Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det händer att högerfigurerna man debatterar med inte omedelbart går till kommunistkortet utan först försöker säga ”marknadsekonomi” och se lite finurliga ut. Då kan det ändå kännas mödan värd att skriva några ord om den kära marknadsekonomin, om inte annat för att kunna klippa in denna artikel i debatten hädanefter.
Idag finns det knappt något annat sätt att organisera ekonomier på än att marknadsekonomi råder helt eller delvis. Marknadsekonomin omfamnades av europavänstern några årtionden sedan. Alla har sett att ingen lyckats något vidare med en så kallad planekonomi vilken ibland beskrivits som alternativet till marknadsekonomi. Det finns några böcker skrivna om en tänkt planekonomi som vill använda sig av vår samlade datakraft för att skapa en bättre anpassning mellan utbud och efterfrågan. Grunddiagrammet för all ekonomisk utbildning. Jag har läst delvis några av dem, de har varit så tråkigt skrivna så jag tror inte jag läst nån från pärm till pärm, däremot slukade jag en bok om ”lean production” och en om transaktionskostnader så det finns intressant ekonomisk litteratur. Men nu spårar jag visst ur.
Att socialister gillar marknaden grundas redan med Marx, han beskriver torget som den ideella marknadsplatsen, konsumenterna har överblick över vad som säljs och till vilka priser. Det är med industrialismen framfart varornas värden blir dunkla och ibland helt förloras i varufetischism. Sådan problem eller frågeställningar analyseras ganska sällan av vår enkelspåriga höger. Däremot kan högern ibland skrapa fram Ayn Rand från femtiotalet och yra om liberala marknadsmekanismer, där allt mänskligt handlande tolkas som en anpassning till marknadsekonomiska spelregler. Men en kritiken har skrivits bättre av andra så det lämnar jag därhän.
Teorier om marknadsekonomi beskriver ideala världar där konsumenterna med kunskap låter den bästa produkten vinna på marknaden, jag är mera intresserad av att studera de störningar denna ideala marknad utsätts för och hur multinationella bolag vandrar in i planekonomiska landskap av kapitalismens egen dynamik. Marx beskrev kapitalismens dynamiska kraft och kapitalförstörelse rätt väl redan på sig tid, och jag är fascinerad av denna innovativa kraft.
Att marknadsekonomin har sin begränsning när det gäller att finansiera gemensamma nyttigheter som ska återbetalas i samhällsnytta över lång tid brukar även marknadsliberalen kunna vara överens om. Därför har också så gott som samtliga samhällen genom historien samlat in resurser gemensamt för stora infrastrukturprojekt från akvedukterna i Rom till järnvägarna idag.
Att lägga tre spår bredvid varandra för att folk ska kunna välja den bästa av dem har helt enkelt inte verkat riktigt klokt sätt att disponera naturtillgångar på. Nån som vill dra en parallell till tre brevbärare som går i samma trappa?
Nu nämnde jag naturtillgångar, det är ett annat litet bekymmer med fria marknadsekonomin, det är svårt att sätta ett pris på naturtillgångar mer än den tillfälliga kostnad ett bolag råkat få i ett visst land under givna samhällsbetingelser. Det är naturligtvis grunden till att vi spenderar naturresurser i en takt som förbrukar några jordklot till om vi fortsätter som vi gör nu.
Och så skrev jag samhälle, högern är oftast bara och resonerar kring entreprenören och frånser allt annat som måste var tillgängligt i samhället för att en en entreprenör ska ha möjligheter att lyckas med sin verksamhet. Samhället bidrar med infrastruktur, utbildning, med mera oavsett entreprenör måste det finnas en möjlig kundkrets, i allt detta delar vi arbeten med varandra oavsett hur snillrik en enskild individ är. Ett Apple hade inte varit möjligt utan sina tusentals anställda eller människor med köpkraft nog att handla datorer.
Flertalet av Sveriges största företag växte fram i symbios med statliga beställningar och forskning på våra universitet, därför ska det vara möjligt att knoppa fram företag som kan odla nya idéer och nya produkter, men alla måste ha ett öga för de samhälleliga plus och minusposter som ingår i varje verksamhet i modernt samhälle.
Och jag har alltid en länk, denna gång till Johan Lönnroths lektioner i makroekonomi på Handelshögskolan:

