Kontakten med demokratin

Händelserna i efterdyningarna av den arabiska våren visar upp vilka oerhörda svårigheter bygget av demokratin står inför. Det är enkelt att avsätta en impopulär diktator, men oerhört svårt att bygga upp en genomlyst demokrati med breda gräsrotsrörelser. I norden och Europa byggdes de demokratiska rörelserna ihop underifrån genom organisering av arbetskraften och folkliga rörelser med sekulära förtecken. I de stenhårda diktaturerna har ofta endast religiösa rörelserna förmått behålla sin egen struktur och därför haft den enklare att även bilda parlamentariska organisationer när väl foten lyfts av. Men en religiös verksamhet genomlyses oftast inte av en brinnande vilja att upprätta genomlysta demokratier utan man har sin Guds ordning som man vill införa för hela samhället. Det finns ingen tradition av att besluta saker gemensamt på öppna möten heller där majoriteten får bestämma. Allt är givet i en strikt ordning. För sekulära rörelser är det lika svårt att lämna en tid av underjordisk verksamhet där de stora riskerna medfört att man oftast arbetar med givna order. Det öppna demokratiska samhället har en helt annan struktur, där kan allt ifrågasättas gång på gång och nya majoriteter vinnas för ändra fattade beslut. För att den processen inte ska bli för vinglig krävs det en konstitution som gör regler för hur beslutsfattande ska gå till. Dessa konstitutioner har för oss här i norden och Europa varit resultatet av ganska långa processer, det är lätt att förstå att det inte blir enkelt för nymornade demokratier att ordna sådana omgående. Vi har också sett att om man inte har de breda folkliga rörelserna som bas så är det alldeles för enkelt att den gamla diktatorn ersätts av en ny klan som ägnar sig åt att plundra det gemensamma. När inte tredje statsmakten kan granska och domstolsväsendet inte kan döma de som gör fel växer korruptionen igen. På grundval av dessa resonemang finns det anledning att känna en viss oro för den demokratiska utvecklingen i norden och Europa med, Eftersom vi har anslutit oss i en ordning som gör att makten flyttas längre ifrån oss och blir mer osynlig. Trots att vi lever i en demokratisk ordning är så få av folket medlemmar i partier och andra folkrörelseorganisationer att ett främlingskap inför den demokratiska processen växt fram. Det är oerhört skrämmande att de elever som idag går ut från skolan inte har en susning om vår demokrati till stora flertalet. Demokratin var svår att vinna men är alldeles uppenbart väldigt enkel att förlora.
Jag tycker att pressen har ett stort ansvar i detta, speciellt i ett läge när den till stora delar ägs av den politiska högern i landet, detta maktfaktum ställer ett särdeles stort ansvar på Publicservice förmåga att objektivt granska makten. Det kan inte vara så att regeringen gång på gång avböjer att svara på relevanta frågor om de åtgärder man gjort.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article17197782.ab