Till slut är klasskillnaderna så stora att vi inte ens nuddar vid varandra.
Att komma på tanken att bränna upp riktiga pengar som gör skillnad för folk i slutet av månaden, kan väl bara komma upp hos dem som lever sitt liv i den andra dimensionen, där pengar egentligen aldrig är ett problem. Det finns resurser och tillgångar i släkten och den egna lönen räcker till för allt man önskar sig. Jag tor Fi har blivit väl teoretiska, den praktiska feminism Vänsterpartiet utövar känns mera jordnära.
Visst leder den patriarkala strukturen till ojämlika löner och annat även i Sverige, men sett i en internationell skala, hur desperat ska man vara?
Det finns en poäng i att, Fi:s tilltag med elda upp 100 000 kronor, ger mera annonsvärde än samma pengar på en tidningssida eller bortkastade i något annat annonsbrus. Men man kan inte frånse att pengarna då hade kommit i omlopp som moms, löner, tryckerikostnader med mera. Pengar är att byta arbete med varandra, eldar man upp dem så blir inget arbete utfört. Ett väldigt omarxistiskt sätt att använda pengar på, vi vill att kulorna ska rulla från den ena till den andra, inte samlas på hög hos några få eller meningslöst brinna i brasor.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7422237.ab#abArticleComments
Seppo Laine (V) 
Hear, hear.
Det är för Seppo ingen överraskning att jag inte håller med om ”lönediskriminering” av kvinnor. Enligt många undersökningar förekommer det iaf inte i Sverige – men man skall räkna in samtliga relevanta, sakliga lönefaktorer. (Utbildning, befattning, exakta arbetsuppgifter, bransch, antal år i yrket osv.) Påståendena om ”lönediskriminering” bygger på att man räknar bort människors rätt att göra olika livsval, och utgör argument för ”lika lön för OLIKA arbete”, vilket jag anser vara en ofantligt korkad idé.
Men. Skall inte älta detta mer. En annan sak: Seppo borde vara *glad* för att Schyman bränner pengar. Det är i princip att skänka pengar till staten! Och där sitter ju hans politiker, som han anser skall bestämma mer över världen än de enskilda individerna. Det är som att betala 100% i skatt! Pengar som bränns försvinner ur cirkulation, och Riksbanken kan trycka upp (i detta fall) nya 100 000 kr utan negativ påverkan på inflation, till politikernas spenderbyxor.
Värdet av pengarna försvinner inte – det bara överförs till staten. (Låt vara att 100 000 kr är för litet för att det skall märkas i påtaglig ekonomisk statistik, men i princip är det så.)
Och Seppo borde vara glad över att staten och politikerna får mer pengar.
–Ahrvid
Ja, Ahrvid kul att du tar dig tid i sommarvärmen att skicka en kommentar. Men problemet med tjejers lägre löner kvarstår. De kommer fram när man gör arbetsvärderingar, när man gör jämförelser i samma bransch för samma jobb. Men du får gärna leta upp en undersökning som stödjer dina slutsatser.
Nej, staten har ingen glädje av uppbrända pengar i mitt tycke, de representerar hopsamlat arbete, nu blir ingen väg byggd, ingen förskollärare får lön och så vidare när man låter arbetet gå upp i rök. Men du som ser staten som en onödig utgift på de stackars skattebetalarnas ryggar är det väl egalt för…
Och som du skriver är 100 000 för lite pengar för att göra avtryck i en spekulationsekonomi, eller ens påverka inflationen.
Seppo!
Formellt sett (även om avtrycket i ekonomin förstås blir svårt att mäta) har staten och politiker nytta av att man kan trycka upp 100 000 kr till.
Jag tycker att det är intressant att du noterar att 100 000 kr ”representerar hopsamlat arbete”. Ett hopsamlat arbete som någon privat, utomstatlig part (t ex Schyman och hennes parti) annars kunde göra något annat med. Jag tycker själv att det är bättre om enskilda aktörer spenderar pengar, än att staten och politikerna gör det (ty de lever närmare verkligheten och använder pengar klokare och mer ändamålsenligt), så ur *mitt* perspektiv är det en smula dumt att Schyman genom att bränna 100% i skatt återbördar pengarna till Riksbanken.
