Om någon trodde att rasbiologin var utdöd tankerest från tiden då vi inte visste bättre, är nedanstående länk upplysande. Fast den som läst kommentarsfälten på till exempel Expressen kanske hade anat att det kunde stå ganska illa till. Jag läste en debattör som tyckte att vänstern varit för lite aktiv med att bemöta kommenterar i svarsfälten på de stora tidningarnas kommentarsfält. Det är i viss mån rätt, vi hade planer på att sitta tillsammans och skriva svar någon dag i veckan, men det blev aldrig av eftersom det hela tiden fanns andra aktiviteter som slök de aktivas tid.
Ofta sägs det att elefant eller buffelhud är en bra egenskap för politiker, så att man inte tar åt sig av alla nedsättande och elaka kommentarer som spills över våra förtroendevalda.
Men jag undrar hur den människa är beskaffad som orkar läsa kommentarerna på Expressen till exempel. Hud som kevlarpäls, finns det?
Med förutnämnde debattörs maning i huvudet gick jag en dag in och tänkte jag skulle kommentera, men jag får tillstå att jag kroknade av den samlade mängden dumhet och förakt för andra som mötte mig och det blev inget skrivet. Istället blev dagen lätt deprimerad.
Nu har jag läst fler och ser en tråd och ser också en regelbundenhet i svaren
som gör det möjligt att bilda en teori för att handskas med kommentarfälten, så det är möjligt att jag återkommer till dem.
http://www.dn.se/debatt/rasister-pa-natet-forsoker-skramma-medier-till-tystnad
Seppo Laine (V) 
det som uttrycks i kommentarsfälten är vanliga människors illa formulerade frustration av att inte bli tagna på allvar i många frågor. det finns idag inte någon tidning eller tvkanal som formulerar frågor som är grundade i människors erfarenheter utan tvärtom följer media en strikt mall av välvillig ”medmänsklighet” eller vad man kan kalla det där man tror sig hålla en god moral men snarare stryper en debatt som iofs aldrig varit fri.
Det vore bra om du exemplifierade lite av den dumhet och det förakakt som trots modereringen av kommentatorsfälten i Expressen får stå kvar och som du specifikt reagerat på. Att bara bemöta oliktänkade med härskartekniker (skambeläggande,skällsord, osynliggörande etc.) utan bemöta dem med fakta är inte konstruktivt. Snarare så polariserar och kväver man diskussionen än mer.
Jag tror således att det är bra att tillåta diskussioner även i de traditionella medierna, för i värsta fall tar de frustrerade människor som inte får komma till tals och uttrycka sin frustration och kanaliserar frustrationen i samhällsfarlig verksamhet. Med demokratisk öppenhet har man ju t.ex. försökt få ett antal gerillagrupper att dra ner på den väpnade kampen och istället föra fram sina krav med politiska, demokratiska medel. Jag tror vidare att om man för en öppen, konkret, faktabaserad diskussion och dialog om problematiken så får man i alla fall en förståelse för vad vissa av meningsmotståndarna reagerat över och baserar sin argumentation på. I samband med detta kan man förhoppningsvis även få andra som följer debatten att syna och ifrågasätta motpartens argument. Dessutom ska man inte glömma att konstruktiva lösningar på problem baseras på att man öppet kan och fritt får diskutera problematiken.
Om väljarna däremot börjar anse att traditionella medier p.g.a synbart förelegade pressetiska regler eller p.g.a. ideologiska synsätt väljer att inte rapportera fullt ut och/eller ta upp vissa nyheter/fakta så kommer tilliten till de traditionella medierna att minska – något som vi ser små tecken till idag när politiskt inkorrekta bloggar växer fram lite här och var. Där presenteras utvalda nyheter kryddat med lite extra information samt ibland med en mer eller mindre genomtänkt lägesanalys. Nyfikna som folk är så dras de dit som småbarn till godishyllan, eller som alkoholister till Systembolaget. Samma syndrom som är göder kvällstidningarna är även grunden för bloggarnarnas framgång – nyfikenheten på det lilla extra och den påföljande diskussionen kring ämnet. Det som är det nya är att diskussionen nu inte längre nödvändigtvis styrs av etablerade medier. Tack vare internet kan ”vanligt folk” utan journalistutbildning göra sina röster hörda. Några av dessa gör det civiliserat, andra inte, men gemensamt för dem alla är att de inte kommer att skrämmas till tystnad -särskilt inte om de anser sig ha goda grunder för sina åsikter.
Att som i artikeln i DN plocka fram enstaka citat från vad som förefaller vara enstaka extremister är helt enkelt inte ett fungerande verktyg för att tysta motståndarna till det, i deras tycke, överdrivna multikultursamhället. Det tyder snarare på att en genomtänkt strategi från artikelförfattarnas sida – att få dem att skämmas och rent intellektuellt bunta ihop dem med de värsta tänkbara idioterna. Men den strategin fungerar inte längre – folk är för upplysta för att gå på den finten igen.
Efter denna lilla utvikning konstaterar jag att man inte med en enkel handviftning kan klassa alla som kritiserar invandringspolitiken från ena eller andra hållet som rabiata rasister respektive landsförrädande Quislingar utan att läsa och bemöta deras respektive argument. Som det är nu så blåser det dock invandringskritiska vindar i hela Europa. I Tyskland har t.o.m. förbundskansler Angela Merkel gått så långt att hon konstaterat att det multikulturella samhället har misslyckats. I dagsläget så räcker det för invandringsskeptikerna att nämna företeelser som självmordsbombaren i Stockholm, hoten och attackerna mot Vilks och Westergaard, bränderna och stenkastningen i Rosengård, mordet på Theo van Gogh, självmordsbomberna mot kollektivtrafiken i London coh Madrid etc. för att få sympatier. Jag tycker trots detta att man inte bara kan stänga gränserna rakt av som vissa av radikalerna förespråkar. Inte heller kan man avskaffa dem helt och låta folk flytta hit och dit hursomhelst då det för närvarande är hög arbetslöshet och de sociala skyddsnäten därmed skulle bli överbelastade och kulturkrockarna skulle bli än värre. Båda synsätten är för mig lika absurda. Det är dock i min mening inte fel eller rasistiskt att förespåka en restriktivare invandringspolitik.
För att sammanfatta det hela så vill jag således att man tillåter en öppen, faktabaserad diskussion där alla får komma till tals i traditionella medier så får folket bestämma vilka de tycker har de bästa argumenten och hur de vill att det svenska samhället ska utvecklas. Media har här således en avgörande roll genom att låta alla sidor komma till tals. Om någon av sidorna missgynnas i media så kommer det obönhörligen att dyka upp alternativa websidor där deras synsätt på saker och ting tas upp. Är argumenten från motståndarsidan veka och substanslösa så borde de vara lätta att bemöta med fakta – inte med skällsord, ägg och visselpipor. Då har man instället bevisat att man själv är en tvättäkta idiotiskt antidemokrat.