Om kapitalism

Världens folk kanske har tröttnat på ett arbetsutbyte som gör några få oändligt rika och lämnar de flesta andra i varierande grader av fattigdom?
I en tidigare blogg skrev jag om hur 1800-talets daglönare jobbade halva tiden för sitt uppehälle och andra halvan för sin godsherre och därigenom genom sitt större antal ansamlade mängder med rikedom hos godsherren. i de relationstalen finns det föga nytt under solen. Det nya som hänt var välfärdssamhällena som växte fram under 1900-talet där stora offentliga resurser användes frikopplade från vinstintressena till de många människornas och företagens gemensamma nytta.

Sedan är det en länk till Wiehe i SVD som skriver ett väldigt bra svar till kådisen som orerade om Wiehes åsikter om Kuba. Jag mötte en tjej som levt på Kuba i två år och som menade att de direktvalda lokala parlamenten är verkliga demokratiska organisationer. Jag vet inte vilken mån jag kan hålla med vare sig den ena eller den andra, jag har aldrig varit på Kuba, men att landet ska lämnas ifred för att utveckla sin egen demokrati och att folket ska få välja sin väg själva är ett viktigt mål, vilket också är Wiehes poäng.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-handlar-om-vreden-mot-kapitalismen_6703339.svd
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/per-jonsson-nej-till-kapitalism-varldens-folk-har-rostat-om-marknaden