En söndagsförmiddag så här skulle man kunna ägna åt att kika på hur väl råden från världens största och mest välrenommerade konsultföretag Bostan Consulting Group stämmer med en vänsterpartists idévärld. Det skrivs om rapporten i Svenska Dagbladet av reportern Andreas Cervenka. Se länken nedan som också länkar till den kompletta rapporten.
Utgångspunkten för den som inte vet om det är att världens samlade låneskulder uppgår till 321 procent av BNP år 2010, och kalkylen BCG använder sig av är att allt över 60 procent är ohållbart.
Världen gnor ihop värden för cirkus 70 000 miljarder USA dollars 2011 och totalt finns det lån på 51 000 miljarder.
Så det första man kan konstatera är att skulderna är störst i OECD-länderna och USA, ser man på världen så finns det mindre anledning till oro. Och man kan kvickt konstatera att artikeln och rapporten inte tycks diskutera långivarna överhuvudtaget mer än de kan se emot nedskrivna lån.
Även om lånen är uttryckta i pengar så är det i grunden arbete som vi lovar varandra att utföra i framtiden. Om man slutade ta lån och bara arbetade av det som finns så är alla skulder borta, om var tionde arbetsdag under tio år används för att beta av skulden. Då får man en bild av att mängden skuld är hanterbar på olika sätt.
Men det avklarat så tittar jag på råden.
- Ta itu med skulderna omedelbart. Så långt är jag med, man måste ha en långsiktig lösning och inte hoppa från en kortsiktig lösning till en annan. Men man ska dels ha i minnet att ett samhälle alltid behöver ha utställda löften om framtida arbete. Eftersom man framställer oerhörda mängder nyttigheter som brukas över lång tid, ett hus som är ordentligt byggt kan utan vidare betalas med framtida arbete över femtio år, detsamma gäller vägar , järnvägar med flera infrastruktursatsningar.
- Minska välfärdslöftena. Här är den underliggande värderingen den nyliberala ideologin, i USA har man ingen erfarenhet av ett samhälle som kan ha en nära 50 procentig fördelning av BNP till skatter och offentlig sektor som försörjer befolkningen med välfärdstjänster efter behov. I Sverige har man också lyckats dölja att det här fungerade och fungerade väl i stort. Det nyliberala mantrat säger ju att offentlig verksamhet måste få utövas av privata intressenter med vinstintresse, för att inte minska borgarklassens möjligheter att tillägna sig resultatet av arbetarklassens arbete.
- Öka statens effektivitet. Här har de en nyliberal agenda med, men principen är inte fel, vi väntar på beslut som höjer polisens effektivitet till exempel. Alla i offentlig verksamhet är sedan länge på jakt efter rationaliseringar och effektiviseringar, genom resursbrist och sparkrav. Men allt går bara att göra till en viss gräns, gränsen där man urholkar innehållet på det man erbjuder.
- Förbered er på arbetskraftsbrist. Det har länge skrivits om de stora pensionsavgångarna som ska driva upp efterfrågan på arbetskraft, denna påverkan på arbetsmarknaden borde varit i rull nu när 40-talisterna blir pensionsmogna. Men vad ser vi, jo, att folk uppmuntras till att bli kvar många år efter 65 års ålder, att borgarna lyckats kvadda konjunkturen och hela Europas arbetsmarknad med låga löner med mera, så vi just nu befinner oss i nedåtspiral som bara blir värre. Dessutom har ingen räknat på vad automatiseringen innebär för arbetsmarknaden, risken är helt överhängande att hela den avgående pensionärskullen inte ersätts av någon alls, när företagen effektiviseras och slås ihop, vi ser bilföretagen idag som står inför en strukturomvandling med många våndor.
- Utveckla smart invandringspolitik, skulle Europa välja vänsterregeringar igen och vänsterpolitik, så finns det möjligheter att hjulen snurrar igång så att vi behöver alla som flyr från resten av världen. Det måste göras något gemensamt i världen och Europa för just nu ökar antalet flyktingar från krig och elände.
- Satsa på utbildning, ja, därom är ju ingen emot, men hemma måste vi få stopp på Björklunds fånerier och få tillbaka en skola för kunskaper.
- Investera mer, att det finns mängder av brister i infrastrukturen har nått fram till allt fler, och det har Vänsterpartiet tjatat om länge.
- Öka effektiviteten i råvaruanvändningen. Åter en öppen dörr.
- Globala samarbeten, precis till exempel genom att omedelbara införa ILO:s minimikrav på alla arbetsmarknader överallt för att hejda tävlingen mot botten som pågår idag.
- En våg av entreprenörskap. I den nyliberala världen är individen nån slags fri atom som studsar runt på egen hand, i Vänsterpartiet ser vi att de flesta entreprenörer arbetar i en omgivning med andra människor, som kunder, som utbildare, och entreprenörer drivs fram via forskning i stora offentliga system likaväl som privata. Men i princip är det riktigt, i en fri marknadsekonomi ska företagsidéer kunna testas och både lyckas och misslyckas. Men marknadsekonomin ska också vara social och bäras av delaktighet för alla.
http://blog.svd.se/cervenkaspengar/2013/01/07/losningen-pa-det-globala-pyramidspelet/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_l%C3%A4nder_efter_BNP
Seppo Laine (V) 
Kommentera