I veckan pratade jag med Vänsterpartiet Uppsalas ordförande Emma Wallrup och det trillade snabbt in på miljö eftersom Emma är biolog och miljöaktivist i grund och botten. Hon hade sett en dokumentär om gruvbrytningen för kobolt som är en viktig komponent i moderna litiumbatterier, i Sverkers Plus program. Det var länge sedan jag själv sett något Sverker Plus program eftersom jag tycker han blivit lite väl manisk och emellanåt ganska övertydlig. Men vad Emma berättade var intressant och vi var överens om att det är dags att sprida rättvisemärkningen på fler produkter. Det är en slags social märkning som är certifierat och garanterar att arbetarna får skälig betalning och rimliga sociala villkor samt främjar miljöhänsyn och ekologisk produktion.
I grunden baseras sig märkningen på de grundläggande ILO-konventionerna för mänskliga rättigheter i arbetslivet. Jag kan tycka att det visar på ILO:s svaghet som organisation, att de själva inte lyckats få fram en social märkning som diskuterades redan 1995 när jag var på studiebesök hos dem i Geneve. Men den organisationen har fastnat i samma hjälplöshet som resten av FN nu när inte den röda faran längre skrämmer det internationella kapitalet till eftergifter… Man måste dock vara rättvis och säga att en del utveckling av schyssta affärsvillkor ändå sker av upplysta humanister i en del bolag.
Nu kan man se plusprogrammen i efterhand på SVT-play och här nedan är det en länk till klippet om koboltgruvorna, men också till ett avsnitt om flickorna i Kina som får plocka ihop pryttlar till löjliga löner under långa arbetspass.
Och till slut en länk till den svenska sidan om rättvisemärkning .
http://svtplay.se/v/1886328/del_2_-_kina
http://www.rattvisemarkt.se/
Seppo Laine (V) 
Apropå rättvisemärkt, har du en kommentar till denna insändare i Vänsterpress?
När vi handlar på Willys så kan vi köpa krav-märkta bananer (bra för miljön) och rättvisemärkt kaffe (bra för arbetarna). Politiskt så kan vi stödja den gröna skatteväxlingen (bra för miljön). Varför inte ha en motsvarande frihetlig skatteväxling, som är bra för arbetarna?
Omärkta varor, som t.ex. är producerade med hjälp av barnarbete, får en skattesats. Rättvisemärkta varor, som garanterar att produktion uppfyller ett minimum av humana arbetsförhållanden, får en lägre skattesats. Varor som är producerade i företag med svenska kollektivavtal skulle också få denna skattesats. Varor som produceras av ekonomiskt demokratiska företag blir skattebefriade.
Med ett ekonomiskt demokratiskt företag menar vi att arbetarna ska ha medborgarstatus i företaget. Enpersonsföretag är per definition direktdemokratiska. Fåpersonersföretag kan styras direktdemokratiskt. Större företag får styras genom representativ demokrati. I Vänsterpress nr 3/09 recenserades David Schweickarts bok After capitalism, som visar på den möjligheten. Även Robert Dahl pekar på att demokratin borde utvecklas till den ekonomiska sfären, se hans bok Demokratin och dess antagonister.
Skatteintäkterna skulle kunna gå till att
1) finansiera de arbetslösa barnarbetarnas skolgång,
2) driften av producentverket (analogt med konsumentverket), som skulle sköta kontrollen av företagen,
3) en sänkning av skatten på arbete, som är fallet med den gröna skatteväxlingen.
Vi är medvetna om att en sådan reform skulle strida mot frihandelsavtal. Alltså är en internationell kamp nödvändig, och även önskvärd, då frågan är i högsta grad internationell.
Liberaler kommer säkert invända att frihetliga skatter kommer att användas i protektionistiskt syfte. Då det blir frihandel för varor som är producerade under sjyssta förhållanden, så kommer den kritiken vara tandlös.
En annan uppenbar invändning skulle vara att en frihetlig skatt är Orwellskt nyspråk. Skatt är tvång, inte frihet. Producentverket skulle innebära en dyr statlig byråkrati. Det är lika bra att erkänna det. Men tanken med reformen är att befria arbetarna från arbetsköparnas ekonomiska förmyndarmakt över våra arbetsliv, och att befria barn från löneslaveri.
Finns det intresse i Vänsterpartiet för att arbeta för en sådan reform?
Florian Burmeister, Uppsala
Cecilia Mattsson, Landskrona
Skattepålägg fordrar alltid extra uppmärksamhet man måste överväga konsekvenserna noga. I grunden kan jag tycka att till exempel en lägre momssats för rättvisemärkta varor är bra. Men sedan är frågan om den kommer att leda till ett lägre konsumentpris eller kommer handlarna att taxera de samvetsömma konsumenterna ytterligare?
Jag ser inget enkelt svar i det här.
Men samtidigt måste kampen mot Wal-Martiseringen av handeln skärpas, rundgången med att exploaterade arbetare köper varor av andra ännu mer exploaterade arbetare måste brytas, den leder bara till allt mer utbredd fattigdom för alla.
Så hur bryter vi Wal-Martiseringen? Bara rättvisemärkt räcker inte, 1.5 miljoner har fått bättre arbetsförhållanden, vilket är drygt en promille av arbetskraften i Syd. Politiska styrmedel behövs. Vi borde ha modet att ta den debatten.
Det är inte brist på mod som gör att den debatten inte riktigt är i förgrunden, får inte glömma bort att en vanvettigt galopperande nyliberal regering också håller oss sysselsatta…
Vi får inte falla i fällan att bara vara på defensiven, utan ge visioner också. Om vi bara gnäller så kommer vi aldrig någon vart.
Kan hålla med om att vänsterns stora vision saknas i debatten. Man måste kunna måla med bred pensel ibland.