Sjuknärvaron

För mer än tio år sedan var jag bekymrad för hur framtiden skulle bli för mina arbetskamrater som blev kvar på fabriken. Många slet med olika krämpor och med sämre ersättning för sjukfrånvaro redan då tyckte jag det fanns de som jobbade istället för att återhämta sig. En hund eller katt har förstånd att ligga kvar och vila sig frisk, men vi människor disciplineras till de otröttligas armé och ska bara jobba på trots att kroppen signalerar något annat. Det är klart att Faraos slavar inte hade något val, men har inte vi kommit lite längre?
Men det finns arbetsplatser med olika kulturer, har ju också sett att de finns de som sitter hemma med en fis på tvären. Men de är färre än alla arbetets hjältar jag sett.
Flesta arbetsplatser odlar den inställningen. Livsfarligt blir det först när arbetsköparna blandar sig i och tvingar folk till jobbet trots att man sysslar med livsmedelsproduktion eller annan verksamhet med risker för smittspridning. Kommer ihåg ett TV-inslag med någon McDonaldschef som beordrar sina snuviga anställda till fortsatt jobb, aldrig att jag sätter min fot på en sådan restaurang…
Det är ersättningsnivån som är det riktiga problemet, på de flesta vettiga arbetsplatser kan man undvika effekten av karensdagen med injobbad tid på något sätt.
Vänsterpartiet har hittills varit ensamma om att vilja ta bort ersättningsansvaret för sjuklönen under de första veckorna från småföretag. Det kan slå väldigt hårt på små verksamheter med lite otur.
Denna drapa föranleddes av nedanstående text om sjuknärvaron på jobben:
http://www.newsmill.se/node/22476