Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det verkar vara obehagligt i pressen att benämna saker vid sina rätta namn. Länkar nedan till en artikel som belyser problemet på ett mycket bättre sätt än vad jag kan. Min toleransnivå för rasism är ju som bekant så väldigt låg att jag tappar förmågan till artigheter…

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17877758.ab

wpid-rasist-2014-03-15-11-14.jpg

Nu har vi visat filmen ”Godheten” i två kommuner i Gävleborgs län. Med ett trettiotal i publiken varje gång, i stort inte fler än de som kanske såg den på 7:an när den gick som biofilm.
Bägge gångerna har publiken spontant applåderat vid filmslutet…
Vad innehåller då denna film som är för farlig för att visas för väljarna före valet? Ja, vi i vänstern hittar inget nytt under huven, och det gör inte heller den höger som följer debatten i ledande finanstidningar. Det är det vanliga svensson-folket som ska hållas undan denna farliga information enligt SVT. Tydligen tror SVT att folket ska få klart för sig att de plundras av de rika av denna film och bli upprörda och arga och gå ut på gatorna och kräva en annan ordning.
För att ens komma i närheten av ett sådant engagemang så ska nog folk bombarderas med informationen dygnet om, som man redan gör idag med den borgerliga samhällsordningen. Jag kan försäkra SVT att absolut inget alls kommer att hända om Godheten visas på dumburken…
Men filmen försöker i vart fall göra några lättillgängligare framställningar av de problem vi står inför idag. Man tar upp hur bankerna tillåts flytta sina finansiella förluster till sina kunder och skattebetalarna. Man tar upp hur det finansiella kapitalet rör sig över världen utan att åstadkomma nyttigheter och välstånd på vägen. I allt saker som varje världsmedborgare borde tänka till över och fråga sig om vi kan fortsätta med den rådande ordningen.

http://denstoraomvandlingen.com/forfattare/kent-werne/
http://ekonomistas.se/2011/04/07/stefan-de-vylder-nationalekonomi-for-vanstern/
http://www.svd.se/naringsliv/andreas-cervenkas-kronikor-samlade_8437534.svd
http://www.equalitytrust.org.uk/resources/spirit-level-why-equality-better-everyone
wpid-krona-2014-03-11-21-26.jpg

Undrar hur många precis som jag var helt ovetande om att kalkylerna för nya bostadsrätter innehåller avskrivningar som kan sträcka sig över 300 år? SVD har haft en serie artiklar som tydligen har sin begynnelse i att auktoriserade revisorer blivit bekymrade över ekonomin i nybildade bostadsrättsföreningar. Det är nämligen så att man gjort ekonomiska kalkyler för bostadsrätter som sträcker ut byggkostnaden för husen över 100 till 300 år. Det gör att månadsavgiften blir lägre och bostadsrätterna enklare att sälja. Vad jag förstår kan en rimligare kalkyl vara att man slår ut bygget på cirka 40 år. Grunden för att använda de längre avskrivningsplanerna är att man säger att de flesta byggnaderna finns kvar även efter 100 år. Men avskrivningar har ju också funktionen att bygga upp reserver med pengar för att kunna byta ut sådant som slits ut med åren. I dagens SVD kunde man läsa om en kritik mot byggena i till exempel Hammarby Sjöstad i Stockholm som konstaterades ha allvarliga byggfel från början som kostade mycket att ställa till rätta. Kritiken finns också mot att det byggs med för dålig standard så att husen kommer att behöva stora åtgärder långt före en livstid på 100 år.
Min poäng är att svensk bostadsnorm som man nu under lång tid gjort sitt bästa för att avveckla och minska på, betyder mycket för att byggherrarna ska hålla sig i skinnet och inte bygga med för dålig kvalité. Många miljonprogramshus är stadiga konstruktioner i grunden med vettiga ytor som glädjer sina hyresgäster. Tänk bara på de stadiga 50-tals köksskåp som nu många fastighetsägare vill riva ut och ersätta med dagens laminatsmäck. Den första avvikelsen från svensk bostadsnorm förargar mig fortfarande, då man slapp bygga köksskåpen upp till taket utan införde de värdelösa kontinentalskåpen som lämnar en dammsamlande yta överst mellan skåp och tak. Nu har väl det blivit en modevåg när skåpen igen byggs till tak, men många sitter där med kontinentalskåp.
wpid-byggnad-2014-03-11-09-32.jpg