Annonser

Flykten valde dem, det gemensamma för flyktingar är att ett yttre tvång har fått dem att lämna de landskap, de nära och kära, sina bekanta omgivningar. Människor som flyr har ofta försökt undvika sin flykt i det längsta. Tyvärr är världen sådan att vi än ser en oerhörd påhittighet för all slags jävelskap och ondska för att driva människor på flykt. Människor med låtsaskompis i huvudet dödar människor som har fel sorts låtsaskompis i huvudet eller försöker leva utan. Onda härskare fördriver/dödar folk för vinnings skull. Storbolag underblåser konflikter för att det ger dem möjligheter till större profiter. Alla arbetar gemensamt för att göra levnadsvillkoren outhärdliga och plågsamma för mängder av människor, tror siffran var en femtio miljoner människor på flykt idag, i världen. De flesta har inte råd att ta sig längre bort än närmsta land, där man i bästa fall har ordnat flyktingläger. Andra en långt mindre andel kan betala sig fram till någonstans där man kan fly till Europa eller USA, eller länder som lever i fred.
I Europa och USA finns ett långt gående ansvar för att man tillsatt och stöttat mängder av korrupta regimer och bekämpat fackliga rörelser över hela sitt koloniala välde. Otaliga flera länder har ansvar för en vapenexport till mängder av världens skitstövlar.
Den som flyr har vare sig haft tid att lära nya språk eller ingående studera vad som räknas kultur i det land man flyr till, utan har lika begränsade kunskaper som någon annan om vilket som helst land i världen. Även om folk i de gamla kolonialländerna ofta söker sig till sina gamla herreländer eftersom folk utbildats i kolonialspråket.
Det medför så klart att människor som har ett akut skyddsbehov kan färdas med ålderdomliga föreställningar om det mesta enligt våra värderingar. Men vi ser att de med tiden kan tvättas bort, införlivas, eller förändras. Andra bildar små minoritetssamhällen i det stora samhället, där sedvänjor som inte krockar med lagstiftningen kan leva kvar.
Historien lär oss också att samhällen som är en blandning av olika uppfattningar och levnadsstilar kan uppvisa en oerhörd dynamik och bli rika samhällen med oerhörd kreativ kraft. Medan samhällen som inte ändras ofta dör bort.
Idag finns det en väldigt bristfällig internationell beredskap för att agera snabbt och effektivt vid kriser. Även om vissa begränsade katastrofer kan få stort stöd från världen, samtidigt kan andra, oftast krigssituationer, växa vårt nuvarande internationella samhälle över huvudet.
Ett stort och viktigt arbete utförs av FN:s flyktinghjälp UNHCR, FN kan kritiseras som organisation, men faktum är att deras insatser är viktiga och de enda som kan agera i riktigt stor skala. Och det finns andra organisationer som har goda resultat och rakare rör till dem som behöver hjälpen.
Var och en kan fundera över vad du kan göra. Kan du gömma en flykting gör det, kan du samla in gör det, kan du bara avvara en slant då och då så gör det.
Vi homo sapiens har bara ett ställe att leva på och det är planeten jorden.

