Moral, ansvar, rättrådighet och hederlighet

Inom arbetarrörelsen finns det en tradition av moralism. Den tidiga arbetarrörelsen hade stora problem med det utbredda superiet därför var nykterhetsrörelsen en viktig allianspart. Ska man förhandla mot sin arbetsköpare eller strida för parlamentarisk representation, eller bilda sig för att klara sitt uppdrag kan man inte vara onykter. Denna tidiga moraliska utveckling finns beskriven i en bok, jag hittar inte titeln på just nu, men den liksom tidningsartikeln om högerns företräde på den moraliska arenan lämnar jag just där hän. Jag vill lyfta fram de värden som är införlivade med arbetarrörelsen och som länge varit värdegrund för oss men som vi sällan lyfter fram i debatten.
Moral, ansvar, rättrådighet och hederlighet blev ju ledorden eftersom de också är underlaget för arbetarrörelsens krav på arbetsköparna. För att få högre lön så lovar vi att lämna ett skäligt arbetsresultat, att inte sno arbetsköparens grejer att inte fuska med jobben. Moral och ansvar medför också att de som lyckas pressa ut bra löner från arbetsköparna kan hiva in lite mer till de gemensamma angelägenheterna, skola, vård, omsorg och vägar/järnvägar etc.
Nog har det under åren också dagtingats med den värdegrunden både högt och lågt, men det är dags att orientera sig mot dessa igen tycker jag. Kanske inte till den grad av samhällsmoral som i berättelsen om morfadern som kasserade ett ostämplat frimärke med orden ”Den som stjäl från staten, stjäl från sig själv..” men rätt nära skulle jag vilja hamna.