Med anledning av att Apple fyller 30 år så tänkte jag berätta min historia. De som känner mig vet om att jag har ett stor passion för äppelburkarna. Min datorhistoria började med kurser i Basic, ett enkelt programmeringsspråk, som fackklubben i Billesholm arrangerade med ABC 80 datorer. Jag blev biten av datorn, och forskade kring vad man skulle skaffa och vad man kunde göra med dem. Och då i början av historien var det inte särskilt mycket… Men så hade jag en arbetskamrat som var en av de första köparna av en avancerad Mac i Sverige. Jag hälsade på hos honom och bekantade mig med hans projekt som gick ut på att göra animationer av 1000 drömmar, han nedtecknat under en tid. Kommer ihåg att jag senare spelade en hel kväll med SimCity på hans dator. Det var den första impulsen till att Macen hade sin grej på G. Syrran hade då redan, som den värsta prylfreaken hon är, skaffat sig en PC, som jag också testade. Men alltså, MS-dos var inte något det gick att göra något kul med.
Men så gick tiden och en dag gick jag info-medialinjen på Brunnsvik i Ludvika 1990-1991 och de hade en grafisk studio med Macburkar. Där tändes gnistan på riktigt med Pagemaker, många många kvällar tillbringades i studion med att förstå Pagemaker och arbete med tidningar. Jag var en av dem som snappade det extra fort och hjälpte många med sina grejer.
Och sedan var jag fast, med Macen funkade det bara. Men det kom en ganska lusig tid med Apple också i skiftet mellan system 9 och OS X, efter 8.6 var det en jävla resa till 9.2.  Nu var 9.2 inte helt modern heller, men då läste man om Win 2000 och hoppades på en bättre framtid ändå. När Winfolket fick sitt XP så var de glada och Win hade skuttat fram nånstans i närheten av MacOS, såpass att jag funderade på att emigrera vid bytet till nästa dator.
Men Steve Jobs återvände till Apple och steget till ett modernt operativsystem togs med den Unixbaserade OS X. När jag fick jaguarkatten i min äppelburk fanns det ingen tvekan kvar, nu var det riktigt roligt igen och det har det faktiskt fortsatt att vara. Fast jag svär över lite smågrejer som verkar trängt in från Win-sidan då och då…
Forfarande är det så att jag de som på min inrådan köpt Mac, inte hörs av efter några insatser för support, medan de som jag hjälpte köpa Winburkar en gång bara kom igen med ständigt nya problem…
Faktiskt älskar en del sina macar så att man bara får en arg väsning till svar på förslaget att ta ifrån dem burken för att fixa nåt fel…
Så jag har droppat Winsidan helt och har bara ett snett leende till övers för dem sitter i klistret…

http://www.theguardian.com/technology/2014/jan/24/apple-mac-30-years-on-memories-of-an-early-adopter?CMP=fb_gu

2013 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A San Francisco cable car holds 60 people. This blog was viewed about 1,700 times in 2013. If it were a cable car, it would take about 28 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Någon slipper mer tortyr, någon bli frisläppt en annan får veta att vi tänker på hen. För mig är det inte någon större insats, jag klickar nån gång i veckan och får iväg några snigelbrev om året, men tillsammans med många andras insatser blir det här stort. Hoppas att du kan bidra lite då och då , du med.

wpid-skacc88rmavbild2013-12-20kl-12-59-31-2013-12-20-13-00.png

http://www.amnesty.se/om-amnesty/amnesty-pa-din-ort/lokala-amnestygrupper/68/nyheter/89/

I vår studiecirkel har vi pratat en del om den finansiella spekulationen som råder idag. Allt mindre av världens finansiella transaktioner grundas på att man byter verkligt arbete eller varor med varandra. Däremot finns det en livlig handel med utställda löften om framtiden i antingen sjunkande eller höjda priser. Det finns robottransaktioner på börserna som behåller ägande under delar av sekunder. Allt fler har börjat tala om en så kallad Tobinskatt på dessa affärsrörelser, i syfte att både stävja handeln men också att när den ändå förekommer dra in någon slant till gemensamma nyttigheter. Det är hög tid för att få en sådan skatt.

I studiecirkeln har vi också prata en del om hur kapitalägarna idag saknar investeringsobjekt i produktionssektorn, tvärtom kännetecknas världen idag av en viss överproduktion av de flesta nyttigheter. Därför riktar sig de enorma kringflytande finanskapitalen sitt intresse mot de verksamheter som vi äger gemensamt i offentlig sektor. Sjukhusvård. äldreomsorg och skolor blir investeringsobjekt, där finanskapitalets enorma rikedomar kan ta ytterligare en vända för att bli större genom att pressa ut några vinstkronor från våra gemensamma nyttigheter.

En del av inköpen i gemensamma nyttigheter finansieras så klart med lån från holdingbolag som återbetalas  till en hög ränta. Men samhällsekonomiskt har ingen nytta uppstått. Jag tror att Andreas Cervenkas artikel nedan är en illustration till just detta. Trots ökande lånebördor så uppstår ingen ekonomisk dynamik.

Tänker man efter så framstår det som ganska klart, ingen ny ekonomisk aktivitet har uppstått när finansmännen köper sjukhus och skolor, de fanns ju redan där innan köpet. Inga nya jobb tillförs, tvärtom man brukar vilja spara in på personal. Det bara uppstår en skuld på materiella tillgångar som vare sig byggs nytt eller expanderas. I en del fall har ju nya skolbyggnader uppförts, samtidigt som våra kommuner står kvar med de lokalytor man redan hade. Samhällsekonomiskt har inget rationellt utförts.