http://www.di.se/artiklar/2014/12/15/kronika-invandringen-har-byggt-sverige/

wpid-page02015-09-05-23-41-2014-12-17-00-35.jpg

Nu pågår det en diskussion om hur man ska komma åt det faktum att unga män främst reser till olika platser i världen för krigföring. Jag tycker det är svårt att förbjuda någon att resa iväg, dels uppstår problemet hur man ska veta vart folk tar vägen, dels är det ganska godtyckligt vem västmakterna anser vara en terrorist från en tidpunkt till en annan. Flera befrielseorganisationer har först efter sin framgång fått legitim status som just sådana. Idag bevarar kurdernas väpnade organisation demokratin mot IS, igår var det ANC:s väpnade gren mot rasförtrycket. Exemplen är många, ett historiskt som Sverige var med i, är våra Spanienfrivilliga i spanska inbördeskriget.. Däremot måste vi säkerställa en rättsordning där ingen ska kunna gå fri från att ha begått krigsbrott. Mycket av dagens militära aktioner består i brott mot civilbefolkning och krigsfångar, ska det krigas så ska det krigas efter Genevekonventionens regler. Jag menar att man ska införa en rättsreglering där var och en som återkommer efter att ha deltagit i krigshandlingar utomlands måste lämna en deklaration på vad man gjort, var man varit, vilken enhet man tillhört och intyga att man inte begått krigsbrott och intyga att man är medveten om man kan bli ställd inför rätta ifall sådana dåd i efterhand kan bevisas. För att det inte ska bli joller av det måste man också tillämpa en rättsreglering som innebär att den som underlåter att lämna en deklaration för krigsaktiviteter utomlands automatiskt får ett straff på livstid för mord om den kan bevisas ha deltagit i krigsaktivitet utan att ha deklarerat det vid återkomsten till Sverige. wpid-gerilla-2015-02-2-11-23.jpg

2014 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A San Francisco cable car holds 60 people. This blog was viewed about 1,200 times in 2014. If it were a cable car, it would take about 20 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Det är rent märkligt vad hårt de patriarkala strukturerna biter sig fast, den dag som det är. Hittills har de flesta våldsamma samhällsomdaningar bitit i gräset inför allianserna av vapenbröder som tagit makten efteråt. Man kan inte låta bli att undra om Rosa Luxemburg till exempel hade haft mer tjejer att stötta sig mot i bolsjevikpartiet om det då hade varit möjligt att leda den ryska revolutionen på en bättre väg? Rosa var ju en tidig kritiker som klarsynt såg vart vägen ledde.
Mugabes Zimbabwe är ett tydligt exempel idag och tyvärr anfräts även ANC i Sydafrika av brödernas ryggdunkningar. Killarna tar makten genom att stötta varandra i sitt eget lagspel där man vet vem man lägger sig för och vilka man bekämpar. Det är alldeles nödvändigt att vi får genomslag med hälften av vardera könet och några däremellan i parlament, lagstiftande församlingar, i rättsväsende. Utan detta verkar männen alltid upprätta brödraskapet i den patriarkala ordningen med en självgående automatik.
Kvinnans ställning i världen utmanas idag av reaktionära fundamentalistiska krafter inte bara i mellanöstern, som man genast tänker på grund av den aktuella händelseutvecklingen och debatten om hederskulturer. Faktiskt är standarden i världens ledarskap ett antal herrar som spelar sina spel i herrklubben, utväxlar favörer bakom ridåerna och ger varandra positioner utan insyn.
Aborträtten angrips i Europa och i världen, en fundamental rättighet för kvinnan som individ måste vara att bestämma över sin egen kropp och välja om en graviditet ska bäras fram eller avslutas.
Den arabiska våren ger också tydliga signaler om att om inte kvinnans position stärks så blir det vanliga att herrklubbarna käbblar om makten och vilka av klanbröderna som ska ges förmåner…
Samhället sitter fast i skiten medan favörer växlas. De enda stora sociala rörelser som rått bot på denna maktens form, har varit de stora demokratiska folkrörelserna i Norden och Europa. Genom att bilda fackföreningar och politiska partier för makten i parlamentet har man vunnit sådana maktpositioner att de rika tvingats acceptera generell fördelningspolitik och byggandet av välfärdssamhällen. Samtidigt har kvinnornas rättigheter och självständighet också förts fram, mest tack förstås egen kamp eftersom gubbarna inte varit enkla att flytta på ens i dessa organisationer.
Inga demokratiska landvinningar är givna för all framtid, demokratin måste återerövras varje dag och så måste också feminismen. Vi har tagit stora kliv framåt men de kliven utmanas hela tiden av bakåtsträvare vars inflytande växlar över tid och rum.
Idag ser vi allt fler jämställda partnerskap mellan personer, men jag tror att en rejält förkortad arbetstid är en nödvändighet för samspelet i familjen och för att kunna ge utrymme för fler uppbrytningar av traditionsbundna roller.

