Världens finaste dokument

Röstkortet har kommit

Då har den kommit beviset för att jag lever i en fri värld, en medborgare bland alla andra som väljer sin regering. Jag skriver naturligtvis om röstkortet som inte ens år 2010 är självklart för alla individer på planeten jorden. För att inte tala om det självklara i att man får bilda vilka föreningar och partier man vill.
Bara 100 år sedan var det inte självklart att varje individ ägde sin röst, utan den hörde till de rika och till män, att varje man och kvinna idag har rösträtt är något våra föregångare åstadkommit med mycket bråk och stök.
Men rösta är inte allt, i en demokrati har man rätten att själv vara med och påverka den politik som förs, det kan man göra som opinionsbildare på tidningssidor, som brandtalare för släkten eller på politiska möten med det parti som ligger en närmast. Har du ståndpunkter, du vinner majoriteter för, så sprids din idé och till slut kan man se förverkligad. Denna process skildras väldigt sällan om i massmedierna, knappast alls. Många är inte ens medvetna om att den finns, utan tror att allt kuckeluras ihop av några få topp-politiker. Men det är det som är tjusningen med det demokratiska grundarbetet, alla kan tala för sin sak, alla har sin röst, mer än ett kommunalråd har fått se sin favoritidé vältas på ett medlemsmöte.
Men naturligtvis kan det se lite ospänstigt ut, för vem lägger fram idéer som man vet inte vinner majoritet, i praktiken blir ofta,  allteftersom ett sällskap känner varandra som personer, förslagen anpassade efter vad man tror går hem. Men allt emellan uppstår det ändå rena ja eller nej omröstningar om politiska beslut.
De kongresser som beslutar om hela partiets inriktning är ofta skådeplatser för hård argumentation för idéer och förslag, senaste partikongressen var extra intressant för mig, eftersom det var kring Uppsala medlemmarnas motion om miljön, som slaget stod om den skulle in i valplattformen eller inte.
Och själv ger jag mig inte, nästa kongress ska jag motionera om länge kongressperioder igen…