Vem kapitaliserar nästa steg?

Tekniken för nästa steg i produktionsförhållandenas utveckling finns här redan. Man kan ana att det inte dröjer länge förräns produktionen igen blir decentraliserad. Ur logistik synvinkel har det alltid varit en nackdel att frakta färdiga produkter, de tar plats, tid och utrymme att frakta vida kring. Från rent transporttekniskt synsätt är 3D skrivaren den ultimata transportören, bara instruktionen färdas och varan tillverkas där den beställs. När bilarna började tillverkas, färdades ofta bara motor och drivlinor medan en lokal fabrikör satte ihop produkten ibland med egen kaross, oftast med en som byggdes enligt ritning. Fords linjeproduktion blev därefter modellen vi följt fram till våra dagar. Nästa steg kommer fortfarande att innehålla ett moment av linjeproduktion av detaljer, men jag tror att vi kommer att återfå den lokala sammansättningen. Men det kräver att vi når fram till en verklig robotisering av varuproduktionen. En bit in på 90-talet var robotiseringen på stark frammarsch i Europa, men den gjorde uppehåll och halt ett tag. För tillgången på billigt mänskligt arbete var för stort. Kommunistdiktaturen Kina erbjöd kapitalet en drog den inte kunde motstå, arbetare till lägsta pris. USA dumpade stora delar av sin tillverkningsindustri där och det gjorde många andra. Det har aldrig varit ett problem för kapitalet att det inte existerar demokrati någonstans där det finns billig arbetskraft. Inte heller är det problem med en handelspartner som inte följer demokratiska spelregler. Reinfeldt illustrerade detta så väl med vapenförsäljningen till Saudiarabien. Borgarnas ointresse för vår egen varuproduktionär synkront med nonchalansen inför SAAB.s nedläggning.
Men samhällsutvecklingen fortskrider och de förut så billiga slavarnas arbete tenderar att stiga i pris och återigen sätter robotiseringen fart. Många av elektroniksmedjorna i Asien robotiserar man allt hårdare och vår egen processindustri, som har tyngre ankare till sin geografiska belägenhet, har hela tiden ökat produktiviteten med allt färre händer i produktionen. Jag tror att vi inte har sett början av det som ligger i faggorna, med allt mer utvecklad mikro/nanoteknik med möjligheten att göra färdiga material via kemiska komponenter. Jag tror att det kommer att bli allt billigare att göra riktigt stora serier, men allt dyrare att lagra och forsla stora färdiga produkter. Nästa steg borde bli din lokala affär som kan sätta ihop vad du vill, när du vill med dina specifika detaljer av den produkt du vill köpa.
Då kommer jag tillbaka till rubriken vem kommer att ha musklerna för den stora finansieringen av automatisering detta innebär. Troligtvis flera aktörer, det rullar runt ett stort sysslolöst finanskapital idag redan som försöker kapa åt sig de offentliga verksamheterna i alla länder. Men klarar Kina sina samhälleliga och miljömässiga utmaningar så har de byggt enorma finansiella tillgångar också genom utförsäljningen av sin arbetskraft historiskt.
I framtidens affär sätter robotar ihop din vara i samma ögonblick du beställer den och allt har en liten inprägling ”Made in China”…