Om att medverka i ett ont samhälle

Vi är vana vid att betrakta en borgarklass som lugnt festar vidare fast medmänniskorna dör runtomkring. Men hittills har detta försiggått utanför vårt lands gränser. Vi har sett diktaturer där oligarkerna lever på landets naturresurser och folk lever i fattigdom och misär, störs borgarnas fest har man militär och polis att skicka ut och puckla på folket. Vår uppnådda demokrati har snävat in borgarklassens inflytande och tvingat dem dela ut anständiga löner, betala skatter och så vidare. Men även i vår transparanta demokrati tas beslut som är förödande för människor, beslut som gör att dessa individer bara ser självmordet som en utväg. Svenska kyrkans påskupprop till försvar för de utförsäkrade var gott att se, men alla var ju inte där och stöttade protesten. Hur tänker man då?
Jag vet inte riktigt vad vad jag ska göra, räcker det bara att vara med och verka för ett parti som vill något annat för att vara fri från en kollektiv skuld?
Beträffande flyktingarna som skickas tillbaka, fast både kan språk och har jobb eller med säkerhet riskerar fortsatt förföljelse, skrev jag till vår immigrationsminister och diarieförde att jag inte är med. Var det tillräckligt?

Några hundra stöttade kyrkans aktivitet i Gävle.