Datasystem för användarna

I UNT-artikeln nedan beskriver folk från flera olika områden hur deras arbetstid äts upp av administration kring en mängd olika administrativa system. Det är inte så konstigt att det ser ut som gör, varje myndighet gör system utifrån sina behov, varje IT-avdelning har bara en livsuppgift, att hålla sina användare inom pyttemjukdomänen. Inget av dessa angreppssätt utgår från användarens behov och möjligheter. Databearbetningen försvåras också av att kommunerna jagar produkter på en ganska outvecklad marknad med liten konkurrens. Några exempel, ett ärendehanteringssystem som många kommuner använder sig av och som i och för sig har många möjligheter är en fullkomlig horrör att använda. Ett annat exempel är ett ekonomisystem vars förkortning av användarna läses ut som stress, ångest och panik. Den som fått en utskrift från polisens datasystem fattar att inte mycket hänt sedan nålskrivaren var den senaste nyheten.
Exempeln är otaliga på vilka slags system från dos-tidens nedersta avgrunder användarna får tampas med. Nu tror väl många att jag skulle skriva att lösningen är att migrera till ett annat bättre operativsystem som finns på marknaden och vinner allt bredare anslutning och får små motståndsfickor mot pyttemjukdominansen lite här och var…Men även om en migrering rakt upp och ner skulle spara in kring 20 procent av alla IT-kostnader, så är det inte vad jag förordar i första hand. Fast jag kan skicka med ett grattis till de som lyckas slita sig fria från IT-avdelningens pyttemjukslaveri…
Vad som långsiktigt krävs är en migrering till öppen källkod, programvaror som inte medför licenskostnader och som man står fri att utveckla efter eget behov. Hela det offentliga Europa skulle kunna samarbeta kring att dels utveckla ett operativsystem kring en Linux-distribution man tycker passar och sedan gemensamt lägga in sin 25-öring för att utveckla de mjukvaror man behöver. Så himla annorlunda är inte behoven mellan förvaltningarna i Europa att en ordbehandlare inte kan utvecklas för alla för att sedan landanpassas lokalt.
Tillsammans skulle man kunna ge mjukvaruutvecklandet en rejäl skjuts genom att många kan samarbeta om programmen. Man kan som idag hjälpa varandra med kodandet tvärs över alla gränser, koden skrivs ju i ett språk lika för alla.
Det är nog bara en tidsfråga innan man inser lämpligheten av detta universella sätt att arbeta på. Genom att koden är fri får också alla medborgare i samhällena tillgång till programvaran och den utveckling man har gjort. Därutöver tänker jag mig att det kommer att finnas resurser för att göra det öppen källkods rörelsen inte riktigt mäktat med idag, att putsa användarupplevelsen, för mjukvaran. I varje land kan man ha en liten avdelning med kompetens som bara sitter och putsar på användarupplevelsen, kanske rentav till en nivå som närmar sig det bästa systemet idag på den kommersiella marknaden, eller varför inte också överträffar densamma?

http://www.unt.se/uppsala/datorn-stjal-tid-fran-patienter—och-elever-1238293.aspx