Hatets kolportörer

Jag som följt med skolans historieundervisning någorlunda uppmärksamt och även besökt ett av nazismens läger har en del problem att riktigt förstå attraktionskraften i hatidéerna. Ännu större problem har jag med att förstå att folk frivilligt vill lägga sin röst på nassarnas onda arvingar i parlamentarisk form.
Naturligtvis skriver jag detta lite retoriskt för hatidéernas historia, psykologi och sociala ursprung är ändå att ganska välinventerat område i forskningen. För det är sorgligt att välfärdssamhället och arbetarrörelsen förlorat så mycket av sin kraft att demokratins fiender får luft under vingarna igen.
Men inget är för alltid vunnet, tydligen måste demokratins idéer erövras åter för varje generation. Även om det innebär att en och annan demokratiaktivist kan känna viss leda inför uppdraget att upprepa allt vart tjugonde år.