Också ananas

I min blogg om dokumentärfilm och kulturteori lyfte jag frågan om en dokumentärfilm förmår att göra avtryck i verkligheten. Detta mot bakgrund att Fredrik Gerttens dokumentär om bananarbetarnas villkor antagligen hade setts av mindre än fem procent av befolkningen. Dessutom samma fem procent som bryr sig om samhället i vanliga fall och inte lyckats göra några större avtryck i den stora offentligheten. Men nu drog Dole igång storsläggan mot filmen och den uppståndelse det väckte ledde till att lite fler än de vanliga samhällsförbättrarna fick syn på filmen. Men vad har det lett till, i nedanstående krönika konstaterar Gertten att det är ”business as usual” igen för bananarbetarna, det räcker inte att några få fler köper rättvisemärkta bananer, mycket mer av konsumtionsmönster måste ändras för att förbättra villkoren för arbetarna. Det gäller inte bara bananer utan de flesta frukter börjar med en vidrig exploatering av fattigfolk…

http://www.aftonbladet.se/kultur/article7986623.ab