Ytterligare en blå slipsnisse

Så har då Finland valt sin president. En högerman liksom många andra högermän i kostym och slips i Europa. Alla med en gemensam agenda, beröva staterna sina naturresurser, tillgångar och arbetskraft till lägsta möjliga pris och samla privata rikedomar på hög. Alla har valt valts i demokratisk ordning till att plundra arbetarklassen och offentliga sektorn till sista öret. Naturligtvis inte med det uttalade programmet, för politik går att svepa in i så fina ordmassor att få väljare egentligen ser någon skillnad på politiken genom orddimmorna. Har man inte sin klasskänsla med sig eller har man inte närstuderat politiken är det inte enkelt att se bakom fraserna.
Då det är dags att tala om Gramscis ideologiska överbyggnad, den samhällsstruktur som finns för att bevara styrkeförhållandet mellan arbete och kapital. Under flera årtionden hade arbetet genom sina parlamentariska organisationer och folkrörelserna ett sådant inflytande över samhället att ett stort antal reformer kunde genomföras. Allt från pensioner till arbetare till dagis fick genomslag i Norden och till viss del i resten av Europa. Men vad är en ideologisk överbyggnad? Det är delarna i samhällsstrukturen som arbetar för att bevara styrkeförhållandena mellan klasserna. Utbildningsväsendet är en arena, medierna en annan, men också vardagens upprepningar av det som anses normalt i samhället. Idag har vi en ideologisk överbyggnad i framför allt medierna där den borgerliga beskrivningen av verkligheten uppfattas som norm. Borgerliga journalister återför och beskriver sin verklighetsbild varje dag, en upprepning som sällan tål motsägelser. För sin egen heders skull måste man då och då också rapportera om den borgerliga politikens haverier, men i stort tillåts dessa sopas undan så fort sökarljuset kan riktas mot arbetarrörelsen.
Någon skrev misströstande att det inte är möjligt att vinna för vänstern i dagens Europa längre, eftersom man inte äger media någonstans idag som når utanför den egna kretsen. Det kan onekligen kännas så, men personligen har jag ett hopp om att bloggosfären är en någorlunda motvikt. Samtidigt borde även samhällsutvecklingen peka på möjligheter för vänstern, det borde bli uppenbart för var och en att borgarpolitikens yttersta mål är ett ensidigt berikande av sin egen klass. Faran är att de som marginaliseras av borgarpolitiken inte ställer sig på barrikaderna för rättvisa utan samlas i de fega flockar som skyller allt på dem underst i samhällsstegen.

Ja, sammantaget, ytterligare en slipsnisse med mörkblå kulör var ungefär det sista Finland eller någon annan behövde.