Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2010

Jag har länge funderat på en lagstiftning som ger löntagarna rätten att köpa upp ett företag som ska säljas av sina ägare eller är ställd inför konkurs. En hembudsrätt för arbetarna på ett företag, det är utom tvivel att de flesta företags verksamheter bärs fram av det kollektiv av arbetare och tjänstemän som arbetar i det. I bästa fall bidrar en VD positivt och i många fall kunde man haft vilken påse nötter som helst som VD.
Naturligtvis finns det en del frågor att lösa kring ett sådant arrangemang men de borde inte vara olösliga. Jag menar när internationella koncerner lägger ned funktionsdugliga verksamheter för att lönsamheten inte passar, så borde arbetarkollektivet få chansen att driva verksamheten vidare om de tror att det finns en möjlighet. På det viset skulle kanske en dammsugarfabrik jag läste om blivit kvar och kanske några andra.
Kapitalismens dynamik sätter spelreglerna för vilka verksamheter som har en chans för överlevnad, men den kunskapen om vilka möjligheter man har på marknaden brukar finnas även i arbetstagarkollektivet.
Därför länkar jag nedan till två exempel på löntagarägda företag, i Storbrittannien finns det en varuhuskedja som heter John Lewis som ägs av de anställda och som också är enormt populär arbetsplats.  En annan framgångsrik verksamhet är kooperativet Mondragon som ofta återkommer i resonemangen kring ekonomisk demokrati. Båda viktiga exempel på att vi kan tillsammans.
I texten om Joh Lewis återges ett citat från grundaren av John Lewis kedjan, som säger något i stil med att ”det är absurt att det finns miljonärer när människor samtidigt lever i nöd armod i nästa kvarter…”.

Och det är sant idag med både nationellt och internationellt…

http://www.guardian.co.uk/business/2010/mar/16/john-lewis

http://en.wikipedia.org/wiki/Mondragon_Corporation

Read Full Post »

Det finns väldigt mycket att ta upp, tur att andra ibland säger det man vill säga bättre. Då räcker det att bara publicera en länk till det som bra tänkt och skrivet.
Ingenstans i världen har det internationella kapitalet lyft fram regeringar som har en social agenda. Tvärtom man stöttar och lyfter fram regeringar som hjälper till att exploatera arbetskraften och som tillåter hänsynslös utvinnande av naturresurser och där vinsterna i den mån de får stanna i landet går en till smal borgarklass som kalasar tillsammans med de internationella företagen  på landets resurser. Nu finns det trots allt exempel på vänsterregeringar som valts av folket, de är omgivna av mäktiga fiender som misstolkar och förvränger allt vänsterregeringen gör i sina media, de undergrävs av ofta korrupta statsbyråkratier som gör sitt för att motverka progressiva förändringar och har stora problem med ett rättsväsende som i närmaste varit betalda drängar för borgarklassens intressen i landet. Och räcker inte det till så står man alltid inför risken att kuppas bort av borgarklassen som alltid kan få stöd från USA för sådana planer.
Torts allt detta så har vi vänsterregeringar som återvalts, vi har Chavez i Venezuela och Lula i Brasilien.
Chavez illustrerar ett annat problem för vänstern, ett internt problem, nämligen att man gärna vill behålla makten även via lagstiftningen, när man ser behoven och ser vidden av bristerna. Men det är en klassisk fälla som inget gott kommer ut från. Man måste lita till demokratin och folkrörelserna, har inte de kraften och förmågan att organisera landets arbetare så vinner man inget bestående i parlamenten heller. Sveriges socialdemokrati är ett tydligt exempel på detta, en fackföreningsrörelse som kämpar med förtroendet från sina medlemmar och inte lyckas mobilisera inför ett viktigt val, behåller inte heller den parlamentariska makten.
Det krävs något helt annat av socialdemokratin än ängsligt positionerande mot medelklassen för att arbetarrörelsen ska få parlamentarisk makt i Sverige igen.

http://www.unt.se/debattspecial/vastlanderna-sjalva-orsak-till-folkvandringen-1053174.aspx

Read Full Post »

Det stör mig att Sveriges populäraste Vänsterparti-förening också har nog den fulaste hemsidan, men är störst ändå. Men det är också en viktig påminnelse om att i politiken räknas ibland innehållet och inte bara ytan. Det känns märkligt att skriva det precis när valet vunnits av yta utan innehåll. Tusentals väljare har röstat emot sina objektiva klassintressen, man har gett makten till högern och ökat högerextrem röstande. Trots att dessa krafter är ute efter att minska arbetarklassens inflytande på alla plan.
Jag länkar nedan till Stig Henrikssons krönikor på Vänsterpartiet Fagersta:s hemsida.
I den första reflekterar han över SD:s framgångar, jag kan dela hans analys om att vi inte vunnit de insteg vi borde haft i det sociala rum som göder de främlingsfientliga tankarna. Men jag ser deras expansion även som en moralisk ryggradslöshet, en individ kan faktiskt välja att ta kampen mot kapitalet eller skylla allt på dem nederst i trappan. Men om en individ inte ser det valet, kan man lasta individen för valet då?  En korrekt invändning men den gör inte det moraliska förfallet mindre.
För det andra ser jag en allvarlig brist i vårt skolsystem, man har inte lyckats med sitt demokratiska uppdrag om eleverna väljer främlingsfientligt och högerextremt. Utbildningen i demokrati har länge varit bristfällig och våra lärare är inte de som alla gånger har de bästa insikterna i demokratiskt arbete, har jag förstått av många lärarkommentarer. I ett demokratiskt land borde det väl vara naturligt att eleverna gick ut med kunskaper om föreningsdemokrati,  styrelsearbete, demokratiska processer som motsvarar i vart fall en grundkurs hos Ung Vänster.
Naturligtvis hör det ihop med en skola som länge urholkats på resurser och som låtsats fungera när ingenting funkar. Självklarheter som att eleverna ska ordentliga toaletter, skolgårdar, känna sig trygga i skolmiljön, ältas och vänds på och i bästa fall kommer det åtgärder när problemen blir akuta.
Under åren efter budgetsaneringarna har man i många kommuner lyckats ge skolorna mer resurser och det finns goda resultat, det främlingfientliga röstandet är trots allt begränsat. Men med valresultatet som ligger för handen, är jag orolig igen. Det fattas 20 miljarder i de offentliga finanserna för välfärden var senaste budet jag läste om.

http://vfagersta.se/kronika.htm

Read Full Post »

« Newer Posts