Under nittiotalet gjorde finska arbetsmarknadsministeriet ett försök med sextimmarsdagen. Deras upplägg var att man i de deltagande industriverksamheterna fick betalt efter hur mycket man gjorde på sina sex timmar. Därefter analyserade man flöden på arbetsgolvet och införde skift som gick sex timmar. Det visade sig att hälften av företagen kunde ge lika mycket eller mer betalt på sextimmars arbete än åtta timmar. Sådana flödes-effektivitetsvinster har några få företag i Sverige också använt sig av och skapat sextimmarsdag på arbetsplatsen, idag vet jag inte om de är kvar.
För andra verksamheter fick man en lite mindre lön jämfört med åttatimmarsdagen men ingen förlorade ersättning motsvarande alla timmarna. I samma undersökning ingick även servicearbeten i offentlig verksamhet men där var det svårt att hitta effektivitetsvinster som kompenserade direkt för den kortare tiden. Däremot har det gjorts svenska försök som visar på att det finns en samhällsvinst i form av färre och kortare sjukskrivningstider för arbeten med sextimmarsdag, vilket leder till att kommunerna på något sätt måste få del av minskade utgifter i sjukförsäkringssystemet för att den kommunala ekonomin ska gå ihop för sextimmarsdag. Någon sådan mekanism har inte presenterats.
Alltså, det är rent trams att säga att sextimmarsdagen är omöjlig, vår produktivitet har inte stannat av utan den finns stora möjligheter att automatisera allt fler verksamheter, men det krävs politisk vilja för att förvandla produktivitetsvinster till hela samhällets vinst. Hör Sjöstedt nedan när han påminner M om att vi fortfarande skulle fått arbeta tio timmar om dagen och sex dagar i veckan med en veckas semester om de fått bestämma. Ty sådana reformer skulle störta samhället i grus och aska…
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4898863
Seppo Laine (V) 