Den planerade marknaden

Planekonomi är omöjligt att använda i debatten eftersom ordet noga förbundits med öststatskommunismen misslyckanden. Jag tror många tänker sig att den så kallade fria marknaden på något märkligt sätt överlever utan planering. Men de som läste tidningarna noga kunde läsa om att de stora grossisterna sätter sig med matindustrin och kommer överens om priserna för året som kommer.
Jag jobbade på en byggmaterialfabrik förut och där tittade man alltid på planerna för byggandet i landet och på sin andel av marknaden och om man eventuellt hade möjligheter prissätta sig till en större andel.
Så funkar det idag, är alla parter lugna med sin marknadsandel så höjer man gemensamt och tar ut sina beräknade vinster. Råder det konflikt om marknaden så kan det leda till att man priskrigar om marknadsandelar. Men jag tror att de flesta konsumenter upplever ganska få priskrig under ett år… Och nej, extrapriset på falukorven är inte priskrig, utan ett sätt att kränga ett planerat större utbud av falukorven den veckan.
Alltså all ekonomi är i behov av planer korta som långa, idag tittar man i kommuner ofta med 4 års utblickar och företagen gör sina utblickar med sina produkters förmodade livslängd.
Planekonomin förtjänade sitt dåliga rykte genom att förutsäga vad konsumenten skulle konsumera på detaljnivå och enbart producera det som uppskattades om ett behov. Det gjorde man dessutom utan dagens verktyg, idag är det möjligt att med några dagars mellanrum producera det som fattas i butikshyllan via datakommunikation. Dagens produktion är delvis också baserat på ett omfattande överutbud, produkter ställs fram och vissa volymer blir inte sålda.
Kapitalismen lever på att nya produkter snabbt kan vinna marknadsandelar från gamla produkter och gammal teknik skrotas i en egentligen ganska dyrbar process, men den är en så liten del i den dagliga omsättningen så systemen ser ut att fungera ändå. Oftast blir kostnaderna kvar i naturen för skrotningen.
Så blev till exempel Apples iPhone en ledande mobiltelefon på några år från att från början inte alls finnas i produktutbudet. Detta medför att kapitalismens konkurrens upplevs som dynamiskt och spännande av människorna i samhället. Och visst är det ett omvandlingstryck som medför att nya produkter utvecklas som tar mindre energi och material i anspråk. Men för att verkligen verka för människornas bästa fodras det även att samhället runt de konkurrensutsatta företagen står starkt. Att de lönearbetande får bra löner, att samhället kan övervaka att inte miljön fördärvas, att samhället får tillbaka skatteintäkter till den nödvändiga reproduktionen av arbetskraften. Slarvar man med det sistnämnda får man rena gangstersamhällen lackerade med ett tunt lager av borgarklassens diskreta charm…