Men nu är det som det är. Staten fick tillbaka 100 000 kr (som dock inte lär märkas), och sägas skall att Gudrun Schyman gjorde ett *mycket smart* PR-stunt. Hon fick mycket mer uppmärksamhet för sitt budskap än genom att köpa reklam, trycka upp flygblad eller något annat. Det har faktiskt skrivits över hela världen om saken. Hon har fått massor av TV-inslag. Tusentals artiklar. Alla blogare skriver om det. Osv.
Men hon skulle ha gjort det några dagar innan valet för maximal effekt.
–Ahrvid
Hej gamle trätobroder!
Din anmärkning om vad jag anser är marxismens grundtes, verkar spegla något slags missförstånd om vad jag tänker mig att pengar är. För en marxist är det alldeles självklart att pengar inte har något annat värde än dess representation i form av arbete. Därav vår kritik mot tom finansspekulation som inte grundar sitt värde på utfört arbete.
Men jag delar som bekant inte din misstänksamhet mot vad kommuner och landsting kan uträtta med pengarna. När man sitter mitt i smeten och kan följa användningen av varje krona är det lätt att se att mesta kommer till människors nytta och väl. Att sedan en borgerlig politiker som Maud Olofsson kan sitta och tjoa i tv och undra över vart pengarna tar vägen som hon själv sitter och bestämmer över och kan spåra varje krona av, kan bara tillskrivas ett bristande förstånd.
Men jag håller med di som mediajippo har det ju fått ett genomslag utan dess like, men eftersmaken är sur ändå för automatiskt tänker jag i vart fall på scenen i Hasse Alfredssons film där patronen bränner upp småbrukarens mödosamt hopsamlade hundringar och med ett flin säger att ”det är inte pengarna , det är principen”.
Har man levt i små förhållanden och känt fattigdomen in på skinnet så inte fan eldar man upp sina slantar.
Men inte kan värden bara uppstå genom ”arbete”, dvs rent fysiska manuella rörelser! Värden uppstår genom *alla* typer av tjänster, dvs erbjudanden som ger något andra är beredda att betala för. Jag säljer t ex texter, och det är abolut inte fingrarnas manuella rörelser texterna betalas för.
Och även s k finansspekulationer innebär tjänster.: tjänsten att omallokera investeringar dit de gör mest nytta. På samma sätt som det rent immateriella innehållet i en text kan säljas, kan man också sälja tjänsten ”investera HÄR istället, för det gör större nytta!”
Problemet för kommuner, landsting, staten är inte att de inte gör något alls för pengarna. Problemet är att de gör *mindre* för pengarna och använder dem *ineffektivare* än om individen själv får förfoga över dem. Jag håller iofs med om att vi bör ha en del offentliga tjänster, men det offentliga ger *totalt* sett inget mervärde. Ett samhälle som bara bestod av Vård-SKola-Omsorg skulle inte producera någonting (annat än tjänster som byts fram och tillbaka).
–Ahrvid
Precis, ditt arbete är att producera texter, andra fyller konservburkar, och i produktionssfären av samhället resulterar ditt och andras arbete i en vara som kan säljas på marknaden. På marknaden säljs också varor som är tjänster, en vara eller tjänst som har bruksvärde för någon brukar vara möjlig att säljas på marknaden. Jag brukar köpa tjänsten biltvätt eftersom jag är en klantig bilvårdare, nu går det åt flera timmar för mig att tjäna ihop det som bilvårdaren ska ha för sin timme med bilen, men det är ändå ”lönsamt” för mig eftersom en egen tvätt skulle ta en halv dag och ge ett tvivelaktigt resultat…
Att vi inte kan byta jämnt ut beror på att varje samhälle har sin reproduktionssfär där arbetskraften återbildas, barn blir till och ska utbildas, hem behövs för mat och sovtid, fritid, sjuka ska vårdas tillbaka till arbetslivet och så vidare. Genom att byta arbeten i produktionssfären måste man skicka något arbete till reproduktionssfären med i moderna samhällen. Alternativet är att vi byter ett antal timmar i samhällstjänst med varandra, den lösningen försvåras av att folk i offentlig sektor är lika mycket specialister på olika saker som vi i produktionen. Det är svårt att hoppa in som läkare, sjuksköterska eller lärare, som några exempel, på stående fot.
