Det kändes väsentligt att skriva några ord till om vikten av att vi alla deltar i arbetsutbyte och får betalt med skälig ersättning. Detta mot bakgrunden av att nyss gått igenom den hopsparade tidskriftshögen från vårvintern och sorterade och läst i mina skatter.
Men också mot bakgrunden av den debatt jag för med en skribent i kommentarsfältet till ”Från en annan dimension..”.
Våra tidskrifter lever, föga förvånande, på att det finns köpare till dem. Ju bättre tider ju fler tidskrifter kan folk handla. Ökar arbetslösheten, gröps reallönerna ur, desto mindre flådiga journalistjobb kommer det att finnas att dela på. Alltså ett resonemang tvärtemot den som dominerar kontinenten idag, som min favorit-tjejkomiker karaktären Sally konstaterade, ”Man kan inte bromsa sig uppför en backe..”.
Ändå ska man skära ner i offentliga utgifter och minska offentliga löner och ersättningar, det vill säga plocka ner utbytet i ekonomin ett par rejäla hack, det riskerar medföra att den svaga konjunkturuppgång, vi nu sett tecken på, riskerar att bryta ihop och avstanna helt. Det hindrar ju inte att obalanser måste rättas till, skatteintaget måste stämma någorlunda med utgifterna.
Men som i fallet Grekland så är det uppenbart att det finns brister på även intäktssidan, en stor svart sektor undandrar samhället skatteinkomster. Men genomlysning och effektivitet krävs förmodligen av den offentliga sektorn med. I en modern demokrati ska ingen behöva muta sig fram vare sig i rättsväsende eller sjukvård. Den mest angelägna reformen torde vara att upprätta en genomskinlig byråkrati som kan styras demokratiskt. I vår demokrati är vårt byråkratiska så invant att det fungerar opartiskt och i huvudsak ickekorrupt så att vi knappt längre ser att det är en fördel som många andra länder långtifrån kan ståta med inte ens inom EU-sfären…
Och det blev skrivet bara för att jag egentligen ville göra reklam för några trevliga tidningar jag gärna hade köpt fler av men som inte riktigt ryms i min budget heller:
Tidningen Fokus är ett samtidsmagasin som trots sin liberala hållning ofta citeras bland politiska skribenter även på vänsterkanten, jag har inte läst den så ofta men det syns tydligt att det är ambitiöst försök att vara ett bra bakgrundsmagasin.
SIDA:s tidning ”Omvärlden” har jag nämnt tidigare men den är så bra att jag får skriva någon rad till. Behagligt pappersval, snyggt format och fyllt med reportage från världen över och inte bara eländesskildringar känns den som en väldigt trevlig bekantskap. Men det är ju gratis att bekant sig med den på webben:
Jag gillade ”effekt” klimat och samhällsmagasinet men jag är inte så mycket trädgårdsarbetare att tipsen om diverse odlingar går hem. Men absolut trevligt format i denna med, så kolla själv.
Just nu kan du länka vidare till en artikel om hur nästa finanskris kommer att se ut, så att kan vara beredd…
Sedan finns det en gammal bekant, Ordfront Magasin, den har jag däremot haft länge nu eftersom jag var med i bokklubben. Men numera hör inte tidningen ihop med bokklubben längre. Det är två separata verksamheter, och klubben är numera i Adlibris nätbokhandel och har en förträfflig form genom att man bara beställer de medlemserbjudanden man vill ha och aldrig behöver glömma bort att avbeställa mer.
Ordfront magasin satsar helhjärtat på journalistik och har stora reportage man inte ser någon annanstans. De nummer jag har framför mig berättar till exempel om:
Ett temanummer om Afrika, om sophantering, om litteratur och bakgrundsfakta till kritiken om Bildts inblandning i Lund Oil och deras söliga affärer i Nigeria.
Bekämpningsmedlen på tobaks- och bomullsfält beskrivs också.
I nr 3 för året finns utöver det vanliga beståndet intressanta krönikor och debattartiklar, en argumentsamling mot SD-retorik, en huvudartikel om biståndet som några exempel.
Seppo Laine (V) 
Hm, såg passningen om tidigare debatt…
Jag har svårt att förstå hur man skall öka den ekonomiska tillväxten genom att öka offentliga utgifter. Offentliga utgifter ökar inte *reellt* skatteintäkter t ex, då det bara blir pengar staten betalar…till sig själv. Ge en (t ex) folkbibliotekarie mer pengar så hon kan betala mer skatt, och allt man gjort är att skicka ut pengar som studsar tillbaka.
