Några ord om varor

Mycket av det Marx skrev var ganska komplicerat att ta till sig. Men det finns ett antal genialiskt enkla teser eller resonemang som jag kunde ta till mig omgående från min verklighet i fabriksarbetet. En av de första var Marx identifiering av vad en vara är. Han säger att inget är att betrakta som vara förräns det har både bruksvärde och bytesvärde. Det har har föranlett mig till att utveckla ett resonemang kring just varor, vilket följer.
Bruksvärdet uppstår när en artikel har egenskaper som gör det möjligt att använda saken till något en människa finner nytta av, i och med bruksvärdet finns så uppstår det ett bytesvärde som ökar med det nedlagda arbetet i den och artikelns attraktionskraft. Attraktionskraften beror på sakens sällsynthet oftast men kan också förenas med ”magi”. En sak kan värderas av någon för egenskaper som denne tillskriver denna sak, egenskaper som inte finns fysisk tillgängliga utan uppstår i mötet mellan någons föreställningar om världen och saken. Amuletter är typiska saker som av någon orsak tillskrivs lyckobringande egenskaper av någon, i det uppstår ett bruksvärde, har man amuletten så för den lycka med sig till sin ägare, därav uppstår ett bytesvärde som är kulturellt betingat men som också hör ihop med föremålets sällsynthet och det nedlagda arbetet för att åstadkomma amuletten. Om vilken sten som helst duger som amulett så finner man snabbt att bytesvärdet förblir ringa, när varje person utan större ansträngning kan åstadkomma en sådan.
Redan innan människan använde sig av pengar för att byta varor med varandra, har antropologerna funnit att människan funnit det funktionellt att byta varor med varandra, i somliga tidiga samhällen har sällsynta föremål tjänat som en slags pengar med ett överenskommet värde, snäckskal, sällsynta naturprodukter av andra slag. I många kulturer har man bytt med sitt överskott av varor mellan olika samhällen, klaner och eller familjer.
När man så har saker med både bruksvärden och bytesvärden övergår dessa till att bli en vara och varor är möjliga handelsobjekt.
Att bytesvärdet någorlunda hänger ihop med nedlagt arbete blir då naturligt, i varje byteshandel uppskattar man den egna arbetsinsatsen för att åstadkomma samma sak som man vill byta till sig. Men som sagt, detta bytesvärde för det bruksvärde man ser kan komma att förändras av ”magin” eller attraktionskraften i saken.  Oftast är attraktionskraften kopplat till just sällsynthet, att vissa varor är oerhört dyra och endast kan köpas av väldigt rika personer är ett sätt att bevara en varas sällsynthet. Gucci väskor hade snabbt tappat sitt höga bytesvärde om var och varannan kvinna gick omkring med en.
Idag har vi som konsumenter svårt att genomskåda vilka nedlagda arbetstimmar det finns i olika produkter vi hittar i affärerna. Somliga saker kan vi ha en diffus uppfattning om, om skor kostade 10 000 kronor paret så skulle nog majoriteten av oss försöka sig på att tillverka skodon av något slag för egen hand. Men när vi tittar på på elektronik av olika slag så är den enes gissning lika god som någon annans, i sådana fall är vi hänvisade till att se efter hur utbudet av liknande produkter prissätts. Därav följer att den som för ut en produkt med unika egenskaper har lättare ta ett pris/bytesvärde som kan ha lösgjort sig från bruksvärdet just för att de unika egenskaperna innebär en attraktion som konsumenten är villig att betala för.
Unika egenskaperna hos en vara kan vara ren magi, det vill säga egenskaper som tillskrivs av konsumenten, eller ett bruksvärde som inte någon annan produkt tillför lika enkelt, billigt, tillförlitligt eller överhuvudtaget. Sällsynthet kan vara en unik egenskap, vilket gör de två faktorerna lite besvärliga att skilja åt, ofta dyker de upp i en kombination, den sällsynta naturresursen guld kan formas till en unik vara i bara ett exemplar av känd smed till exempel.
Industrisamhället kännetecknas däremot av en fullkomlig explosion av varor som bjuds ut i en verklig eller en monopoliserad marknad. Via reklamen försöker man öka magin eller attraktionskraften i i även massproducerade varor för att öka bytesvärdet så långt som möjligt. Ofta använder man förmågan att tillverka stora mängder produkter genom att göra små serier dyra produkter och förenklade varianter av samma produkter i stora serier för masskonsumtion.
I denna omgivning är varumärken bärare av ett förhöjt bytesvärden och enorma resurser plöjs ned för att bygga upp och bevara varumärken, men ett varumärke kan också kännetecknas av att vara en storproducent av vissa artiklar även i ett lågprissegment. Alla varumärken byggs inte av samma orsaker.