wpid-theking-2015-01-6-10-44.jpg

Under det hektiska valarbetet blev de flesta tidningarna samlade på hög. Dagens ETC bland dem. Men jag har rivit ut några av artiklarna och vill påminna om dem igen. Men först så kan jag konstatera att mediesituationen är beklämmande, Dagens ETC har nått 8000 prenumeranter och i och för sig hundratusentals visningar på nätet, men trots detta så når man ju fortfarande en bråkdel av vår befolkning. Lägger man till övriga vänstertidningar så blir det inte så hemskt mycket mer och de delar i stort samma läsekrets. Det är så lätt att glömma bort att de flesta människor i Sverige inte har en susning om vad vi i vänstern får reda på.

Artikel nummer ett som jag rivit ut är en kartbild över Europa där ETC skrivit den rikaste personens förmögenhet. Att satsa på kläder är ingen dålig idé, i topp bland förmögenheten ligger vår egen Stefan Persson som fått ihop över 34 miljarder kronor på H&M, han följs av Amancio Ortega som har Zara kedjan och 64 miljarder. En italiensk chokladdrottning Michele Ferrero ligger trea med över 26 miljarder, öl, kosmetika och fastigheter finns med bland klassiker som stål, sjöfart och banker. Jag kommer ihåg en siffra om att några få procents beskattning på alla rika i Europa skulle ha raderat ut samtliga statsskulder omgående…

Sedan rev jag ut ett bemötande av Per Gudmundsons ledarartikel i SVD, en relativt underhållande exposé över alla myter högern lagt ihop under sina åtta år. Jag orkade inte skriva nåt om dumheterna då, men här har två ekonomer gått igenom artikeln och motbevisar påståendena.

Jag letar alltid artiklar med ny ekonomisk kunskap och hittade en analys av Philip Pilkington som också revs ut. I analysen tar Philip upp David Tucketts bok ”Minding the Markets” att finansmarknader ingalunda agerar rationellt utan är lika prisgivna till tolkningar av vår förvirrande komplexa omvärld som alla andra, de vinglar omkring lika känslobaserat som vi andra i sina siffervärldar och söker skilja ut förvanskningar och myter från reella fakta.

Nästa utrivning har jag redan länkat till i min fejsbok, så här upprepas det till de 9 av mina över 700 fejsvänner som orkar kika på min blogg. Det är Johan Ehrenbergs artikel om att bra höjda löner kan rädda Sverige. Jag tror nu att det är sant för resten av Europa med. Vinsterna har fått öka på lönernas bekostnad och väldigt lite gott kommer ur det. Den offentliga finansieringen av nyttigheter för folket har holkats ur, lönarbetarna förmår inte hålla efterfrågan uppe på nödvändigheter och hela samhällsekonomin varvar nedåt medan pengarna till finansiell spekulation ökar.

Sedna har jag sparat på artikeln där Naturskyddsföreningen går igenom alliansårens nytta för miljön, av nio löften i valen har bara ett uppfyllts. Allians regeringen har fått igenom ett förbud mot hormonstörande ämnet bisfenol A i matförpackningar avsedda för barn…
I områdena jordbruk, hav, fiske och klimat och energi har inget väsentligt åstadkommits. Denna artikel är viktig att ha kvar eftersom centern pladdrar på med ett oförbehållsamt skryt om sin miljöförträfflighet.

En lista på kommande och gjorda utförsäljningar av det svenska folket en gång ägt gemensamt är bra att ha till hands också.

