Så fort något är tillräckligt komplicerat så kommer att finnas olika åsikter om en fråga. Fastän jag tycker att något har diskuterats till leda och allt har blivit utrett efter tillgänglig kunskap så finner jag det bara är att börja om från början igen i en diskussion. Kanske är det mänskligt och naturligt, för hur det än är så blir inte alla tankar överförda till alla levande människor samtidigt. Utan det finns en inlärningsprocess för alla. Så har det alltid sett ut och den kunskap som ska överföras sägs växa för varje generation i det nya kunskapssamhälle som växer fram. Lite osäker känner jag mig på denna punkt eftersom jag tror att det fordras ganska mycket kunskap om allt möjligt även som enkel medborgare i ett jägar-samlar samhälle, om natur och djur. Men däremot är det nog så att de samhällena genom avsaknaden av skriftligt överfört vetande har svårt att vidmakthålla den samlade kunskapen från alla sina individer. Saker faller i glömska och förändras genom tiden. Tyckte mig se det i den muntliga tradition vi hade på fabriksgolvet, paussnacket innehöll ofta någon fabrikshistoria och genom tiden kunde höra att förändringar och justeringar av den skedde. Ett kinesiskt visdomsord lär vara ”Det man hör glömmer man, det man ser kommer man ihåg och det man gör lär man sig.”, antagligen inte exakt återgivet. Men jag gillar den lilla devisen för det säger mycket om hur pedagogiken borde vara upplagd. Men nu löper den här texten iväg på alldeles egen hand, för den skulle handla om länken nedan. Jo, alltså att det finns forskare som träter emot fast det finns en slags konsensus mening om något. Delvis hör det till den vetenskapliga världen, lägger man fram en uppsats så finns det alltid någon som opponerar som det heter och försöker hitta svagheter i framställningen och ställa kritiska frågor till uppsatsskrivaren. Det är en tradition som är viktig för att vetenskap ska kunna bli just det, vetande som varar längre än skribenten/forskaren. Därför finns det också en slags vetenskapens rättshaverister som skjuter in sig på detaljer för att kullkasta större resonemang, eller sår tvivel för att man har betalt för det. Lite märkligt är det att samma forskare som försökte kasta tvivel över forskningen som visade på farorna med rökning nu har gett sig på att betvivla klimathotet. Här har journalisterna en viktig roll, att skaffa sig tillräckliga kunskaper för att inte haka upp sensationartiklar på forskare med skumma syften eller ordna debatter med uppenbara dilettanter. Det finns alltid kvar kritik och synpunkter som är relevanta för forskningen att ställa och debattera. Låt oss syssla med det istället för avledning.
http://svtdebatt.se/2011/03/forskare-som-idag-fornekar-klimathotet-var-tidigare-tobakslobbyister/
Seppo Laine (V) 
Kommentera