Jag menar dessutom att det är rimligt att vår gemensamma stat har hand om det som bäst kan lösas på en gemensam nationell nivå som viktig infrastruktur, våra vägar och järnvägar till exempel.
Jag håller förvisso med om att det allmänna bör stå för en del tjänster. Men de bör vara mindre och utrymmet människor själva bestämmer över större. Och att reducera människan till en ”reproduktionssfär” är bisarrt! Individen finns där för sig själv, för att uppnå sina egna strävanden (dock bör en tjänst det allmänna svarar för vara ett rättsväsende som genomdriver att ingen får utöva hot, våld, tvång, bedrägeri eller annat i sina strävanden) och är ingen reproduktionsapparat för andra.
Det enda skälet till att du kan köpa tjänsten biltvätt är att det är relativt trivialt och en sak som kan högmekaniseras. Men hur mycket specialist en hjärnkirurg än är kan det pga skattetrycket ändå bli lönsamt för denne att själv spika i sitt hus. Skall han köpa en hantverkare som producerar en tjänst för 1000 kr netto (vad hanterkaren för ut) måste hjärnkirurgen arbeta ihop till 10 000 (brutto) pga skatteeffekterna. (Det som kallas skattekilen.)
Pumpar vi upp en så stor offentlig sektor att det pga skatterna blir lönsamt för en hjärnkirurg att spika i huset själv blir ekonomin gravt inneffektiv. Det motverkar tillväxt, ger människor mindre handlings- och valutrymme, och gör världen sämre.
–Ahrvid
Ja, det skulle var bisarrt att reducera människan till reproduktionssfär, därför gör jag det inte heller. Jag talar om människornas verksamheter som kan delas upp antingen att hamna i produktion eller reproduktion och med den givna gråzonen emellan. Beträffande bilvården så är det inte mycket högmekanik inblandad. Däremot några personer som är flinkare med sina händer och har mera kunskaper om puts och bilvård än vad jag någonsin kommer att orka med att tillägna mig.
Vad kostar det köpa en tjänst? Jo, naturligtvis utgående lön för exemplets skull 100 kr/timmen, + socialförsäkringar, avgifter, pension, jag brukar räkna med ett PO på 50 procent, det vill säga 150 kronor för en timme, men där kan tillkomma kostnader för maskiner och lokaler. efter inkomstskatten så har den som gjorde tjänsten 70 kr i näven. Men samhället har fått 80 kronor tillgodo. Jag menar att det är så här det får se ut i utvecklade samhällen. De som finns i produktionssfären ska ju stå för skolan, sjukvården och ålderdomen i högre grad. Byter du tjänster med ett till ett, blir det inga avsatta pengar för barnen, åldringarna eller sjukhusen, inget avsatt för pensionen utöver det du själv sätter av.
Idag rekommenderas en konsult att 800 kr timmen för att sina kostnader. Naturligtvis kommer jag att få jobba fler timmar än så för att betala en konsulttimme, men å andra sidan slipper jag en utbildning om fem år och yrkespraktik för att kunna ge tjänsten själv…
Det är praktiskt att byta arbeten med varandra och pengar är ett praktiskt medel för detta utbyte, även om jag får arbeta fler timmar än den tid som åtgår för det arbetsmoment som utförs åt mig så har jag sparat tid och kraft ändå, annars skulle jag inte köpa arbetet.