En artikel om journalisterna Carolina Neurath och Jan Almgrens granskning av riskkapitalbolagen kan också komma till pass. Ni, vet direktören som tyckte han skar smala skivor när han bara hade tio miljoner kronor om året som VD…

Som sagt ett antal granskningar av de som har makt och rikedom, som inte görs av någon annan än några vänstertidningar lästa av en liten minoritet. Filmen Godheten fick ju inte visas för den stora publiken om ni kommer ihåg det, det skulle ju kunna störa den rådande samhällsordningen…
http://www.etc.se/

wpid-etc-2014-09-21-15-06.jpg

Jag röstar på Vänsterpartiet igen om en stund, jag har gjort samma val sedan 1976. Fast Vänsterpartiet släpade med sitt ok i namnet på den tiden. Men det svenska partiet har hela tiden varit en föregångare i de reformer som blivit svensk verklighet, barnomsorg, sociala rättigheter och mycket annat. Idag är vi också bärare av visionen om en sextimmarsdag, en självklar spjutspetsfråga för framtiden som jag ser det. Därför har Vänsterpartiet förblivit mitt val.
Jag gillar också idétraditionen att ligga nära forskningen och utveckla politiska program från vetenskaplig bakgrund. Längs vägen har man slängt bort idéer som inte funkar, personkult, tankebröt från 1800-talet, en massa saker våra meningsmotståndare tror vi står för och som inte bara är aktuellt längre.
För egen del såg jag länge som ideal att söka kombinera det bästa från de två kalla krigsvärldar som fanns när jag var ung, USA:s frihetsideal och Sovjets sociala rättvisa. Med tiden lärde jag mera om länderna och såg mer likheter än skillnader, demokratiska tillkortakommanden, arbetarnas underläge, polisstaten, rasistiska strukturer och stormaktsspel av motbjudande slag i kulisserna. När Gorbatjov klev in på arenan gav det hopp om att det fanns en reformväg för östblocket, men systemet var för korrupt och ramlade sönder av sin egen tyngd.
De stora motsättningar i samhället handlar fortfarande om konflikten kapital och arbete, vem bestämmer vad som ska produceras och hur, vem ska skörda frukterna av människornas arbete.
Vi är långtifrån jägar och samlarsamhället, den livsform vi levde med som människor under tusentals år. Man levde av det naturen erbjöd och tillverkade få beständiga saker. Vårt samhälle är beroende av komplext bytessystem där vårt arbete förmedlas via pengar som gör det möjligt att byta arbetsprodukter med varandra. Nu tillåter vi inte alla att vara med och arbeta i samhället utan håller en del av av arbetskraften sysslolös för inte vinsterna ska minska för kapitalägare.Ett sjukt system i grunden enligt min mening.
Vi hör ihop, alla människor på jorden, samma ekosystem använder samma vattendroppar, samma syremolekyler här som i Asien, Afrika, Amerika, ja, luft och vattenmassorna rör sig obehindrat över hela klotet. Nu utsätter vi våra ekosystem för ett tryck som gör att somliga redan tippat över och andra är på god väg att göra det, ekosystem som varit grunden för släktet homo sapiens överlevnad och utbredning i över 200 000 år. Vi måste göra något och det idag.
Mänsklighetens kreativitet och drivkraft står samtidigt på en höjdpunkt som aldrig tidigare uppnåtts. Vi har gjort vetenskapliga upptäckter som skulle kunna göra ett gott liv möjligt för varje mänsklig varelse på vår planet. Vi saknar bara beslutssystem som gör det möjligt. Istället är samhällena förminskade av kortsiktiga egoistiska strävanden av många olika slag, den största stötestenen som jag ser det, är det fortsatta utplundringen av samhället av respektive lands överklass, en borgerlighet som hellre runkar i en Mercedes än ser till samhällets behov.
Men jag vill tro att flertalet ändå vill se demokratin utvecklas, vill vinna framstegen som står nära oss med förnyelsebar energi, vill se de enorma landvinningarna nano- och grafenteknik kan medföra, tillsammans kan vi hålla vargflocken som ylar i demokratins hägn kort, och återvinna en framtid för nya segrar för människan.

wpid-jag-2014-09-14-09-03.jpg