Det framstår väldigt klart att vi måste sluta leka affär, satsa pengarna på infrastruktur och gröna innovationer, vi måste kämpa tillbaka löneandelarna från vinsterna som fallit tillbaka till 30-tals nivå. Vi ska helst införa en sextimmarsdag också så snart som möjligt, för att dela ut nyttan av produktivitetsvinsterna till gagn för hela befolkningen. Idag finns pengarna inom en totalt onyttig finansiell spekulationssektor som förr eller senare kraschar igen när man satsat på fel häst i spelet om framtida värden.

http://www.svd.se/naringsliv/andreas-cervenkas-kronikor-samlade_8437534.svd?sidan=15

Jag blev glad när Obama valdes, en demokratisk president lovade mer för framtiden än en gammal hök från högern. Ganska snart blev det uppenbart att presidentens position blev låst, när inte den demokratiska framgångarna räckte ända in till senaten och kongressen. Med olika majoriteter i de valda organen liknar amerikansk politik mer gyttjebrottning än något annat. Sedan kan man också fundera över om några andra än USA:s rika egentligen blir representerade i deras valsystem. Jag läste ganska nyligen Michael Moores bok ”Vita korkade män” och det är en skarp vidräkning av av styrelseskicket i USA, som inte låter andra komma fram än de absolut rikaste och oftast vita personerna. Dessutom visar han att det egentligen är en ganska snäv krets av ryggdunkare som innehar makten inom respektive sfär av demokrater och republikaner. Boken rekommenderas särskilt för den ingående beskrivningen av rösträkningen i Florida som ser ut som en skandal av kolossalformat. Den sortens skandal, som inte blir stor i medierna eftersom den är för komplicerad och stor för att de ska orka ta tag i det. Om nu media skulle vara intresserad, de största mediabolagen i USA vilar även de tryggt i kapitalets famn.
Men tillbaka till Obama, visst ville man att pratet om ”Change” skulle betyda förändring i verkligheten med. Men mycket lite blev verkstad, återigen, i den delade politiska makten i USA gäller det ju att ha makt i alla organ och inte bara ett ämbete. Så en fundering är vad som skulle blivit om demokraterna vunnit både kongress och senat med. Vad som inte har ändrats på något sätt verkar vara att USA:s utrikespolitik sköts om med de gamla blindskären i välbevarad skick. Agendan som står främst på dagordningen är inte demokrati och fred utan de multinationella bolagens intressen och terroristbekämpning, vilka som vanligt leder till övergrepp och slakt på civila i olika världsdelar.
Fängelset i Guantanamo har inte stängts, krigen i Irak och Afghanistan har inte fått något hoppfullare förlopp. Gammalt stöd till diktaturer som sått religiösa extremister får sin skörd i Egypten och flera andra länder i mellanöstern.
Det hjälper inte att Obama verkar vara en hyvens kille som man säkert skulle ha trevligt med i ett privat sammanhang, presidenten måste leva upp till mer av ”Change” för att inte bli en parentes i historien.

http://www.michaelmoore.com/books-films/stupid-white-men

Har länge bollat med olika idéer om hur jag ska skriva om Kunt Ramels bok, ”En finansmans bekännelser”. Nu visar det sig att jag inte behöver skriva så himla mycket. Under finns dels en länk till en bra recension av Ramels bok, dels en länk till en sammanfattande beskrivning av riskkapitalism i SVD. Tiden verkar ha hunnit ikapp riskkapitalisterna. Även om en finansman som Knut Ramel bedömer sina insatser som nödvändigt städarbete i en global kapitalism så har inte mycket gjorts som leder till verkligt arbete.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/riskkapitalets-slitna-verktygslada_8455654.svd

http://tidskriftenrespons.se/recensioner/finanssektorn-ett-monster-som-vi-alla-skapat-2

Jag var på omställning Gästriklands möte om gruvboomen igår. Då var det någon som citerade detta citat ”Demokrati är ingen åskådarsport”, som tillskrivs Howard Zinn (se länk nedan). Det var länge sedan jag hörde den men jag tycker den mer aktuell än nånsin. I en tidsanda av flåsig nyhetsjournalistik, 15 sekunders argument och babbliga debattprogram glömmer man själva grunden. Det menar jag är de tålmodiga gräsrötternas arbete i vår demokrati, tusentals människor som samlas på partimöten, föreningsmöten för att diskutera och planera aktioner, politik, lösningar i ett evigt kretslopp från årsmöte till årsmöte. I denna demokrati är flödet långsamt men förändringar genomdrivs och beslut tas längs vägen som sedan, beroende på väljarnas nycker, antingen blir verklighet eller ansamlas i arkiven. Det är alldeles uppenbart att alldeles för många saknar erfarenhet av och insikt i vårt politiska föreningsarbete. Skrämmande enkäter från högstadiets sista år och gymnasierna visar på att förståelsen för vår demokrati är synnerligen liten. Därför kan också värdet av att kunna organisera sig fritt och förhandla om villkor lätt devalveras. Utan kunskaper om hur man organiserar sig och tar demokratiska beslut kommer vi inte att etablera ett motstånd mot den ekonomiska ordning som samlar all världens rikedomar hos en procent av världens befolkning.
http://www.nytid.fi/2010/02/pa-varenda-barrikad/