Några noter om marknadsekonomi

Det händer att högerfigurerna man debatterar med inte omedelbart går till kommunistkortet utan först försöker säga ”marknadsekonomi” och se lite finurliga ut. Då kan det ändå kännas mödan värd att skriva några ord om den kära marknadsekonomin, om inte annat för att kunna klippa in denna artikel i debatten hädanefter.
Idag finns det knappt något annat sätt att organisera ekonomier på än att marknadsekonomi råder helt eller delvis. Marknadsekonomin omfamnades av europavänstern några årtionden sedan. Alla har sett att ingen lyckats något vidare med en så kallad planekonomi vilken ibland beskrivits som alternativet till marknadsekonomi. Det finns några böcker skrivna om en tänkt planekonomi som vill använda sig av vår samlade datakraft för att skapa en bättre anpassning mellan utbud och efterfrågan. Grunddiagrammet för all ekonomisk utbildning. Jag har läst delvis några av dem, de har varit så tråkigt skrivna så jag tror inte jag läst nån från pärm till pärm, däremot slukade jag en bok om ”lean production” och en om transaktionskostnader så det finns intressant ekonomisk litteratur. Men nu spårar jag visst ur.
Att socialister gillar marknaden grundas redan med Marx, han beskriver torget som den ideella marknadsplatsen, konsumenterna har överblick över vad som säljs och till vilka priser. Det är med industrialismen framfart varornas värden blir dunkla och ibland helt förloras i varufetischism. Sådan problem eller frågeställningar analyseras ganska sällan av vår enkelspåriga höger. Däremot kan högern ibland skrapa fram Ayn Rand från femtiotalet och yra om liberala marknadsmekanismer, där allt mänskligt handlande tolkas som en anpassning till marknadsekonomiska spelregler. Men en kritiken har skrivits bättre av andra så det lämnar jag därhän.
Teorier om marknadsekonomi beskriver ideala världar där konsumenterna med kunskap låter den bästa produkten vinna på marknaden, jag är mera intresserad av att studera de störningar denna ideala marknad utsätts för och hur multinationella bolag vandrar in i planekonomiska landskap av kapitalismens egen dynamik. Marx beskrev kapitalismens dynamiska kraft och kapitalförstörelse rätt väl redan på sig tid, och jag är fascinerad av denna innovativa kraft.
Att marknadsekonomin har sin begränsning när det gäller att finansiera gemensamma nyttigheter som ska återbetalas i samhällsnytta över lång tid brukar även marknadsliberalen kunna vara överens om. Därför har också så gott som samtliga samhällen genom historien samlat in resurser gemensamt för stora infrastrukturprojekt från akvedukterna i Rom till järnvägarna idag.
Att lägga tre spår bredvid varandra för att folk ska kunna välja den bästa av dem har helt enkelt inte verkat riktigt klokt sätt att disponera naturtillgångar på. Nån som vill dra en parallell till tre brevbärare som går i samma trappa?
Nu nämnde jag naturtillgångar, det är ett annat litet bekymmer med fria marknadsekonomin, det är svårt att sätta ett pris på naturtillgångar mer än den tillfälliga kostnad ett bolag råkat få i ett visst land under givna samhällsbetingelser. Det är naturligtvis grunden till att vi spenderar naturresurser i en takt som förbrukar några jordklot till om vi fortsätter som vi gör nu.
Och så skrev jag samhälle, högern är oftast bara och resonerar kring entreprenören och frånser allt annat som måste var tillgängligt i samhället för att en en entreprenör ska ha möjligheter att lyckas med sin verksamhet. Samhället bidrar med infrastruktur, utbildning, med mera oavsett entreprenör måste det finnas en möjlig kundkrets, i allt detta delar vi arbeten med varandra oavsett hur snillrik en enskild individ är. Ett Apple hade inte varit möjligt utan sina tusentals anställda eller människor med köpkraft nog att handla datorer.
Flertalet av Sveriges största företag växte fram i symbios med statliga beställningar och forskning på våra universitet, därför ska det vara möjligt att knoppa fram företag som kan odla nya idéer och nya produkter, men alla måste ha ett öga för de samhälleliga plus och minusposter som ingår i varje verksamhet i modernt samhälle.
Och jag har alltid en länk, denna gång till Johan Lönnroths lektioner i makroekonomi på Handelshögskolan: