Det här är kommentarer och reflektioner från konferensen Bostadsmötet i Gävle som ägde rum den 21 och 22 april. Fler rapporter följer.
Hur planerar man för den täta staden, staden som folk trivs i och gärna bor i? Undersökningar visar på att folk gillar blandade miljöer. Men dagens normer är inte riktigt med på den resan. Med dagens välutvecklade normer är det inte möjligt att bygga nytt på det viset som till exempel Karlavägen ser ut i dag i Stockholm. Med tät trafik längs en esplanad och blandade verksamheter om vartannat. Fastighetspriserna längs vägen talar om att det är en populär miljö. Vår lagstiftning styr staden till att bli som Västerås, med små isolerade avskilda öar. Vi kunde se exempel på från flera håll att bostadsområdena i dessa avskilda bostadsöar kan vara nog så attraktiva områden med lyckad blandning av grönytor och bostäder. Men det bäddar inte för de kvalitéer som står för den täta staden. Man tog upp Möllevången i Malmö som ett annat exempel på en tät struktur i staden som har blivit väldigt attraktiv.
Eftersom tätheten i sig är en positiv faktor borde man låta folk ta konsekvenserna för det genom att stå ut med högre buller eller tätare trafik istället för att på förhand bygga bort allt som kan bli roligt.
Naturligtvis är detta lite draget till sin spets, men jag tycker det en sanning i det som framfördes. Det oväntade, det lite röriga och många verksamheter i en tät struktur har en attraktionskraft och gör det intressant för människor att röra sig på sådana platser och hitta oväntade möten och inspiration för nya verksamheter. Det borde vara dags för en lite mer genomtänkt diskussion kring stadspolitiken.
Städerna har vuxit som ett svar på bostadspolitik, man har sina omgivande boendecentra och trots ambitionerna att skapa levande förortscentra är stadskärnan en magnet som drar i god konkurrens med externhandeln.
Man kanske får tänka efter om vad som är attraktiva boplatser. Ett exempel var Upplands Väsby som byggde sjönära, men arkitekten trodde mera på att bostäder nära stationen, där man också hade kunnat bygga, hade haft en större attraktionskraft och man hade haft kvar attraktionen i ett sjönära friluftsområde. I sammanhanget kan jag tycka att Alderholmen i Gävle är perfekt, både vattennära och stationsnära…
Det gavs utökade perspektiv på staden och boendet. En forskare diskuterade staden som njutningsmedel, bostaden som njutningsmedel, bostaden har inte bara blivit en plats där man sover och äter, utan fylls med olika maskiner och attraktioner. En vanlig lägenhet idag, kan inom sitt begränade utrymme ge möjligheter för ett liv som motsvarar vad bara de bättre bemedlade stånden kunde tillåta sig för 100 år sedan.
Forskaren reflekterade också över funktionerna i staden, som trafik, boende, arbeten och hur man kombinera dessa maskiner till en funktionell enhet.
Vi har fått ett boende sedan 1972 intygade även nästa forskare där alla fått del av de grundläggande behoven, marknaden drivs numera av begär inte nödvändighet.
Det är inte längre fabriker och råvaror som styr städerna utan högskolor och universitet.
Länkar till föreläsarna:
Docent inga Britt Werner håller till på KTH:
http://www.infra.kth.se/sp/upd/index2.php?&M=15&MENU=15&TOPPIC=1&LANG=eng
http://www.a1arkitekter.se/delagaremedarbetare/ola-andersson/
Seppo Laine (V) 
Kommentera