Det gör att jag betalar 4000 kr för en service av bilen, jag slipper anställa mekaniker och bygga verkstad…
Den så kallade skattekilen är ett borgargnäll som alltid kommer att finnas eftersom dessa alltid vill utnyttja sina medmänniskor till lägsta möjliga betalning och eftersom man själv lyckats med att samla flis åt sig, så vill man inte dela på samhällstjänsterna heller utan bara peta in precis det man själv behöver.
Men bensinmackar har ju sådana där enorma maskiner med stora fluffiga rullar som tvättar bilar! Är inte det högmekanisering?
Skattekilen ger en effekt på någonstans kring 1 mot 10. Du glömmer bort en hel del skatter, t ex moms, punktskatter och annat. Man kan räkna med att för att hantverkaren skall kunna konsumera för 1000 kr netto, måste den som köper hans tjänst betala omkring 3000 kr. (Jag räknar här bort det s k ROT-avdraget. Det är f ö något du vill avskaffa, misstänker jag.) För att man skall kunna betala 3000 kr måste man i sin tur arbeta för 9000 kr brutto (inkl arbetsgivaravgifter). En hjärnkirurg ligger förmodligen ännu högre i skatt och kan nog tänkas hamna kring 10 000 brutto.
Exvis Skattebetalarnas förening påpekade i en pressrelease att skattekilen för städning var 90%:
http://www.skattebetalarna.se/Press/Pressmeddelanden/smid/10360/ArticleID/494
Det var dock innan vissa avdragsmöjligheter (den utredningen är från 2006, under Göran P:s regering) som lindrar det något. Men det s k RUT-avdraget är väl också något du vill avskaffa?
Det är lätt att säga att skattekilen är ett förtörnat ”borgerligt påfund”, men effekten är reell. Det är ju inte den som köper en tjänst som är den stora utnyttjaren, utan staten och politikerna som håvar in den riktiga storkovan. Det är grus i ekonomins maskineri som gör den ineffektivare – och gör alla fattigare, genom att det hindrar ekonomisk tillväxt.
–Ahrvid
Jovisst, om man använder sig av sådana maskintvättar.. För som en ganska fin illustration till Marx tes om profitkvotens fallande tendens så har många mackar verkstäder börjat erbjuda handtvätt igen. Kostnaden för för maskinen är så stor att vanlig avlönad personal kan konkurrera med maskintvätten. En maskin fordrar utrymme, leasingkostnader för maskinen, driftkostnader för vatten, kemikalier, och rening så prisbilden har blivit till fördel människan. En duktig handtvättare fixar nog två bilar i timmen kanske fler, en maskintvätt idag genererar en intäkt på 150 kr och uppåt, en kille som tvättar, jag vet inte löneläget men man kan komma undan med allt från 70 till 120 kronor timmen det vill säga 105 till 180 kr i timmen för en handtvättare efter två bilar för 100 kr så är allt därutöver ren intäkt…
Beträffande Skattebetalarnas märkliga uträkningar så föredrar jag att räkna med riktiga exempel för verkliga livet. Den verkliga skattenettot är ändå andelen av BNP och den rör sig kring de 50 procenten, idag har borgarna pressat ned mot 47 tror jag det var…
Nå, föredrar du handtvätt har jag inga ytterligare kommentarer.
Men vad gäller genomsnittligt skattetryck (som nu mycket riktigt ligger kring 47%) säger det INTE vad skattetrycket är för en genomsnittlig löntagare. Barn/ungdom, pensionärer, företag, m fl har lägre skattetryck. (Pensionärers skattetryck blir lägre därför att det inte är arbetsgivaravgifter på pensioner.) En vanlig löntagares skattetryck ligger på ungefär 2/3, inräknat moms, punktskatter m m.
Jag hörde Mona Sahlins tal i Almedalen. Billigt retorist räknade hon upp vad olika offentliga tjänster kostade. En operation si och så kostade 90 000 kr, hävdade hon. Problemet är att hon angav priser *inklusive skatter*, men skatterna går ju genast tillbaka till Staten. Det som hon påstod kostade 90 000 kostar rent egentligen 30 000.
