Jag har länge funderat på en lagstiftning som ger löntagarna rätten att köpa upp ett företag som ska säljas av sina ägare eller är ställd inför konkurs. En hembudsrätt för arbetarna på ett företag, det är utom tvivel att de flesta företags verksamheter bärs fram av det kollektiv av arbetare och tjänstemän som arbetar i det. I bästa fall bidrar en VD positivt och i många fall kunde man haft vilken påse nötter som helst som VD.
Naturligtvis finns det en del frågor att lösa kring ett sådant arrangemang men de borde inte vara olösliga. Jag menar när internationella koncerner lägger ned funktionsdugliga verksamheter för att lönsamheten inte passar, så borde arbetarkollektivet få chansen att driva verksamheten vidare om de tror att det finns en möjlighet. På det viset skulle kanske en dammsugarfabrik jag läste om blivit kvar och kanske några andra.
Kapitalismens dynamik sätter spelreglerna för vilka verksamheter som har en chans för överlevnad, men den kunskapen om vilka möjligheter man har på marknaden brukar finnas även i arbetstagarkollektivet.
Därför länkar jag nedan till två exempel på löntagarägda företag, i Storbrittannien finns det en varuhuskedja som heter John Lewis som ägs av de anställda och som också är enormt populär arbetsplats. En annan framgångsrik verksamhet är kooperativet Mondragon som ofta återkommer i resonemangen kring ekonomisk demokrati. Båda viktiga exempel på att vi kan tillsammans.
I texten om Joh Lewis återges ett citat från grundaren av John Lewis kedjan, som säger något i stil med att ”det är absurt att det finns miljonärer när människor samtidigt lever i nöd armod i nästa kvarter…”.
Och det är sant idag med både nationellt och internationellt…
http://www.guardian.co.uk/business/2010/mar/16/john-lewis