Man kan bara hoppas att när man blir prövad av stunden att man kan leva upp till vara mer än sig själv. Nu skrivs det om två personer en som skämt ut sin heder för alla framtid och en som återminns varje år för sitt personliga mod. Kaptenen på kryssningsfartyget som stötte på grund utanför Italien lär inte vara nöjd med sina val under den kvällen, medan minnesartiklarna om Raoul Wallenberg, diplomaten som räddade undan judar från förintelsen i Ungern för tid och evighet skrivit in sig i hjältarnas stora bok. Min undran är hur mycket de som hanterar dagens utvisningar av flyktingar överväger sitt eftermäle? Var och en som medverkat i att gömma flyktingar, överpröva beslut och ställt upp för dessa de mest utsatta i vårt samhälle kan känna en stolthet över sin insats, jag tror att det är så det blir skrivet i historieböckerna. De modiga människor som trotsade nazistdiktaturen lever kvar och medlöparna får gå med huvudet böjt. Idag när samma krafter är igång igen och hetsar de svagaste mot varandra samtidigt som man slickar uppåt och inordnar sig under kapitalets intressen tycker jag att väljarna ska betänka sina val ytterligare en gång.
Kommentera