Skattesystemet orsakar a) en massa onödig och dyrbar rundgång där Staten betalar skatt till sig själv, b) ogenomskinlighet (=oklarhet, dålig insikt i vad saker egentligen kostar) som gör att avvägningar och planering förvrids, c) kostsam byråkrati (för att ta in skatterna skall högvis med blanketter ifyllas), d) borttagande av tillväxtincitament (den som satsar och anstränger sig får inget för det), och är e) rent allmänt omoraliskt – såvida skatterna är för höga; en lägre skattenivå tycker jag är acceptabel. Skatterna är ett uttryck för att bestämmandet över ens liv (frukterna av det en person slitit ihop) tas ifrån en och sätts i händerna på politiker som blott kan paketväljas vart fjärde år, och som toppstyrs mer av sina partiorganisationer än väljarnas önskan, samt utopiska partiprogram.
Det moraliska är att ge mer styrande tillbaka till folket, till medborgaren själv. Det är faktiskt demokrati, ett ord som betyder FOLKstyre. Vi har inte demokrati, utan politokrati (POLITIKERstyre).
Låt folk bestämma mer själva! Över sig själva och över sina ihopslitna pengar.
–Ahrvid
Ja, där får vi väl som vanligt lämna denna debatt. Arhvid ser sig som exkluderad från staten, medan jag ser mig som inkluderad och med full möjlighet att påverka via majoritetsbeslut vad som ska göras och vad som inte ska göras. Det är demokratins grundmening, ingen fullkomlig färdig produkt men det bästa vi har så länge och det det är upp till oss medborgare i samhället att vidareutveckla den. I Vänsterpartiet har vi spännande idéer om direktdemokrati och makt över arbetets resultat för löntagare.
Beträffande blankettraseri delen så är det mycket som är omständligt men å andra sidan har många sagt att vi har en mera enkel byråkrati än till exempel Tyskland och USA, för att inte tala om England. Våra myndigheter har fått uppdraget från politikerna att förenkla hanteringen och använda sig av 24/7 tjänster på nätet och många myndigheter har vädigt fina etjänster.
Jag förstår inte varför B skall ha rätt att bestämma över A, bara för att B har ett antal kompisar som tillsammans har ”tagit majoritetsbeslut” om en sak? Är det A:s ensak kan väl B ha vilket ”majorietsbeslut” som helst bakom sig – det är fortfarande A:s ensak!
Sådant som bestäms gemensamt via ”majoritetsbeslut” skall ha sina gränser. ”Demo-krati” betyder ”folk-styre” och då måste folk få som grundregel styra över sina egna liv!
Varken nuvarande eller tidigare regeringar har i praktiken gjort någonting åt byråkrati och blankettraseri. Tyvärr. Det är mycket snack, men inget händer. Och här är *grundproblemet*:
Massiv byråkrati är ett uttryck för politikratins strävan att styra och ställa. Regler och förordningar är ju befallningar om att något skall vara på ett visst sätt. Blanketter är kontroller av att befallningarna utförts.
*För att minska byråkratin måste man dra ned politikernas anspråk på att styra och ställa.*
Så enkelt är det. Minska politikernas inflytande, och då kan vi dra ned på byråkratin. Minska skattetrycket (i sig ett mått på politikernas styrandeanspråk) och mycket blanketter som har med skatter att göra kan tas bort.
Vi har en lag/förordning/regel-inflation på drygt 2% per år. Det är en takt som betyder att massan lagar etc tiofaldigas på 100 år. Vi kommer att bokstavligt talat att drunkna i cellulosa!
–Ahrvid
Ps. Förslag: tillsätt en partikorsande parlamentarisk grupp med uppdrag att skära bort 50% av alla lagar, förordningar m m. Och därefter skall ingen lag etc antas utan att minst lika mycket gammal regleringstext avskaffas!