Idag strejkar pappersarbetarna, deras arbetsplatser har minskat anställda och har rationaliserats väldigt långt. Det är naturligt att man vill ha del av den produktivitetsutveckling som skett och kommer att ske. Pappersarbetarna har som de flesta processindustrier lyckats med att få fram bra lönelägen, med skifttilläggen får man kompensation för sina förkortade liv.
Men dagens strejk gäller också mera principiella frågor där arbetsköparna bjuder hårt motstånd, eftersom man vant sig vid att fara fram som man vill. Att arbetskamrater får bli utanför fabriksporten medan företaget anställer folk från bemanningsföretag är en ren facklig fajt.
Även låglönesatsningen är principiell och en viktig del av den solidariska lönepolitiken, man ska få lika betalt för lika jobb oavsett arbetsgivare. Denna funktion har också historiskt hjälpt till att struktursanera svensk industri, företag som inte kan bära branschens löner slås ut.
Lite matematik för att belysa frågan, ur Korsnäs årsredovisning för 2006 kan man se att deras 1726 anställda gnodde ihop 821 miljoner i rörelseresultat det vill säga cirka halva miljonen per skalle. Att höja var och ens lön med tio kronor i timmen skulle minska rörelseresultatet med cirka 35 miljoner per år.
Idag pratar vi lönerörelser som snackar någon krona per timme..
Ni kan vara fullkomligt säkra på att borgarpressen inte kommer göra några uträkningar enligt ovan. De kommer inte tala om de gigantiska vinsterna, de anställda drar ihop, de kommer inte att tala om den ständigt pågående rikedomsansamlingen hos de få som äger nästan hela Sverige.
Några länkar som ger ytterligare läsning, först en lite äldre om hur industrins vinster i ökande grad beror på finansiell spekulation:
http://www.etc.se/artikel/18609/industrins-spekulationer-aer-en-goemd-finansbubbla
En artikel som belyser vad som är närande/tärande:
http://www.etc.se/28964/naerande-och-taerande/?results=192
Och till slut en artikel som visar på den goda utdelningen på varje anställd i dagens företag:
http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/home.nsf/LUUnique/65D5C7FA712AD24EC1257248002D50ED?OpenDocument
Seppo Laine (V) 
Det är en sak jag inte förstår men du kan säkert hjälpa mig att förstå. Alliansregeringen har sänkt skatten med 1700 kronor per månad netto för en pappersarbetare tack vare jobbskatteavdraget. Det har ni i vänsterpartiet emotsatt er, och ni vill dels höja skatten med 1700 kronor per månad för en pappersarbetare och dels höja andra skatter så den totala skatten höjs med cirka 50 MILJARDER enligt er budgetmotion i riksdagen.
Pappers strejkar och riskerar jobben för alla anställda för någon hundralapp extra men det allvarliga är att man riskerar den framgångsrika modellen med industriavtal där exportindustrin lägger normen för vad svenska ekonomi klarar av i form av kostnadsökningar. Gör vi inte det ansvarsfullt så blir det som i Norrsundet. Bruket läggs ner och flyttas till andra länder. Så min enkla fråga är; Hur förklarar du för de anställda på Korsnäs att du vill ta bort 1700 kronor per månad för dem i ökad skatt?
Det är nog inte så lätt att se en annan sida av saken för borgerligheten, eftersom alla problem löses med samma medicin. Om man nu tänker sig att våra skatter går till nyttigheter vilket vi på vänstersidan i allmänhet menar och dessutom menar vi att skattesystem även ska användas för jämna ut inkomstskillnader och fördela mellan livets olika skiften. Då tycker vi inte att det är en god idé att ta från arbetslösa, sjuka, landsting och kommuner och dela ut det i form av skattesänkningar som ger mest till de som tjänar mest. Pappersarbetarna är rätteligen välbetalda och många av dem står för ett skattesystem som jämnar ut skillnader i samhället och livets skiften.
Nedläggningen av Norrsundet hade mycket lite med någon lö
nebild att göra, enligt vad jag läst handlar det mera om anpassning av produktionsförmågan till framtidens efterfrågan. Den dynamiska kapitalismen kommer ständigt att leverera sådana nedragningar av produktionskapacitet, eftersom efterfrågan ständigt täcks av allt färre produktionsanläggningar.
Att det överhuvudtaget blev möjligt för Alliansen att göra skattesänkningarna berodde på att vi lämnade en stark ekonomi efter oss 2006, tyvärr belönar inte väljarna budgetsanering. Denna goda ekonomi har slösats bort i skattesänkningar, vilka nu också görs helt ofinansierade bara på ideologisk grund.
Vänsterpartiet har återkommande fått stöd för sin uppfattning i oberoende enkäter att människor är beredda att betala mer skatt för vård. omsorg och skolor. Vi är också beredda att satsa på vår gemensamma infrastruktur i långt högre utsträckning än Alliansen. Vilket som Beckman mycket riktigt påpekar leder till högre skatteuttag jämfört med Alliansen.
Över en livscykel med utbildning, sjukdomar, arbetslöshet och barn vinner de allra flesta ändå på vår modell.
Jag kan själv notera att min pendling blev dyrare med borgare i styret, mitt reseavdrag mindre, arbetsgivaravgiften blev högre, avdraget för fackavgiften/akassan försvann, akassan höjdes…
När mera av företagens vinster omvandlas till lönepengar så förbättrar det samhällsekonomin mer än när man låter kapitalägare samla i ladorna.
När alliansen tog över 2006 var statsskulden 46% av BNP och idag är den cirka 41%. Alliansregeringen har alltså amorterat på den mer än någon annan regering har gjort. Det är ordning och reda i statsfinanserna.
Vilken post i regeringen tycker du att vänsterpartiet ska ha vid en eventuell regeringsbildning med de socialistiska partierna? Finansminister eller utrikesminister och vad skulle Lars Ohly göra under hösten 2010 som finansminister?
Genom att förskingra folkets egendom har mycket riktigt den borgerliga regeringen lyckats amortera bort en del av statsskulden, men också minskat inkomster långsiktigt. Enligt Avanza har man räknat med 150 miljarder i inkomster på sålda företag till 2009.
Och tittar man på ekonomifakta har den besinningslösa skattesänkarglädjen redan medfört att trenden vänt för statsskulden.
Se följande länk:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Offentlig-ekonomi/Statsbudget/Statsskulden/?from805=2006&to805=2009
Jag tror inte att Vänsterpartiet får någon finansministerpost om inte folket skulle bli väldigt, väldigt trötta på att låta de rika vältra sig och de fattiga offra sig. Då skulle hela vårt potentiella underlag på 20 procent få bestämma sig för att verkligen rösta på Vänsterpartiet. Då kan vi genomföra en verklig jobbpolitik, som presenterats i vår budgetmotion i höstas, till nytta och nöje för folkets flertal.
Ministerposterna kommer alldeles avgjort att fördelas efter de styrkepositioner väljarna ger partierna i valet.