Nu som 50 plussare kan jag konstatera att det bara finns två titlar som jag med säkerhet kan säga att jag har, eftersom jag har papper på det. Det första är ett TYA-bevis på att jag klarat urbildningen till truckförare. Efter några år på fabriken fick jag tillfället att vara med på en kort kurs när fabriken behövde fler truckförare. Fick till och med jobbet som truckförare sedan. Det var en oerhört rolig och intressant upplevelse. Jag blev ganska förtjust i min truck, vi körde för nåt man hittade på som kallades för truckcentralen, som kallades ut på olika jobb via kommunikationsradio. Jag körde Clarktruck och naturligtvis var de som körde Datsun det andra laget. Kanske kan det bli fler berättelser från det värvet senare, men nu över till papper nummer2, examensbeviset som berättar att jag fått en filosofiekandidat examen från högskolan i Gävle på Media och kommunikationsprogrammet.
De flesta av mina studiekamrater från gymnasieklassen försvann iväg på olika universitetsutbildningar, men jag visste inget om nåt sådant som arbetarunge. Långt senare fick jag koll på vad man gjorde på ett universitet och började se mig om möjligheter att ta del av det. Gick någon kurs i Lund på distans och senare en termin antropologi och en termin finska, det gav mersmak och jag väntade på fler möjligheter att komma in och läsa mera. Högskoleproven var ett genombrott för mig tillsammans med allmänna behörigheten från yrkeslivet.
Jag gjorde 20 år på fabriken i byn, större delen av tiden som fackligt aktiv i klubbstyrelsen, provade på treskift, jobbade mest tvåskift och en period på ständig natt. Genom fackklubben blev det rätt mycket facklig utbildning, gjorde en veva som som studieorganisatör, var skyddsombud och försäkringsrådgivare. Det var lärorikt och intressant att försöka vara arbetskamraterna till nytta genom rådgivning och arbete för att förbättra arbetsvillkoren. Det var lärorika duster med arbetsledare, VD och andra. Det kan ju bli mer om det livet senare också.
Truckförare och fil kand
09/09/2014 av seppojl
Kommentera