Jag tror ingen byråkrati kan göras särskilt genomskinlig. Människans psykologi fungerar inte så. Byråkrater är också människor och *gillar* den makt de tilldelats och *ogillar* att någon lägger sig i. Och då är det lätt att obstruera. Det enda sättet att reformera byråkrati är att minska den. Färre lagar/förordningar/regler, färre byråkrater, färre blanketter. Förordningar som inte finns behöver inte genomlysas. Byråkrater som inte finns kan inte obstruera.
Vad gäller tidskrifter (och jag håller med om att sådana är viktiga – med tiden lär allt fler komma i en eller annan E-form, iofs, på mellanlång sikt kanske som E-bokfiler?) tror jag den viktigaste reformen vore att minska skatterna. Både Seppo och jag har i våra dagar vevat stencilapparater och skickat ut sladdriga sidor med besynnerlig bläckbestänkning. Och för sådant struntade vi i all byråkrati. Ingen betalade någon f ö, eller om man tog upp prenumerationer var avgiften låg, ren självkostnad.
Men går man ett snäpp högre och utger vad som skulle kallas en ”kulturtidskrift” (inte 100 ex, utan kanske 500 eller 1000) hotar en enorm byråkrati runt hörnet. Tänk om man önskar betala duktiga bidragsgivare? Arbetsgivaravgifter, preliminärskatt, oändlig korrespondens med skatteverket… Tänk om man gör en blygsam i ”vinst”. Mer av samma sak. Och så skall man ”söka kulturtidskriftsstöd” och allt skall redovisas. Posten har sin byråkrati för förmånligare porton. (Jag fick en gång sitta och hitta på ett årsmötesprotokoll för att erhålla ”B-Föreningsbrev”-bevis.)
Mitt förslag:
* Momsfrihet (inte bara momsnedsättning) för tidskrifter, ev för alla tidskrifter under en viss omsättning (en generös gräs i klassen 100 000-tals kr).
* Skatte- och redovisnngsfrihet för småbetalningar, generösare än idag. (Jag tror gränsen är 1000 kr.)
* Billigare porto, t ex genom att momsen för tidskrifter tas bort på porto.
* Bryt upp distributionsoligopolet. Det finns idag två distributörer till kiosker och tidningsförsäljare. Men ingen av dem kan erbjuda något för en tidskrift som trycks i 2000 ex och vill nå, säg, 500 försäljnngsställen med 4 ex i varje. Det är inte lönsamt. Jag tror det skulle vara lönsamt, men de stora distributörerna vill skydda sina huvudmän som har de stora tidskrifterna som iofs är mer lönsamma. (Ett förslag vore att skapa någon organisation som kan nyttja folkbiblioteken för att skapa säljkanaler. De finns redan! De har tidskriftshyllor. Samma tidskrifter skall man kunna låna gratis, men det är väl inget fel om man kan köpa dem också?)
* Avskaffa kulturtidskriftsstödet. Jag tycker att det är moraliskt fel att någon liten grupp kulturelit sitter och med sina fördomar i bagaget bestämmer vad som är ”bra” och ”dålig” kultur, värd eller ovärdig ”stöd”.
–Ahrvid
Om man tar ditt exempel med folkbibliotekarien som får mer pengar, så är får staten tillbaka ungefär hälften inte hela som du skriver eftersom det blir kvar pengar hos de företag och individer som folkbibliotekarien använder sin lön för. Skattekvoten är trots allt inte mer än 47 procent. http://sv.wikipedia.org/wiki/Skatt
Byråkratin är nödvändig för de flesta i dag kända styrelseformer, för utföra tjänster som att bygga vägar, betala läkare, räkna ut löner, samla användbar information om geologiska belägenheter och allt möjligt annat som behövs för vårt komplicerade byte av arbeten med varandra ska fungera gnisselfritt.
I Sverige består genomskinligheten i att varje offentlig handling just är offentlig, genom att våra förtroendevalda politiker fritt kan granska tjänstemännens agerande och upprättar styrdokument för dessa.
I övrigt kan jag hålla med om lägre moms för tidskrifter och att distributionsmonopolet borde brytas upp på något sätt.