Så har en smart idé blivit en sjuk anka

En av grundfaktorerna för kapitalismens våldsamma dynamik var de många olika sätt man fann för att fördela risker. På segelskeppens tid var det svårt att ta risken för ett helt fartyg själv, därför bildades bolag för att fördela risken mellan flera olika investerare. Så uppstod Lloyds, en av de största försäkringsbolagen i branschen för sjöfarten. Aktiebolaget är ett sätt för att dela på risken i ett äventyrligt affärsengagemang. Man samlar ihop pengar från olika investerare som kan satsa det de kan avstå eller mera om de är beredda att chansa med sitt kapital. I grunden är det här ett ekonomiskt verktyg som lagt grunden för att många företag har kunnat uppstå. Sedan är det en annan femma att samhället såg ut på det viset att de som hade pengar för att göra investeringar i nya företag oftast var de redan rika, adeln, storbönder, städernas handelskapitalister, lönearbetarnas arbete räckte bara till det nödvändigaste för dagen. Under tidens gång har även lönearbetarna blivit indirekta aktieägare genom de stora pensionsavsättningar som gjorts genom tiderna. Tack vare politisk och facklig kamp har vi vunnit rätten till pension även för de vanliga arbetarna.
Men besluten över investeringarna och förfogandet av aktiekapital ligger långt borta från inflytande för de arbetande. Pensionskapitalen förvaltas genom styrelseproffs och finanskunniga, i Sverige har vi ett visst inflytande genom att regeringen tillsätter styrelserna för pensionsfonderna.
Men avgjort är inflytandet väldigt långt borta för de arbetande. Under sjuttioitalet började LO tala om löntagarfonder som ett sätt att återfå inflytande för lönearbetande över företagen, men också för att bilda mer kapital för de arbetande. Det gick inget vidare för den idén.
Det finns inget fördelningsinstrument i aktier, den som satsar mycket får igen mycket den som satsar lite får igen lite. Därför medverkar aktieägandet till den rikedomsfördelning vi ser idag på börsen, några få procent rika äger över hälften av börsvärdet.
De som arbetat ihop värdena har i Sverige och Norden oftast fått betalt för sitt arbete enligt kollektivavtalsvillkor, tyvärr är det ett unikum i världen, de flesta lönearbetare er inte röken av kollektivavtal eller ens rätten att organisera sig fackligt.
Aktien i sig har väl två värden, dels själva värdet på den andel av företaget den representerar, fortfarande finns det andelsbolag där man köper andelar istället för aktier men det är samma princip att man samlar ihop kapital från många olika för att bilda sitt företag. Folkrörelserna finansierade sina företag på det sättet.
För aktien kan man tala om ett substansvärde, aktievärdet i relation till kapital företaget har. Är värdet på detta 1 så finns det tillgångar i företaget som exakt motsvarar aktievärdet, är värdet under 1 så talar aktiehandlarna om att att aktien säljs med en rabatt. Dagens aktier har ofta ett värde över 1, eftersom handlen med dem baseras på det andra värdet av aktien, som jag kallar för ”framtida förhoppningar”. Det är värde som baseras på förväntningarna på ett högre värde senare, på hur framgångsrik företaget är idag, hur mycket företaget brukar kunna ge som utdelning. Det anses vara god ton i kapitalismen att dela ut en del vinsten i företaget som ersättning till aktieägarna. Jag har sett siffror på några ören per aktie till flera kronor. Det säger sig självt att innan det blir en inkomstkälla att tala om, så måste man äga tusentals aktier.
Det var den goda biten i aktiekapitalismen, man lägger ihop kapital i en hög och så kan ett företag växa och bli en succé. Om den på den vägen bidrar positivt till samhället i övrigt beror på samhällsklassernas styrkeförhållanden i det samhälle där företaget finns. I utvecklingsländer finns det gott om exempel på företag som varit en negativ belastning på naturresurserna och bara gett ett gott liv till en liten kriminell borgarklass.
Den dåliga sidan av aktiekapitalism förutom exploateringen av arbetskraft och naturresurser, där det inte finns ett socialt samhälle, är handeln med framtida förhoppningar. Idag har vi en situation där handeln med framtida förhoppningar har exploderat och imploderat i finansskrällar. Den utvecklade kapitalismen har utvecklat finansiella instrument som ger vinster från skyfflande av pengar mellan olika instanser, mellan värden som förändras i tider som räknas i mikrosekunder i datorhandlen. Inget av de finansiella instrumenten har en kontakt med verkligt arbete, trots att när skiten hamnar i det blå skåpet, så måste de alldeles vanliga lönearbetande jobba ihop förlusterna i systemet.
Det är dags för de lönearbetande att fundera över hur vi vill att vårt arbete ska förvaltas.

http://www.e24.se/business/robotar-knockar-gamla-maklargillet_3042698.e24
http://www.ap4.se/web/templates/Page.aspx?id=268
http://www.ap1.se/sv/Om-AP1/
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6ntagarfonder