Det som ger anledning till bekymmer idag är att alla de senare forskningsresultat jag läst om, pekar förbi ”aj som f..” scenariot. Ingenstans kan man läsa om att klimatpanelens beräkningar varit överdrivna och att förutsättningarna blivit bättre sedan den första rapporten. Tvärtom den rapport som lämnades förra året uttrycker lite försiktigt att vi kanske har lämnat +2 graders målet redan. I rapporterna finns ett antagande om att vi kan förhindra en klimatkatastrof om vi begränsar temperaturökningen till maximalt + 2 grader. Nu pekar mängder av data på att det kan bli försent redan vid en temperaturhöjning på + 1 grad, och att det räcker för att sätta igång en mängd tröskeleffekter som inte kan hejdas. Trösklarna man oroas av är nedsättningen av isen i Antarktis och Grönland, ph-värdet i haven, upptiningen av permafrosten i Ryssland.
Alarmklockorna i världen borde ringa konstant nu när man ser fakta som talar för att temperaturhöjningen kan bli mot +4 grader innan vi vänder på utvecklingen och börjar minska andelen växthusgaser i atmosfären. Vad forskarna är fullkomligt överens om är att vi har ökat andelen växthusgaser i atmosfären genom mänsklig påverkan över och förbi halten på 350 delar per miljondel som varit den förhärskande under den tid som människan brett ut sig på planeten jorden.
Realiteten är dock sådan att världens ledare inte lyckats komma överens om något väsentligt, enskilda länder har tagit väsentliga kliv framåt. Men fortfarande planerar vår tids dinosaurier, företagen som lever på fossilbränslen, att plocka upp fossila bränslen ur jorden som borde bli kvar där för att vi ska ha någon framtid att tala om.
http://supermiljobloggen.se/nyheter/2014/06/klimatforandringar-andrar-kartan
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.528615/johan-rockstrom-ipcc-overskattar-naturens-motstandskraft
http://www.smhi.se/tema/ipcc

wpid-regn-2014-06-29-11-27.jpg

Jag skrev tidigare om hur demokratierna i världen sålt ut sina värderingar genom att stötta den diktatur man kan göra bäst affärer med. Denna billiga utförsäljning av värderingar och moral pågår än idag. Skrupellösa diktatorer kan skaka tass med alla demokratiska ledare eftersom de vet att snacket om människovärdet är ren bullshit, när man väl ska sätta kronor på det. Det där måste få ett slut, om vi ska få till en värld som är någorlunda fredlig och rättvis. Ett absolut krav tycker jag är att våra biståndspengar alltid ska ha med ett krav på demokrati, fred och friheter. Samma linje ska vi driva för bistånd för FN och EU. Men för att det ska fungera fullt ut måste demokratierna också ge människorna i diktaturerna rätten att rösta med sina fötter och ge sig iväg om inte diktaturerna ändrar sig. En diktator utan folk får snart det besvärligt med att knycka rikedomar och fördela till sina klienter. En utopisk tanke, javisst, för faktum är att vi så pass omgivna av diktaturer så att om alla söker fristad samtidigt så blir det ganska besvärliga följder av en sådan folkomflyttning. Men till exempel hade man kunnat göra mycket mera för befolkningen i Syrien, ordna fristäder med internationellt bistånd både i närområden och på ett mera planerat sätt i Europa.

wpid-demokrati-2013-10-26-14-50.jpg

Egentligen är det inte så märkligt, flesta entreprenörer jag träffar på har ju inga djupgående teoretiska kunskaper om samhället eller ideologi. Man har hakat på moderaterna i rent egenintresse och en allmän uppfattning om att moderaterna är företagarpartiet.
Men några upptäcker att moderaternas företagspolitik mest gynnar det gamla finanskapitalet där allt intressant köps upp av de gamla finansfamiljerna. Många småföretagare inser, jamen häpp, jag lever ju på att löntagarna får ordentliga löner och kan spendera sina inkomster hos mig. Andra ser att högerns insatser på arbetsmarknaden inte är konkurrensneutrala och lägger bördor på just småföretag.
Det finns ingen samhällsdynamik som tjänar på att kapitalets vinster ökar och lönernas andel minskar. Det vi får ser alla, allt lägre sysselsättning för alla. Bara den meningslösa finansspekulationen ökar och den omfattar redan en helt ofantlig del av världsekonomin, allt mindre pengar i denna är betalningar för riktiga varor och tjänster.
De ideologiska skälen att privatisera folkets egendom är uppenbara, de stora finansiella ägarna av kapital vill också äga skolor och sjukhus med mera för att få några procent tillbaka på alla sina pengar. Men allt fler bevis finns på att vi övriga i samhället har inget tillbaka utan bara betalar mera för samma tjänster och oftast sämre tjänster som förut.
Det var de ekonomiska argumenten, för denna riskkapitalist har tydligen andra värderingar varit viktigare, på hur människovärdet inte kan mätas i pengar utan tillhör varje individ utan begränsning. Individens frigörelse och självförverkligande är det centrala temat för socialismen men vi ser att den finns i gemenskap med andra, vi ser att det finns i ett jämlikt arbetsutbyte mellan länder, mellan människor, mellan kön. Förhoppningsvis kan fler moderater vakna till och finna näring och rötter i en ideologi för människorna.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18557245.abwpid-two-2014-03-18-09-09.jpg

Meningsfull komik

Idag använde jag och sonen julklapparna, vi hade fått biljetter till Betners och Ismails show, ”En skam för Sverige”. Sällan har två timmar gått så fort, både Betner och Ismail levererade träffsäkert om högt och lågt. Ingen kunde dock undgå siktet var framför allt inställt på rasistanhanget i Sverige.
Betner gjorde en frän vidräkning av det undfallande fjantet för rasister i Public Service och övrig media. Ismail fyllde ut med en levande bild från de ledande rasisternas sejour med järnrör i Stockholmsnatten, helt obegripligt att det fylet sitter orörda i riksdagen.
http://www.enskamforsverige.se/

Det verkar vara obehagligt i pressen att benämna saker vid sina rätta namn. Länkar nedan till en artikel som belyser problemet på ett mycket bättre sätt än vad jag kan. Min toleransnivå för rasism är ju som bekant så väldigt låg att jag tappar förmågan till artigheter…

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17877758.ab

wpid-rasist-2014-03-15-11-14.jpg