Dagen för Joe Hill

Idag när vi minns Joe Hill och hans fackliga kamp kan ju några rader om facken vara på plats.
Faktum idag är att det internationella kapitalet är välorganiserat internationellt för att leta upp den billigaste arbetskraften. Men även 100 år efter att Joe Hill bildade den till namnet internationella rörelsen för arbetare Industrial Workers of the World (IWW) saknas det en gemensam international av betydelse för hela världens arbetare. Däremot har facken lyckats bilda internationella organ gemensamt kring branscher, yrkesinternationaler som kan ha ett visst inflytande över löner och arbetsvillkor.
Företagsintressen och regeringar samarbetar ofta intensivt för att exploatera arbetskraft och naturresurser och lämnar skadade, sjuka arbetare och förstörda markområden efter sig. Faktum är att det bara är ett mindre antal av länderna i världen som har starka civila samhällsbyggen med regleringar som bevakar allmänintresset. Där framstår de nordiska länderna som unika i världen men fackligt engagemang och vänsterns parlamentariker har också haft framgångar i Europas länder.
Tyvärr är det vanligare med rena kleptokratier som styr tillsammans med företagsintressen i de flesta länder i världen. Många framgångsrika befrielserörelser har sett de demokratiska strävanden komma till korta både egna misstag och trycket utifrån.
Den fackliga kampen är helt beroende av medlemmarnas engagemang och aktivitet, av vilka man väljer till företrädare och hur de egna organisationerna formas. Det kan vara läge att fundera över hur makten fördelats även i de nordiska fackliga organisationerna där företrädarna professionaliserats och ofta upplevs vara ”långtifrån” sina medlemmar. Men just denna professionalism har också inneburit att man besitter kunskaper och expertis för att kunna hjälpa sina medlemmar. Dagligen vinner facken strider för sina medlemmar och för ut ersättningar och löner som arbetsköparna i bästa fall glömt bort eller medvetet undanhållit.
Dagligen utför skyddsombud ett viktigt arbete för att arbetsförhållanden ska vara säkra, utföras med rätt metoder, med advekat skyddsutrustning och lämpliga maskiner samt material.
Jag tror att den fackliga organisationen måste ta en större del i debatten om framtidens arbetsmarknad. Hur ska automatiseringens vinster fördelas i hela samhället och inte bara i löner till de som blir kvar i fabriken? Hur ska välfärden ordnas för framtiden? Hur säkrar vi ett demokratiskt inflytande över arbetet?
Frågan om ekonomisk demokrati är enligt min mening allt mer brinnande, vi ser hur kapitalismens egen dynamik förskjuter ägande och inflytande i allt färre händer, där måste arbetarrörelsen forma ett svar.
https://www.youtube.com/watch?v=AnLurTmvzAs
http://ekonomiskdemokrati.se/